torsdag 29 juli 2010

Staty av cafébesökare som ansåg kvinnor som ville ha rösträtt vara fula och misslyckade...

En ny staty sätts upp utanför Kungliga Biblioteket (nej, hovet sponsrar inte detta bibliotek trots namnet). Statyn föreställer en man som för drygt 100 år sedan satt på ett café i Dragör, alldeles vid havet. Till vänster på stranden fanns ett dambadhus.

Mannen var författare, var ung, radikal och modern. Kanske kan man säga att han var en blandning av Björn Ranelid, Lars Norén och Lars Winnerbäck. Han hette Hjalmar Södrerberg, hade slagit igenom med Doktor Glas och på Dramaten hade man spelat hans Gertrud.

Han arbetade med en ny roman, Den allvarsamma leken, men kom inte riktigt in i den. Så han skrev en debattbok som avkoppling. Boken skulle få namnet Hjärtats oro.

Han skrev om kyrkan, militären, präster och politik. Och om kvinnor - vackra och fula...


"Det plaskar en mängd flickor i vattnet i och utanför dambadhuset. Jag vill inte göra mig bättre än jag är: jag är tillräckligt tarvlig till karaktären för att rikta kikaren dit... Så mycket vackert har jag aldrig sett på en gång...

Där är en ung jungfru med små spetsiga bröst, brunstekt av solen över hela kroppen. En ung jungfru som ännu ej berörts av en man. Hon ser ut att hon kunde heta Else.. Och där den vita, mulliga unga kvinnan, som just nu står och vrider ur sin röd- och vitrandiga baddräkt: henne kallar jag Dagny. Vacker är hon...

Och där den svarthåriga flickan med den röda körsbärsmunnen: hon heter Kirsten... Där den lilla blåögda: hon kan heta Tove...

Där har jag en vördig matrona: hon ser gräslig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser sedlig ut fast hon är naken, då kan man förstå att hon inte är vacker... Hon ser, förbanne mig, ut som en rösträttskvinna!"

Och han fortsatte sitt resonemang om kvinnor och rösträtt: Jag har aldrig träffat någon förståndig man som varit anhängare av den kvinnliga rösträtten. Och jag har aldrig träffat någon kvinna, som är mån om sin kvinnlighet, som brytt sig om saken... De som i denna sak går i spetsen för kvinnorna är i regel de kvinnor som är misslyckade. Det är Maren (den fula) som för ordet för Else, Dagmar, Kirsten och tove...

Boken kom ut 1909. Och Hjalmar Söderberg var givetvis inte alls ensam om denna syn på kvinnor och rösträtt. Det var norm. Ett svar fick Hjalmar Söderberg, och övriga män och kvinnor som motsatte sig kvinnlig rösträtt, genom Elin Wägners bok Pennskaftet. Men det dröjde till 1921 innan Sverige fick kvinnlig rösträtt. Sverige var sist i de nordiska länderna. Bland mycket annat beroende på den manliga kulturelitens inställning.

Kanske borde statyn av den store författaren - läs honom! - Söderberg kompletteras med en staty av - den unga, radikala förkämpen för demokrati - Elin Wägner. Om inte annat så för att visa att svensk litteraturhistoria inte är en väv som enbart gjorts av manligt inslag, utan även av varp. Men Elin Wägner var kanske för radikal. Även för dagens svenska kulturelit.

Mer om Elin Wägners kamp för bland annat rösträtt har jag skrivit här.

17 kommentarer:

  1. Vore kul om Söderberg kunde kompletteras med Wägner utanför Kungliga! Hon är större än de flesta tycks känna till!
    Lina

    SvaraRadera
  2. Varför väljer man en staty på en man när man nu ska sätta upp en till i huvudstan? Såg i SvD att bara 3 av de 20 statyerna i stna föreställde kvinnor. Vem har tänkt till 2010? Vem har ifrågasatt?

    MVH
    EW

    SvaraRadera
  3. Egentligen skulle vi, som känner för Elins budskap, starta en insamling till en EW-staty. Kanske EW-Sällskapet kunde ta initiativet?

    Eller, ska vi först invänta Riksbankens beslut angående dekoren på den nya sedeln?

    Förresten, vet du Birger, huruvida det öht finns något "spår" av Elin, utöver hennes boktitlar och skrivarstuga? Någon byst, minnesplatta e.d.?

    Gt

    PS Det är något kink på ordverifieringen här nedan. Trots att man skrivit korrekt, så kommer en text som säger att det är fel. DS

    SvaraRadera
  4. Så här långt efteråt kan man ju skratta åt att de såg rösträttskampen som ett hot mot kvinnans kvinnlighet.
    Det är svårt att förstå hur de tänkte.

    Snygg ny design på bloggen förresten!

    SvaraRadera
  5. GT. jo, det finns en del skyltar... På norrtullsgatan hittar man t ex en. Och så finns förstås en här - missa inte någon del av länken...

    http://elinwagner.blogspot.com/2009/05/ny-skylt-avtackt-i-stockholm.html

    Monica: normer förändras, en del långsamt, andra snabbt (kvinnlig rösträtt tog lång tid, priderörelsens juridiska krav gick ganska fort).

    EW: jo, visst är det märkligt... Eller, kanske inte, med tanke på hur kvinnors roll i historien negligerats.

    SvaraRadera
  6. hej, håller med monica, bloggen är skitsnygg. ren å rak. proffsigt.
    blogger

    SvaraRadera
  7. Rösta på Elin som staty, gör det här.
    http://www.statyupproret.se/#/vote/

    SvaraRadera
  8. Och varför tog det lång tid att ändra sig då?
    Kan det ha något att göra med mediaflödets snabbhet och mångfald idag? Att vi vet mer om allt?

    SvaraRadera
  9. Tycker du tar till ett fult knep Birger. På 1800-talet så hade i princip alla män en sådan kvinnosyn som du påvisar Hjalmar Söderberg för, klimatet var sådant. Om 200 år så framstår vi som Söderberg gör i dag, fast vi vet inte åt vilket håll, pendeln svänger hela tiden. Är Göran Lindberg bättre? Han talade så fint så fint om jämlikhet, kvinnokampen och det manliga förtrycket, enskilda poliser kallade honom t.o.m. för "kapten klänning" det är annat det än Söderbergs grovhuggna svada. I handling kunde dock inte Lindberg riktigt leva upp till sina fina tal...Alltså är det ingen som vaknar efter Lindbergaffären?

    Nä, du får gå tillbaka till järnåldern Birger, innan kristendomens intåg i vårt land, om du vill hitta äkta, oförställd jämlighet, då värderades kvinnor och män lika, på ett äkta och ärligt sätt. Vi borde ha det som rättesnöre, i stället för dagens hysteriska feminism.

    SvaraRadera
  10. "Den allvarsamma leken" var en bra bok, mycket bra bok, har gått som film, men var det Söderberg som skrev den? Måste ha skrivits långt senare, får kolla upp det.

    SvaraRadera
  11. Robert Stenkvistfre juli 30, 05:40:00 em

    Nä, jag tänker på fel bok, sorry, my misstake.

    SvaraRadera
  12. Robert Stenkvistfre juli 30, 05:47:00 em

    Jag tänkte på "den hårda leken", "Olle Länsberg" ingen bok för dig Birger, handlar om livets allvar utan en massa floskler och skit, rå, brutal, sorglig och realistisk, mer än bok för mig tror jag,.

    SvaraRadera
  13. Hej Robert! Javisst hade de flesta män en sådan kvinnosyn, man kan rada upp citat från kända och okända, författare, skådespelare, präster. Brukar prata om det då jag håller föreläsningar om Elin Wägner. Söderberg är intressant därför att han uppfattades som en modern frontfigur. Även han hade således sådana uppfattningar. Och visst är det så att vi kommer att uppfattas som fördomsfulla om hundra år. Mycket av min blogg handlar ju taktiskt om just det.

    Jo, Olle Länsberg är en favorit. Hade en Läsnbergs-period när jag lästa om allt han skrivit.

    SvaraRadera
  14. OK, det trodde jag inte riktigt om dig Birger, där ser man.

    Den enda bok som finns till försäljning av Länsberg är "Käre Jhon", den sämsta av Länsbergs böcker. Den bästa boken om Stockholm, överlägset, är "Storstockholms bebyggelsehistoria" av Ingemar Johansson. Den går helt enkelt inte att få tag i, inte ens i antikvariat, den slutade tryckas för typ 20 år sedan (jag har dock ett ex).

    Christopher Lasch går inte att få tag i, inte ens på antikvariat i Sverige, jag kan göra listan längre. The bottomline är, jag förstår inte hur svenska bokförlag tänker eller resonerar. De trycker den sämsta skit, och lämnar riktig kvalite åt sidan.

    SvaraRadera
  15. Får jag puffa för Länsbergs "Den hårda leken", en realistisk historia om Sverige på 50-talet (tidigt) och en kärlekshistoria utan slisk, samt hur en boxningskarriär kunde te sig på den tiden i vårt land. Borde gå att få tag i på antikvariat, nätet. Svenska bokförlag kommer sannolikt inte att trycka nya upplagor.

    "Adamsson i Sverige" är en realistiskt samtidsskildring av vårt land på tidigt 50-tal av Länsberg, en mycket bra bok, som svenska bokförlag aldrig skulle få för sig att nytrycka. Sök på antikvariat.

    Jag funderar på att starta ett eget bokförlag, trycka gamla goda svenska klassiker. Men jag har tyvärr ingen näsa för affärer, så jag hoppas det aldrig blir av, men ändå, det är en skam att så många bra böcker faller i glömska.

    SvaraRadera
  16. Men Karl Marx´ Kapitalet, då?

    SvaraRadera
  17. What about it anonym? Har du läst den eller what?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.