Sista panelen

Så är det då årets sista Nyhetspanel. Är just på väg till SVT. Östermalm sover. Antar att det blir prat om året som gått och om året som kommer. Största framgångarna och största besvikelserna. 

En besvikelsen skrev ett gäng forskare om igår, på DN Debatt. Nämligen politiker som inte ens försökt nå upp till sina egna målsättningar. Man redovisar att Sverige bara klarar två av de sexton miljökvalitetsmål som är uppsatta. "Varför brister handlingskraften just på miljöområdet" frågar forskarna sig. Det var en bra artikel.

De delsvar man tar upp i artikeln är att politiker kanske inte förstår situationens allvar, att man kanske inte klarar av de komplicerade samband mellan naturvetenskap och ekonomi etc, att man är beroende av särintressen, att man är rädd för att tappa väljare. Tyvärr är forskarvärlden också rädd för särintressen, dessutom är man rädd för att tappa anslag.

Ett delsvar de glömde är således forskares ofta fega inställning - hade man haft minsta lilla mod hade man verbalt stöttat de politiker som faktiskt drivit frågorna istället för att i snart sagt varenda debatt eller panelsamtal glida undan.

Hur ofta har man inte hört forskare, som fegat ur genom att säga att "de inte tar ställning"? Hur ofta har man inte hört forskare som smitit ut bakvägen så fort det kommit till frågan om att ta politisk ställning? Rädda för karriären, rädda för att mista anslag, rädda för att inte bli inbjudna som talare av de som kan pröjsa? Mellan skål och vägg har många klappat på axeln - men så fort man sagt något i offentligheten så har man mumlat.

Forskare har också ett ansvar i den politiska debatten. De politiker som tagit forskningen om klimatet och den biologiska mångfalden på allvar har i årtionden behövt stöd, istället för flackande blickar och räddhågset uppträdande. Rädslan att smutsa sina händer i vatten som inte är godkänt av olika former av etablissemang har varit uppenbar.

Det andra delsvar som man inte tar upp i artikeln - som var lysande på många sätt - är det faktum att vi lever i en norm som innebär att vi uppmanas att konsumera allt mer. Normen upprätthålls genom det flöde av reklam som ständigt översköljer oss och som gör längre resor, ökande konsumtion och snabbare varubyten till något normalt trots att just detta utgör en avgörande del i klimatproblematiken.

Politiker, forskare, ledarskribenter, krönikörer och medieägare har mycket att fundera över när det gäller inte bara andras beteenden utan även sina egna beteenden.

Tillägg: så här blev Nyhetspanelen.