Gör man det enkelt för sig kan man säga att hon som presidentkandidat för Green Party står på tre ben: akademikerns, aktivistens och politikerns.
Jill Steins lämnade Harvard University 1973 efter att ha studerat psykologi, sociologi och antropologi. Studerade vidare på Harvard Medical School. Arbetet som läkare kombinerade hon med undervisning kring hälsa och miljö.
I slutet av 1990-talet, då hon bodde i Massachusetts, engagerade hon sig lokalt mot kolkraftverk och för återvinning, lokal grön ekonomi och demokratisk utveckling. Var bland annat aktiv i Clean Water Action och Toxic Action Center. Hon deltog i musikgruppen Somebody´s Sister som gav ut fyra album.
Jill Stein är född i Chicago 1950, uppväxt i Illinois och bor i Massachusetts, gift med två barn. Båda hennes föräldrar kom från ryska judiska familjer. Hon betecknar sig som agnostiker.
Politiskt engagerade hon sig i Demokraterna men lämnade dessa 1998 för att bli medlem i Green Party.
I Green Party har hon hittat hemvist i allt från hård kritik mot Wall Street, upprustning, kärnkraft, fossila bränslen, USA:s militanta utrikespolitik och privatiseringen av fängelser - samtidigt som hennes kamp för rättfärdig ekonomisk politik, hälsa och miljö passar som hand i handske i det gröna partiet.
Kontroversiellt i USA tycks vara hennes syn på försvars- och säkerhetspolitik där hon snarast ansluter till idén om att gemensam säkerhet måste byggas med potentiella fiender snarare än enbart med vänner. Hennes oförsonliga angrepp på Israels politik gentemot palestinier och hennes hårda kritik av USA:s stöd till regimer som den i Saudiarabien har inte mottagits väl i alla grupper...
Med sin bakgrund som läkare har hon varit hård i sina omdömen om läkemedelsindustrin och kräver bättre offentlig, icke-kommersiell, kontroll och forskning.
Green Party i USA har genomgått likartad utveckling som MP i Sverige. Kritik inför bildandet från de som ansåg att miljöfrågorna skulle drivas utomparlamentariskt. Strul med olika grupperingar. Engagerade människor, ganska joxiga kongresser. Den senaste nu i augusti skiljde sig från de tidigare, mycket beroende på att uppslutningen kring Jill Stein var stor - medvetna om att Stein, till skillnad från en del tidigare presidentkandidater, bär hela den gröna idén.
I USA har det varit krångligare att bygga upp partiet underifrån, vilket väl bland annat fick till uttryck att enmanspolitikern Ralph Nader, som inte direkt kan ses som någon partigängare, utsågs till presidentkandidat såväl 1996 som 2000. Det vore lite som att Björn Gillberg skulle blivit språkrör i MP.
Partiet, och inte minst Jill Steins, bedriver hård kritik av hur Demokraterna och Republikanerna finansieras. Jill Stein har liknat Demokraternas och Republikanernas konvent vid bolagsfester. Partiet är emot såväl direkta som indirekta donationer av den modell som gör de två stora partierna beroende av olika särintressen.
Rent organisatoriskt och tekniskt kan man konstatera att Green Party ligger långt efter MP och till exempel Die Grünen än så länge. Å andra sidan ligger MP efter Green Party när det gäller radikal politik - Green Party är mer av 1990-talets MP än av dagens, vågar vara mer utmanande, trots att man verkar i en helt annan kontext.
Starkast är man på Stillahavskusten och i nordöstra USA med stater som Pennsylvania, Massachusetts och Maine.
