tisdag 7 februari 2012

Vi älskar att bli överraskade...

Vi älskar att bli överraskade. Ibland undrar jag om vi inte försätter oss i sådana situationer att vi ska bli överraskade när vi ser resultatet. Med ”vi” menar jag Homo sapiens i allmänhet och Homo politicus i synnerhet.

Ta till exempel hur centerpartister nu är överraskade av att partiet ligger kvar och skvalpar strax över 4 procent trots val av ny ledare. Som om det var överraskande! Politiker är till och med överraskade när riskkapitalbolag gör det som förväntas av dem. Deras huvuduppdrag är inte – och ska inte vara – att var snälla mot gamla och sjuka, deras uppdrag är att ge snabb avkastning.

När nu Astra Zeneca avvecklar bortåt 1200 anställda – man drar ner forskningen i Sverige – så kan vi också gotta oss åt känslan av överraskning. Men den äkta, eller möjligen spelade, överraskningen som nu ges verbalt uttryck bottnar i en förvrängd...   fortsättning här!

11 kommentarer:

  1. Mycket bra artikel! Önskar att jag hade haft förmågan att formulera mig lika övertygande när det gäller att försöka ta några steg mot demokratiska alternativ - alternativ som såvitt jag kan se måste innebära en väg bort från ett samhälle med privata, vinstskapande och med varandra konkurrerande, dvs. kapitalistiska, företag. Alla sådan a alternativ som har en någorlunda stabilitet skulle kunna kallas socialistiska. Men eftersom också den gamla öststatskommunismen, "stalinismen", också definierats som en form av socialism, skulle man t.ex. kunna tala om "ekonomisk demokrati" - som David Schweickart gjorde vid ett seminarium i Uppsala 2010, http://bvherlin.blogspot.com/2010/12/david-schweickart-om-ekonomisk_3626.html . (Mitt eget förslag, http://home.swipnet.se/~w-142016/pdf/Demokratisk_ekonomi_II.pdf , är närbesläktat.)

    SvaraRadera
  2. "Läkemedelsföretagens uppdrag är inte att tjäna människor eller framtiden – deras uppdrag är att leverera vinst till ägarna."

    Men Birger, detta är endast det ena uppdraget man har. Det andra uppdraget är faktiskt att ge oss läkemedel. Den som inte sköter det uppdraget åker ur markanden.

    Lösningar som inte marknadsanpassas fungerar inte. Planekonomin har aldrig kunnat ge folket läkemedel.

    SvaraRadera
  3. Bo, jag är inne på liknande tankegångar. Jag följer många oberoende vänsterbloggare, men även många radikala miljöpartister. Ibland verkar det vara vattentäta skott mellan dessa båda grupper, trots att de i princip säger samma sak: de är alla systemkritiker, som insett att tillväxt som motor inte fungerar längre. De ser också att utvecklingen med de ökande klyftorna i samhället leder i fel riktning. Men medan den ena gruppen talar socialism, skyggar den andra gruppen ofta för den terminologin. Omvänt finner man ibland en skepsis bland vänterbloggar mot mer renodlade gröna frågeställare. Jag, och säkert många med mig, har inga problem att känna mig hemma i båda "lägren". De uttrycker ju egentligen samma värderingar - det är bara språkbruket som skiljer. Inte bara, kanske, visst kan jag sakna en ideologisk samhällsanalys hos många gröna entusiaster, men det borde gå att överbrygga dessa skillnader. "Ekologisk demokrati", kanske? Eller som Greider och Edman skrev i DN Debatt igår - dags att damma av det "gröna folkhemmet". Men då sparkas det väl bakut både bland vänsterfolk och miljövänner. :-)

    SvaraRadera
  4. Glömde:

    Att tacka Birger för en mycket läsvärd artikel i BT!

    Att tipsa om en annan bra artikel i DN på temat systemkritik. Obs! "terminologi"-varning! :-) Men för den som låter bli att sätta på skygglapparna finns här intressanta tankar om ett nytt, framtida sätt att leva.

    http://www.dn.se/debatt/utvecklingen-gar-at-det-hall-som-karl-marx-talade-om

    SvaraRadera
  5. Per: Nej, planekonomi är inte någon tilltalade lösning. Men det innebär inte att man med automatik måste anamma den typ av marknadsekonomi som idag råder - och där mångfalden urholkas på det sätt som gamle Marx beskrev. Själv har jag alltid varit benägen att påtala fördelarna med en socialt och ekologiskt motiverad blandekonomi.

    Just när det gäller läkemedelsindustrin menar jag att du har helt fel. Marknaden klarar inte av att tänka långsiktigt. Vilket även goda liberaler, som t ex Björn Ramel - läkare och ledarskribent på Sydsvenska Dagbladet - menar i den intervju jag gjorde med honom om hans bok som behandlar frågan om antibiotikaresistenta bakterier. Marknaden vill inte satsa eftersom medlen, om man väl får fram dem, har både kort livslängd (eftersom bakterier ändrar skepnad och åter blir resistenta) och inte kräver livslång användning, som tex blodtrycksmediciner. Se gärna intervjun här: http://urplay.se/163770

    SvaraRadera
  6. Jag får instämma i Bo V Herlins beröm. Mycket bra artikel.

    Det är dock antagligen inte bara långsiktigheten som blir lidande på grund av marknadskrafterna regerande inom läkemedelsforskningen.

    Det finns också anledning att anta att samhällsnyttan av de läkemedel som framställs är mindre än vad läkemedelsbolagens forskare vill göra gällande. Forskare som granskat kliniska läkemedelsstudier har kommit fram till att benägenheten att publicera blir väldigt mycket större om studien kommer fram till att preparatet som studeras har en positiv effekt än om den är negativ. Negativa studier mörkas således av industrin.

    http://www.fof.se/tidning/2009/3/misslyckanden-goms

    Studierna som läkemedelsbolagen gör är också ofta endast inriktade på att en positiv effekt på kort sikt ska kunna beläggas. Långsiktiga negativa effekter av exempelvis smärtlindrande mediciner studeras ofta inte av bolagen då det är för dyrt och tar lång tid.

    Ex:
    http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2789/

    Sen undrar jag lite hur prissättningen går till på en marknad där monopolsituationer uppstår på grund av patent och det oftast inte är konsumenterna själva som betalar utan stater eller försäkringsbolag som står för den största delen av kostnaderna. Det torde kunna öppna upp för väldigt stora och ibland helt omotiverade profiter för dessa företag.

    /Peter

    SvaraRadera
  7. Du har fel Birger.
    Finns det ett behov av ett visst läkemedel, och det finns köpare som vill betala, kommer läkemedlet att finnas på marknaden. Läkemedlen följer denna lag som allting annat på marknaden. Markanden är oerhört överlägsen alla andra lösningar.

    SvaraRadera
  8. Per, är det därför vi just nu är på väg in i en verklighet där inga nya linjer äv antibiotika tagits fram?

    SvaraRadera
  9. Undrar om Reinfeldt vill sätta oss i en situation där vi blir överraskade? Hans senaste utspel är enligt SVT att vi bör jobba till 75 om vi ska behålla vår standard. Med lite eftertanke så borde vi tänka att vi ska dela på jobben. Alltså man blir alldeles matt. Nu är det väl dags att debatten om evig tillväxt tilltar? Vi kanske ska stå med ena foten i graven, varför inte höja till 100 år på en gång vi lever ju längre. Tycker så synd om alla ungdomar som redan är utbrända och mår dåligt psykiskt. Ser det på nära håll. Hur ska den personen och många andra orka? Den ekonomiska krisen är illa. Det är betydligt värre än gemene man förstår. Var ska det sluta?

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Och vilka kostnader skulle inte detta förslag skapa. Fördjävligt att inte folk fattar att Sverige är rikare än någonsin med en produktionsom är mångfalt effektivare.... Det är inte svårare än så att Reinfelt företräder giriga människor som tjänar på andras slit.

      Lösningen kallas fördelning.

      Låt er inte luras!

      Radera
  10. TACK BIRGER SCHLAUG för "Från tillväxt till utveckling".
    Pedagogiskt, illustrerande, färgstarkt, dråpligt och gripande skrivet.

    Metaforen med valstugorna, i all sin enkelhet, borde väl få med alla "på tåget".
    Jag är tacksam över att även Du Birger blev till under den där sista centimetern vid slutstationen Boden.
    Din kommunikation med gymnasietjejen kan inte lämna någon läsare oberörd.
    Den väcker frågan om hur vi skall dela våra analyser och insikter med barn och ungdomar.

    Att vårt finansiella system har spelat ut sin roll, borde väl varje klart tänkande människa inse.
    Det är en naturlig och nödvändig kris men absolut ingen katastrof i sig, tvärtom.
    Dock är det förstås väldigt viktigt hur vi alla hanterar övergången till det nya.
    Någon blandform av "demokratisk diktatur" kanske blir en väg framåt.
    Alltså ett fortsatt unionsbildande och skapande av gemensamma effektiva internationella "verktyg".

    Birger-fortsätt tänka, tycka, skriva, tala om alla de insikter Du förvärvar.
    mvh/BertEdvin

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.