lördag 18 september 2010

Om att vara vågmästare - och att fundera över det rimliga i evig ekonomisk tillväxt

På Effekts klimatblogg redovisas en liten undersökning bland riksdagens ledamöter om tilltron till det egna partiets vurm för ekonomisk tillväxt. Alla tycks inte tro på sitt eget parti, om man får tro den summariska redovisningen. Inga sossar har svarat.

Apropå tillväxt - och talet om vågmästarroll för sverigedemokraterna - så blev jag igår påmind om att jag i min första partiledardebatt i riksdagen talade om just detta, det var den 1 februari 1989.

Så här lät det, sossarna fick sig några skopor...
Nostalgin svämmar över...:-)

Anf. 8 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman!

Miljöpartiet de gröna har suttit i riksdagen i snart fyra månader. Under dessa fyra månader har vi lärt känna makten och de arbetsförhållanden som råder i denna församling.

(-)

I fördelningspolitiken och miljöpolitiken är ni socialdemokrater de stora svikarna, för ni har lovat mest. När det gäller fördelningspolitik borde er ideologi göra att ni hade en helt annan inställning än den ni har. Jag tror att det gäller att vara trogen sina ideal och sina idéer.

(-)

Hur häftig ekonomisk tillväxt vi än har, hur stora vinster vi än gör, hur stora vinster Volvo än gör, hur många smarta klipp som LO eller Anders Wall än kan göra på börsen, hur många nya TV-kanaler vi än får, Carl Bildt, och hur mycket reklam vi än får i dessa TV-kanaler, kan vi inte köpa oss ett nytt hav om det gamla dör. Vi kan inte köpa oss ny åkermark när den gamla förgiftats med tungmetaller. Vi kan inte köpa nytt grundvatten när det gamla är förgiftat med bekämpningsmedel. Vi kan inte köpa ett ozonlager när det gamla tar slut. Vi kan inte köpa nya sjöar när de gamla förgiftats av radioaktivitet. Vi kan inte köpa en framtid för våra barn om den gamla tar slut.


Kjell-Olof Feldt har gått, det var synd. Jag skulle vilja säga så här: Hur stor ekonomisk tillväxt vi än har, kan vi inte heller köpa oss nya naturlagar. Därför bör finansministrar, oavsett färg, rätta sig efter naturlagarna och inte begära att naturlagarna skall rätta sig efter finansministrar.


Tillväxt mätt i bruttonationalprodukt är ett mycket märkligt begrepp, eftersom det endast utgör mått på omsättningen av betalda varor och tjänster. Ett företag med aldrig så stor omsättning kan gå i konkurs. Det kan ett land också. En hel planet kan gå i konkurs, med aldrig så stor omsättning. I BNP-måttet görs ingen skillnad på närande eller tärande verksamhet, ingen skillnad på uppbyggande eller nedbrytande verksamhet. BNP är ett övermåt­tan ointelligent sätt att mäta framgångar. Därför är det beklagligt att varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar - egentligen är det kanske samma sak i dag- någon enda gång i de senaste årens finansplaner förmått sig att tala om tillväxtens innehåll, utan bara om omfånget.


Detta är egentligen sorgligt. Det är sorgligt att så många män - för det är ju mest män - företrädande så många organisationer, under så många högtidliga sammankomster och under så mycket gravallvar, under så många år kunnat resonera så länge om något så i grunden flummigt som ekonomisk tillväxt mätt i BNP. Det är ett flummigt begrepp.


Herr talman! Vi säger alla som sitter i denna kammare att vi strävar efter ökat välstånd för svenska folket. Men vad är då välstånd?


För Carl Bildt kanske välstånd är reklam i TV och nya parabolantenner. Det är möjligt.


För Ingemar Eliasson kanske välstånd är frihandelsliberalism, som ser till att vi får billiga varor oavsett hur det går med arbetsmiljön och miljöförstö­ringen eller hur vi utnyttjar barnarbetare i andra länder. Det kanske är välstånd för en frihandelsliberal.


För socialdemokratin verkar välstånd - och nu provocerar jag medvetet, för jag vill ha en debatt om vad välstånd är - ibland vara den fadda tråkigheten; mer prylar och nya utredningar.


Det är dags att vi tar en ordentlig debatt om vad välstånd egentligen är. I Sverige är vi lyckligt lottade: Vi har ett formellt trygghetsnät, och socialdemokratin har betytt mycket för att vi på den sociala sidan har det så bra som vi har det i vårt land i dag.


Hjalmar Branting och Per Albin Hansson brottades med en hård social verklighet, där huvudproblemen var fattigdom, arbetslöshet och dåliga bostäder. De kunde konstatera att när man med sociala reformer rättade till dessa missförhållanden, så ökade både det materiell välståndet och människors välbefinnande.


Men i dag är inte detta lika självklart. Det är inte alls säkert att ökad materiell tillväxt leder till ökat välbefinnande. Det är kanske i vissa fall tvärtom. Får vi mer och mer av allting, får vi också mer och mer av avfallshögarna. Ökad bilism leder till att haven dör, ökad flygtrafik leder till att kväveutsläppen ökar, ökade transporter innebär miljöförstöring och förbrukning av ändliga naturresurser. Ökad varuomsättning leder till ökat avfallsberg.


Ändå planeras för ökad industriproduktion, ökad energiomsättning, ökad flygtrafik, ökad bilism och ökad varuomsättning; "mer, mer, mer". Det skall vara tillväxt. Aldrig finns det ett lagomläge. Det skall alltid vara mer, för annars blir vi så fruktansvärt fattiga, sägs det.


Detta sker trots att det konsumtionsmönster som vi har i dag i Sverige är fullständigt orimligt och omöjligt att översätta i en global skala. Per capita förbrukar vi i Sverige mer naturresurser än de allra flesta folk. Vi släpper ifrån oss mer radioaktivt avfall per capita än något annat folk. Vi släpper ifrån oss mer kväve per person i vårt land än nästan något annat folk. Så här är det på område efter område. Världen har inte råd med fem miljarder svenskar och fem miljarder svenskars konsumtionsmönster. Ändå skall vi ha mer av just detta konsumtionsmönster. Hur hänger det ihop?


Jag tror att vi i dag står inför ett historiskt skede i svensk politik. Allt fler inser att de nya skiljelinjerna inte går mellan ett gammalt borgerligt block och ett gammalt mycket trött socialistiskt block. Att Kjell-Olof Feldt går hand i hand med Bengt Westerberg är ingen slump, det är en logisk följd av dels de förskjutningar som skett mellan partierna, dels den nya dimensionen i politiken. Den nya dimensionen har gjort att miljöpartiet de gröna har en plats i Sveriges riksdag, och den gröna rörelsen växer internationellt, i väst såväl som i öst, i Argentina såväl som i de baltiska staterna.


(-)

Det intressanta är att socialdemokraterna är vågmästare i snart sagt varje miljöfråga här i kammaren. I höstas gick socialdemokraterna hand i hand med moderaterna gång på gång. Men här finns ju den historiska möjligheten som socialdemokraterna har pratat om i hela valrörelsen, den historiska uppgiften, den historiska omvändelsen, de nya ATP- och rösträtts­reformerna, genom att ta miljön på allvar. Men det gör ni inte. I stället gör ni upp med det sämsta alternativet här i riksdagen gång på gång, och konsekvent förlorar miljöfrågorna.


Stopp för klorutsläpp före år 2000 - ni när vågmästare.

Sänkta hastighetsgränser på vägarna - ni är vågmästare.

Avveckling av Barsebäck och ringhals 2 - ni är vågmästare.

Övergång till biologsikt jordbruk - ni är vågmästare.

Rädda de fjällnära skogarna - ni är vågmästare.

Höjda bensinskatter - ni är vågmästare.

Krafttag för att rädda haven - ni är vågmästare.

Stopp för motorvägen på västkusten - ni är vågmästare.

Stopp för bilbro över Öresund - ni är vågmästare.



I fråga efter fråga är ni vågmästare. Men ni utnyttjar inte er vågmästarställning. I höstas gjorde ni gång på gång upp med det sämsta alternativet - ibland med moderaterna, ibland med folkparitet, ibland med centern, ibland med vpk - och som sagt: Miljön förlorade varje gång, konsekvent.


Hela anförandet finns här.


13 kommentarer:

  1. Hej,

    Glaset halvfullt:
    Bra att du orkar fortsätta.
    Bra att frågan om sambandet mellan BNP och välbefinnande i högre utsträckning diskuteras idag än 1989.
    Bra att det finns (vetenskapliga) belägg för att du var rätt ute redan 1989.
    Bra att vår medvetenhet om miljöhot är så mycket större idag än 1989.

    Glaset halvtomt:
    Sorgligt att eldsjälar som du är så få.
    Sorgligt att inte fler tar till sig sambandet mellan BNP och välbefinnande.
    Sorgligt att vi inte kommit längre i den "mognadsprocessen".
    Sorgligt att vi i praktisk handling inte lyckas göra mer av den medvetenhet som finns, att politiken får kapitulera för "marknaden".

    Det fattas något pedagogiskt knep att få fart på
    STEG-3 (4) - rörelsen ?

    Eric

    SvaraRadera
  2. Vilket monument! Tag detta som inledning till din nästa politiska bok, Birger!

    Hoppas innerligt att vartenda ord blir läst av nutida sossar. Ja, av de gröna med, för den delen. Och att de tar till sig det hela.

    Ty det är inte helt kört. Avståndet krymper, läser vi i SvD idag.

    Natten kan bli ägnad åt eftertanke. Morgondagen blir i så fall Sveriges "Die Wende"

    Gt

    SvaraRadera
  3. Det är mycket prat om tillväxt nuförtiden. Du ska ha en eloge för att skriver om det Birger. Grundproblemet med tillväxten kvarstår dock. Desto mer pengar vi skapar genom skulder, desto mer måste vi skapa. Samhällets, på grund av att räntan, ständiga brist på pengar, kan tyvärr inte botas med mer av den vara som orsakat problemet. Det är som att ge en alkis mer brännvin och tro att ska nyktra till.

    Jag är inte avundsjuk på de som ska försöka styra landet de närmaste åren. Att de ens finns de som ställer upp, kan bara bero på okunnighet om vad som hända ska.

    /Farfar

    SvaraRadera
  4. "
    Idag lämnar vi över en symbolisk femhundralapp till Fredrik Reinfeldt och alliansen. Vi säger tack men nej tack. Det räcker nu. Vi tänker inte sälja ut våra barn och barnbarns framtid för femhundra spänn, skriver Jakop Dalunde och Maria Ferm, Grön Ungdom.

    Fredrik Reinfeldt har förminskat valrörelsen till att handla om några fler hundralappar i plånboken när den borde handla om mänsklighetens överlevnad, om vår gemensamma välfärd, eller om vilket samhälle vi vill leva i om tio, tjugo eller femtio år.

    Mänskligheten står inför en av sina största utmaningar någonsin. De kommande tio åren måste vi påbörja en gigantisk omställning av hela samhället, vi måste bryta oljeberoendet nu om vi ska ha någon chans.

    Annars är det kört.

    "

    Instämmer.

    Eric

    SvaraRadera
  5. Ja, det är sant, att det är plånboken som ställts i centrum. Men det är nog inte bara Reinfeldt och kollegerna som styr valdebatten.

    Det är väl i medierna som mycket görs upp. SVT kunde t.ex. kalla till samtal om sådana frågor som odlas här på Birgers blogg. Då skulle de verkligt viktiga tingen lyftas och utgöra temat i ett val.

    Jo Nyhetspanelen (när BS är med) i SVT är ett sådant forum. Men alla har inte möjlighet att ta del av den utmärkta "institutionen".

    Gt

    SvaraRadera
  6. Kan någon förklara hur det kommer sig att det är jättelätt att komma in på V:s hemsida, men omöjligt att komma in på Sd:s?
    Är det vänsterhackers på gång?
    Hur demokratiska är dessa?
    Eller gäller kanske den gamla devisen"ändamålet helgar medlen" i detta speciella fall?
    Resultatet kan dock bli några röster mindre till de rödgröna.

    SvaraRadera
  7. 15:45

    På SVT:s hemsida fanns en notis om blockeringen. Där uttryckte SD:s talesperson bekymmer över sabbet, särskilt som partiet har annonser ute, där man hänvisar till sin hemsida. Nu kan folk, som inte känner till sabotaget, tro att SD är opålitligt, menade han.

    SvaraRadera
  8. Äntligen har jag hittat en röst som lyfter fram just sådant som jag själv gått och funderat över. Berördes oerhört av ditt "först maj tal" som jag av en slump fann på en blogg. Letade sen upp dig här och har läst igenom både din blogg och sidan om 3 steg.

    Och jag går helt på min magkänsla. När jag hör de båda blockens envetna tjat om arbeta, arbeta, arbeta och konsumera, konsumera, konsumera, producera, producera, producera och om hur fruktansvärt utanför och isolerad människan blir om hon inte, till varje pris, har ett lönrarbete att gå till blir jag mörkrädd.

    Tror vi verkligen på det här? Ärligt talat. Vi har ju, övervägande delen av oss, precis allt vi behöver för att överleva och mer därtill. Det vi saknar är tid att just skapa allt det där som våra politiker klagar över att vi inte kan få om vi inte har en arbetsplats att gå till: knyta sociala band, utvecklas tillsammans med andra och känna att vårt liv har en mening. Inte är det då på arbetsplatsen jag vill odla mina sociala kontakter. De vill jag välja själv och jag vill ha tid att umgås med min familj också, med min man, mina barn och mina barnbarn. Och jag vill också ha tid att sätta mig in i vad som händer i världen och vad jag, inte media eller någon annan, utan jag själv tycker om det och hur jag vill förhålla mig till det.

    Människor i världen svälter, barn dör i vanliga sjukdomar bara för att de inte har tillgång till, råd med, läkemedel eller ordentliga sanitetsanläggningar. Sånt som vi inte ens funderar över eller tar för självklart är en lyx för många människor.
    Än så länger har vi tillgång till rent vatten i vårt land men i många länder finns inte ens det.

    Men jag "hinner" inte bry mig, inte tillräckligt mycket, eftersom jag är alldeles för trött när jag kommer hem. Dessutom så tänker media åt mig och de har redan talat om för mig hur fel ute jag är när jag inte begriper att allt kommer att ordna sig bara marknaden får styra. Bara alla arbetar tillräckligt mycket, både friska och sjuka, och helst mer än tillräckligt och bara det ändå paradoxalt nog finns tillräckligt hög arbetslöshet för att hålla inflationen borta.

    I politiken verkar det inte finnas utrymme för något liv utanför arbetsplatsen. Är det skamligt att tala om det? Är det skamligt att vilja vara människa först och främst. Är det skamligt att påstå att arbetet inte är den allomgivande lösningen på allt?

    Och det här med miljön är nog inte så allvarligt eftersom våra politiker inte pratar så mycket om det eller också är det inget vi kan göra eftersom andra länder ändå inte drar sitt strå till stacken.

    Tack Birger
    Det här med Steg 3 verkar vara en god början på något helt nytt.

    Medelålders heltidsarbetande sjuksköterska som bara längtar efter att skaffa mot för att hoppa av från det här ekorrhjulet.

    SvaraRadera
  9. Det verkar som om journalister i gemen har svårt att hantera tankar av det slag som framförs av Birger. Inte minst TV-journalister verkar tycka bäst om den förenkling som uppdelningen i två block utgör. Det påminner ju om TV-sporten, alltså en bransch som de behärskar.

    Det gör att TV-folket söker upp de ämnen som de klarar, och dit hör INTE tankar som t.ex. "det stabila småskaliga lågenergisamhället". De kan vinkla, klippa och klistra, så att säga, varvid det blir produkter av den nivå som vi är vana att se i TV.

    Radion, däremot, verkar ha kommit lite längre.

    Tidigare har på denna blogg antytts, att alkoholnyttjandet är utbrett i journalistkåren, och att intervjuarna ej sällan är bakis. Om det är rätt uppfattat, så är det en allvarlig brist i ett så viktigt yrke.

    SvaraRadera
  10. Hjälp, BS är beroendeframkallande!

    Jag skulle inte titta in här i dag, jag skull inte skriva här idag, och lika för...

    Vi är för närvarande galna hela bunten och borde tas in för omuppfostran och återanpassning till vår hemplanet.

    När kom då den allmänna galenskapen till världen?
    Ja det är mycket länge sedan.

    Hur ser den ut?
    Världshistoria med tre ord.
    Erövra eller dö!

    Utan hänsyn till rovdrift på ändliga resurser och att vi har hamnat i Dåligt Sällskap med ett ekonomiskt system som tvingar alla som är medspelare att bete sig vansinnigt.

    Förlåt!

    SvaraRadera
  11. Nu är det inte många som ser mig,
    så då kan jag ju öva under BSs beskydd. Träning 1.


    Jag är Kapten Jag, vid Flyget.

    I natt befann jag mig vi sidan av förarplatsen i ett stort flygplan. Oj vad mycket instrument det var, väldigt, väldigt många knappar vred och rörliga siffror var det. Vilken utmaning för en Homo Teknikus Sapiens.
    Men då hände något märkligt.

    Långsamt förvandlades jag till en Apa.
    Någon flygtur blev det inte.

    Apan söker sin flock.
    Flockarna arbetar för att sprida den parasoll som bland oss, kallas för Apornas Klotförstånd, under vilket, Apsamhällen får bildas, verka och utvecklas.

    Medan Bina dör och pollineringen upphör, så berättas det frejdigt från regeringen och från Tidningar, Radio och TV att vår ekonomi är sund. Vår Ekologi får sällan någon egen tid. Att den som inte får någon uppmärksamhet tynar bort, tänker inte många på!
    Om Doktorn är galen, och patienten lider av brist på Sapiens, då går de illa.

    Eller: ”Om ledningen ideligen sätter upp fingret i luften, för att utröna folkets vilja, samtidigt som de med hjälp av kapitalets pengar manipulerar folket vilja med sextiotvå miljarder kronor per år, så kommer detta folk icke, att i tid, ställa om till en hållbar framtid.”
    Det förstånd som ändå finns i världen, måste hjälpas fram, men för många blir det för sent!

    Det går illa och frågan är, kan illa stoppas, innan det, alltför illa går?
    Obegränsad tillväxt, på en begränsad planet är inte möjlig!
    Kapten Konkurs eller; Apan rätar på ryggen? Men än så länge, styr Kapten Konkurs!
    03 september, 2010

    Roland Lidén

    SvaraRadera
  12. Carina: Välkommen, nej större är inte detsamma som bättre, och snabbare är inte detsamma som mer fantastiskt.

    Övriga: Tack för kommentarer.

    SvaraRadera
  13. Carina. Wabi Sabi, inte hört förut. Påminner starkt om taoism. Och Steg 4..:-)
    Eric

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.