tisdag 25 januari 2011

Allt tillbaka till utgångsläget - män tar över...

Gustav Fridolin och de andra: Österberg, Sjöstedt och Löfven. Bildmontage: FP
Den politiska debatten kommer inför nästa valrörelse att ha återgått till traditionell ordning. Återigen kommer män att dominera. Samhällsdebattens rödgröna sida - det har ju sagts att det finns en sådan  -  har under flera år dominerats av kvinnor. Inför nästa val lär det bli män.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att byta partiledare/språkrör i vår. Partiernas främsta företrädare har varit Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Samtidigt är LO på väg mot ett byte av frontfigur – från kvinna till man.

Mycket tyder på att Socialdemokraterna, under desperat vånda och vådligt häpnadsväckande spekulationer, kommer att välja en äldre gentleman till ny partiordförande - om det nu inte blir Nuder, som i alla fall inte kan gå under beteckningen "gentleman" om man talar med miljöpartister som haft med honom att göra. Hade Nuder varit kvar hade MP inte ingått i det rödgröna intima samarbetet inför valet, så illa anseende har han hos de gröna enligt väl förankrade källor.

Bara de som förstår sig på det allra heligaste i socialdemokraternas innersta gömmor kan väl förstå om Nuders nej är ett världsligt nej eller ett heligt "bara-ni-tjatar-så kommer-jag-när-partiet-kallar-nej".

Skälet till att många sossar suktar efter Österberg tycks vara att man nu söker trygghet och någon som med traditionell socialdemokratisk framtoning kan matcha Reinfeldt. Det stora partiet var inte moget för en kulturradikal kvinna som offensivt pratade HBT- och invandrarrelaterade frågor. Alltför många inom den socialdemokratiska väljarbasen finns i den ände där Sverigedemokraterna utgör ett alternativ. Det kan tyckas pinsamt för det gamla statsbärande partiet, men är inte desto mindre sant. Man behöver inte bara nån som kan matcha Reinfeldt, man behöver någon som hjälpligt kan behaga de väljare som Åkesson hotar att sno.

Något problem av arten ”vi kan tappa till Sverigedemokraterna” har inte Miljöpartiet. I nästan alla frågor är De gröna motpol till SD, så någon hänsyn till att tappa väljare åt det håller behöver man inte ta. MP:s akuta problem är däremot att Maria Wetterstrand enligt stadgarna måste avgå. Partiet har en given efterträdare som medial frontfigur i Gustav Fridolin. Det nya kvinnliga språkrör som väljs tillsammans med Gustav kommer, utifrån den medielogik som finns, att under många år hamna i skuggan av den verbale, mediala unge mannen som redan vid 28 års ålder är försedd med såväl MP- gloria som medias respekt. För att inte säga kärlek.

Lägg till detta att Wanja Lundby Wedin nästa år kommer att ersättas av en man som ordförande i LO, och hela det rödgröna fältet utåt kommer att domineras av män. Det ska nämligen mycket till om inte LO väljer en man från Metall. Dels av tradition, dels därför att Stefan Löfven tycks vara personligt uppskattad i det facklig-poliska komplex – den så kallade Arbetarkyrkan - som utgörs av LO och S.

Ett förväntat byte av partiledare i Vänsterpartiet skulle möjligen kunna förändra bilden av återvunnen manlig dominans… Men också här utgör en man den givna efterträdaren till Lars Ohly, åtminstone om man inte ägnar sig åt totalt navelskåderi. Tyvärr har de flesta partier en viss förmåga att byta ledare för sent - vänta fyra år och Jonas riskerar att tappa alltmer av sin fräschör. Riksdagen tär.

Även om Vänsterpartiet skulle välja att övergå till den gröna modellen med delat ledarskap kommer Jonas Sjöstedt att dominera. Helt enkelt därför att han är outstanding i det partiet, den mest personröstade av samtliga ledamöter i Sveriges riksdag. Erfarenheterna från Miljöpartiets historia visar att medierna kommer att utse en av två språkrör till någon sorts förste frontfigur – och de journalister finns inte som redan från första dag kommer att se Sjöstedt som den verklige ledaren, den som medierna först och främst vänder sig till.
Till nästa valrörelse kan givetvis mycket hända, men det mesta talar således för att det blir en högst manlig uppgörelse.



Hur fort kan ett kvinnligt språkrör för MP slå igenom? När Peter Eriksson och Maria Wetterstrand valdes till språkrör 2002 var det Peter som var den dominerande och den som medierna speglade som den verklige ledaren. Maria levde under hela första mandatperioden i skuggan av den redan från början välkände Eriksson. Det tog nästan fem år för Maria att bli etablerad i medierna som den stjärna hon var. Lika lång tid lär det ta för nästa kvinnliga rör. Om det överhuvudtaget går, med tanke på hur medierna fungerar. När jag och Marianne Samuelsson var språkrör tillsammans utsåg medierna mig som någon sorts förste språkrör – det gick så långt så att när Marianne på en gemensam presskonferens sa något oerhört slagkraftigt så kunde man i flera tidningar dagen efter läsa att det var jag som sagt det…

Startsträckan är således lång när man står i skuggan av någon annan, kanske särskilt om denne är en redan väletablerad man i en ännu manligt dominerad sfär.

Just i detta skede, när den ena frontkvinnan efter den andre ser ut att bytas ut mot män, väljer Gudrun Schyman att stiga av som ordförande i Feministiskt initiativ. Det ligger – vad man än tycker om F! och Gudrun Schyman – en tragik i detta. Med en av Sveriges skickligaste retoriker som talesperson hade feminismens grundläggande idéer hållits levande i den politiska debatten även under lågkonjunktur, finanskriser och hög arbetslöshet. Det skulle vara nyttigt för demokratin. Det är inte lätt att efterträda någon som vuxit till till något som ligger snubblande nära att vara ikon.

Inlägget är en bearbetning av dels en krönika i KK, dels en debattartikel i Feministiskt Perspektiv.

25 kommentarer:

  1. Partipolitik och frontfigurer! Vem bryr sig? De är i grund och botten inget annat än vindflöjlar, kvinnor som män. Bättre än att hänga upp sitt hopp och sin misstro på partier och enskilda figurer är att påverka den vind som till slut får vindflöjeln att vända. Så länge partipolitiken ser ut som den gör, tycker jag att man med rätta kan vända dem ryggen, möjligen blinka lite åt ett särskilt hoppingivande tecken här och var.

    /Jocke

    SvaraRadera
  2. Om inte Lena Sommerstad kommer in som en stor överraskning ser det mörkt ut. Med henne tycker jag det skulle vara spännande.

    Många positiva kommentarer om det finns här: http://komigenlena.nu

    SvaraRadera
  3. Bra analys, konstigt att ingen tagit upp det förut. Metall har väl tagit LO-ordförandeskapet varannan gång hittills,men det är ju inte gjutet i järn.

    SvaraRadera
  4. Sommerstad skulle spränga partiet! Hon är bra, men som partiordförande skulle det gå åt fanders.

    SvaraRadera
  5. Varför detta flirtande med Shyman, Fy! och Feministiskt Perspektiv (kul att förkorta dem med FP, det blir många som slåss om det liberala arvet)

    SvaraRadera
  6. Skulle MP vara diametral motpol till SD? Ja visst, men ännu mer som komplement.

    SD saknar miljöpolitik värd namnet.

    MP saknar migrationspolitik, värd att kallas ansvarsfull.

    Båda har ett par barn tillsammans dock:

    1) Synen på Sveriges krigande för USA.

    2) Synen på EU som superstat.

    Men där slutar likheterna.

    SvaraRadera
  7. Exemplet Wetterstrand visar att det kan finnas kvinnor i skuggan av både Fridolin och Sjöstedt som skulle kunna vara lika verbala och outstanding - om de gavs plats att visa detta. Jag tror inte det kan förklaras bara med medielogik, utan med att media, liksom andra viktiga institutioner i det här fallet, är präglade av ett genustänkande där män ses som mer passande för offentligt ledarskap, medan kvinnor inte gör det.

    En kvinna kan göra precis samma sak, säga samma sak på samma sätt som en man och ändå tolkas fullständigt annorlunda när hon har en roll där hon gör anspråk på makt: Rak blir okontrollerad, bestämd blir aggressiv, reserverad blir osäker, osv. Det betyder inte att media, eller någon annan, alltid påstår att kvinnliga politiker är okontrollerade, aggressiva, osäkra, etc., men det innebär att de inte ges utrymme, inte räknas med - på förhand.

    Annelie

    SvaraRadera
  8. Jag tror att mediernas "logik" innebär att om man har två likställda "språkrör" så väljer journalisterna, som arbetar flockvis, att utse en som nummer ett och en annan som nummer två i ett jämförelsespel. Birger nämnde ovan att när Marianne sa något bra så överfördes det som citat från Birger. Jag tror att det har mindre med kön att göra (vilket Maria utgör exempel på) än på jämförelsen som metod. För att växla krävs det tid, kompetens men också en medveten strategi från organisationen. Det vore intressant att höra hur det var mellan alla de mer okända språkrören som funnits i mp. Vi bedömer kanske alltför mycket utifrån de kända exempel vi har i minnet?
    Amelia

    SvaraRadera
  9. Varför inte sätta tryck på (s) att ha delat ledarskap?

    Om kvinnan i varje par bedöms vara "svagare" från början, har hon ändå chansen att "göra en Maria".

    Socialdemokratin har ingen som helst anledning att säga nej till delat ledarskap!

    SvaraRadera
  10. Är det fler som tycker som jag, att Österberg (S) har drag av den berömda "Fiskargubben", han med sydväst och pipa?

    Gt

    SvaraRadera
  11. Vad är det för fel på männen?

    Dessa, De Fyras Gäng, kan ju bli kanonbra för Sverige. Kvinnorna kan väl vila sig lite, för att senare åter avlösa gubbarna, när de är slutkörda.

    SvaraRadera
  12. Precis 15:31 vad är det för fel med männen.
    Radikalfeministerna strävar inte efter jämlikhet utan efter MATRIARKAT

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Media styr. Och media kontrolleras av rika män som vill ha män som eftertädare eller partners. En lätt generalisering, det medges, men titta på hur den hegemoniska manligheten befästs i TV. Mannen stor och stark och vit problemlösare, kvinnan tråkig, pratig, ful, tantig, låter som en terier, har tråkig klädsmak. Nu ska farbror Duktig reda upp efter virriga Mona, Wanja.....Men Maria står och lyser som en stjärna:)

    SvaraRadera
  15. Dame, på vilket sätt dominerar män i teve? Menar du deckare? För du kan ju inte mena i nyhetsprogram, eller kulturprogram, eller ens i sportprogram. Var dominerar män i teve???

    SvaraRadera
  16. Den hegemoniska manligheten befästs. Den bestämmer vad som kommer fram och hur. Det kan innebära att de flesta kvinnliga progammledare t ex i TV4 är mycket snygga, ej äldre och att de manliga är just manliga! De, TV4, måste göra det eftersom de lever på reklamintäkter från t ex L oreal, olika klädkedjor vars affärside bygger på att kvinnor köper deras skönhetsideal. Budskapet är: du duger inte som du är! Hur benämner media kvinnliga politiker i jämförelse med män t ex.

    SvaraRadera
  17. Just det, MP och SD som motsatser. Är det därför som Wetterstrand/Eriksson tillsammans med Åkesson beslutade om så kraftiga besparingar på UD?

    Hur var det egentligen med Wetterstrands tjat i valrörelsen om SD? Gjorde hon det bara för att få in dem (vilket hon lyckades med) för att sedan göra sig beroende av dem för att fälla regeringen när hon behagar?

    SvaraRadera
  18. Dame Eliza.

    Är det därför som killarna i SVT:s Nyhetsmorgon om fredagarna är riktiga snyggingar?

    SvaraRadera
  19. Jag hänvisar till Alf Henriksson som skrev följande humoristiska (eller ironiska?) dagsvers en gång:

    "Latmasken sammanträder.
    Han pratar vind och väder.
    Han hyvlar inga bräder.
    Han garvar inget läder.
    Han sömmar inga kläder.
    Han bygger inga städer.
    Han hedrar inga fäder.
    Han sammanträder."

    SvaraRadera
  20. Samarbeten över partigränserna kommer att fortsätta, men på annat sätt än det nuvarande, framgår det av min kristallkula. Mer om detta senare.

    "Synsk"

    SvaraRadera
  21. TV är inte alls jämlikt.
    Där sitter idel tjejer och diskuterar känslor, ingen enda man tillåts vara med.
    Män är INTE djur, utan varelser av kött och blod som också har ett känsloliv och kan känna sig kränkta.

    SvaraRadera
  22. Nu ser vi detta i kristallkulan:

    Fridolins MP samarbetar med Björklunds FP. De har nu överläggningar om byggandet av nya kärnkraftsverk. Det blir en kompromiss, där MP får igenom en betydlig minskning av antalet, jämfört med vad FP ville ha. Det blir bara 5 nya reaktorer mot Björklunds krav på 15. En framgång för MP alltså.

    Nu ser vi att LO rekommenderar sina medlemmar att rösta grönt 2014. Därmed blir MP det näst största partiet efter KD.

    Två partier åker ur Riksdagen. Det är M och S. Alla övriga växer, säger kulan.

    "Synsk"

    SvaraRadera
  23. Vore bra om fler partier hade delat ledarskap. (V) borde ta chansen, och varför inte (S)? Sommestad och Juholt? Sjöstedt och Brink?

    SvaraRadera
  24. Robert Stenkvistfre jan. 28, 09:48:00 fm

    Tyvärr Birger har de framkvoterade kvinnorna inte rosat marknaden. Du skäller i dag på t.ex. Olofsson (som möjligtvis faktiskt inte ens var kvoterad).

    Drottning Margareta var en unionsdrotning på den tiden kvinnlig kvotering inte förekom, snarare tvärt om. Hon var också en av tidens mest kompetenta regenter, låt henne stå som exempel för en framgångsrik kvinna som tar sig fram på alldeles egen kraft. Färg och könsblindhet är den enda vägens politik.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.