Sagan om pingviner som sökte och fann...

Med anledning av Håka Juholts tal häromdagen, där oskyldiga pingviner nyttjades i retoriken, har funnits skäl att berätta hela sanningen om pingvinernas öde.

 

I borgarnas land är pingvinen så ensam och frusen,

blickar mot fjärran och tänker: Reinfeldt, den busen,

har gjort mig så illa, ledsen och stum

ja, borgaralliansen är så väldigt dum.

Jag rymmer, bort från den kalla världen

och ger mig ut på den stora långa  färden

jag ska söka så ensam i varmare nejder

efter sossar som Juholt och Göran Greider.

Och ensamma kvar på den kalla isen

- huttrande i den kyliga borgarbrisen -

står mor och far alldeles blick stilla

och undrar hur det kunnat gå så illa.

Månen lyser över is och snö i borgarland,

ja, kylan är bister vid dödens rand

"Kom min flicka, kom min gosse",

låt oss följa den lille som gick till en såsse".

Tillsammans igen i pingviners sosseland,

där Håkan sträcker fram  paraply och hand

där finns kärlek, gemenskap och hetta

ja, nästan så att pingviner blir svetta.

Ja, värmen blev ljuvlig, gemytlig och skön

så isen den smälte - nu räckte ej bön

så pingviner blev snart blott imperfekt

ty Juholt visste intet om växthuseffekt.

Så for pingviner till sin egen himmel,

på vägen dit var det ett väldigt vimmel.

Väl framme i eget paradis

där fann de både värme och is.

Dom sa: det här är riktigt jävla skönt,

det är varken rött eller blått utan grönt.

Det är annat än Juholt och sossar som såsa

här styr Fridolin och Åsa.

Om senaste klimatforskningen som rör pingviner: läs här!

Akvareller och skisser är av Lena Rosén Schlaug 
- några av dem finns med på utställningen i Sagoliden samband med konstrundan den 7-8 maj. Info här.