måndag 12 juli 2010

"Den viktigaste reformen i modern tid..."

"Jag tror att det är den viktigaste reformen i skolan i modern tid."

sa Peter Eriksson i Almedalen med anledning av att de rödgröna nu föreslår att man skall införa skriftliga omdömen från årskurs ett.

Tänk så olika världsbild man kan ha, trots att man är/har varit språkrör för samma parti.


Begreppet modern tid omfattar hela 1800- och 1900-talen. Ja, egentligen tiden från upplysningen. Folkskolan inrättades 1842. Men även om man med "modern tid" inräknar betydligt kortare tid så ter sig tanken att skriftliga omdömen skulle utgöra den viktigaste reformen minst sagt konstig. Tror personligen att en reform med fler lärare i skolan - så att varje elev kan bli sedd som individ - är hundrafalt viktigare. Lite mer Zaku Bona skulle skolan må bra av.

PS! Nostalgi - så här pratade jag om skolan i Almedalen i mitten av 1990-talet (supermodern tid):

När zulufolket från Natalprovinsen i Sydafrika hälsar varandra säger man "Saku bona". Det betyder "jag ser dig". Den andra svarar med "Sikhona", vilket betyder "jag är här".

Budskapet är mycket tydligt. Ser du mig inte, existerar jag inte för dig. Budskapet kan lära oss i Sverige oändligt mycket. Inte minst har vi att lära när det gäller hur vi möter barnen i skolan. Saku bona! Jag ser dig!

Jag är övertygad om att det största, grundläggande problemet i skolan i dag är att så många elever inte blir synliga. I de allt större klasserna och grupperna försvinner individerna i kollektivet. Lärarna får ingen rimlig möjlighet att, ens om de själva verkligen vill, se alla elever i en stor grupp. Någonstans går en smärtgräns för hur stor en grupp eller klass kan vara för att varje individ skall framträda som en individ. Kanske går gränsen vid 18 elever.

Barn behöver bekräftelse Jag har under vårterminen besökt en mängd skolor - såväl grundskolor som gymnasier. Jag möts av samma problem snart sagt överallt: det är för få vuxna i skolan. Detta är resultat av politiska prioriteringar. Det är en av de politiska felprioriteringar som kommer att visa sig vara den mest kostsamma som vi överhuvudtaget gjort i vårt land.

Inom det moderna näringslivet arbetar man, i de goda exemplen, medvetet med att bekräfta medarbetarna. Bekräftelse ges främst av andra människor; chefer inom näringslivet, ordförande inom fackföreningarna, gruppledare, partiledare och språkrör inom den politiska sfären. Att få bekräftelse är för de flesta ett starkt incitament för att göra ett bra arbete. Att bli bekräftad är detsamma som att erkännas som en viktig individ i ett större sammanhang, att vara någon att räkna med, att få det egna jaget bekräftat.

Varför är det inte lika självklart inom skolan? Att som ung människa - barn eller ungdom - få bekräftelse är något av det viktigaste man kan få. Behovet av bekräftelse är närmast outtömligt. Bekräftelse fungerar som en stark social drivkraft. Det är kanske t o m den starkaste drivkraft som finns. Men varför tar då inte vuxenvärlden hänsyn till detta när man drar upp förutsättningarna för skolan? Varför är bekräftelse så viktigt i vuxenvärlden, men så bortglömt i skolpolitiken?

Att bli sedd, bekräftat, synliggjord kräver att omvärlden har tid att se, tid att bekräfta, tid att synliggöra. En lärare med 30 elever i en klass har inte den tiden - hur gärna hon eller han än vill. Genomsnittligt kan man ge några minuter till var och en under en hel vecka. Före sommarlovet mötte jag förtvivlade lärare - lärare som kände det omöjligt att sätta betyg på elever som man inte haft tid till, individer som försvunnit i den massa som en klass utgör. Jag mötte galghumor och till och med tårar.

Saku bona! Jag ser dig! Vi måste ta barn och ungdomar på allvar. Föräldrar måste ges tid för sin barn - vad gör man efter det att föräldraförsäkringen tagit slut och barnet är två år? Arbetar åtta timmar om dagen, en timme lunch, en timme resor och en timme handla. Elva timmar borta - sedan hem, trött, full med praktiskt arbete för att få hemmet att fungera. Är det så vi ska behandla barn? Är det rimligt?

Vuxna som inte har tid - hur gärna de än vill. Hur behandlar vi våra barn? Egentligen? Skollunchen får kosta mindre än en kopp kaffe i vuxenvärlden. Många skolmiljöer är så torftiga och hälsovådliga att facket aldrig godkänt dem om det varit vuxna som suttit inklämda i bänkarna i allergiframkallande skolsalar med icke fungerande ventilationssystem. Vad gör LO? TCO? Hur kan de tiga om de skolmiljöer som är undermåliga? Vad gör SAF? Driver kravet på färre kronor till offentliga sektorn och därmed till skolorna! Vad gör regeringen? Drar ner statsbidragen till kommunerna, lägger nya kostnader på dem och tvingar fram neddragningar och avskedanden i skolorna. Miljöpartiet har aldrig accepterat detta.

Vi har förvisso också ställt oss bakom kravet på sanering av statens finanser men vi har konsekvent föreslagit att skolan ska ha mer. Vi har valt att dra ner på de militära investeringarna i stället av den anledningen att vi är övertygade om att demokratin hotas mer av att barn och ungdomar mår dåligt, inte blir sedda, inte tas på allvar, än av ryssen. Vi har också, när möjligheten gavs i en förhandling med regeringen, lyckats friställa över en miljard kronor för kommunerna att allergisanera skolor och dagis för. Vi önskar att vi kommit in i fler förhandlingssituationer - det hade gynnat skolan!

Jesse Jackson, tidigare amerikansk svart presidentkandidat, har sagt: "Jag vill hellre se barn i bra skolor i dag, än i dåliga fängelser i morgon." I detta ligger det mest grundläggande, själva kärnan i politiken: en bra skola är en investering i ett gott samhälle!

Någonstans på vägen till Nu förvandlade de makthavande politikerna skolan till en kostnad - inte en investering. Någon större felbedömning är svår att finna i svensk politik. Vi måste nu ställa krav på fler vuxna i skolan. Lärarfacket riktar lite väl mycket in sig på att tala om högre löner. Det vore pedagogiskt betydligt bättre om man koncentrerade sig på att kräva mindre klasser, mindre grupper och möjlighet att ägna tid åt varje elev.

Problemet har naturligtvis förstärkts nu när gymnasiet i realiteten blivit en obligatorisk utbildning på tre år - där också många som drabbats av (en väl så naturlig) skoltrötthet tvingas in, för att man inte har något annat alternativ. (Man borde självfallet återupprätta tvååriga praktiska linjer och dessutom låta skolan ta ansvar för lärlingssystem. Skolan får kosta Det kan inte finnas något mer förödande än att tvinga in skoltrötta ungdomar tre år i gymnasiet - hur ska de någonsin få lust för att studera i framtiden?).

Miljöpartiet vill sjösätta Projekt Saku bona! Målet skulle kunna vara att före år 2005 ha rustat upp grundskolor och gymnasier, att öka antalet vuxna i skolan markant, att se till att inga klasser är större än 18 elever, att det finns fungerande kurators- och skolsköterskeverksamhet, att skolluncherna är bra och näringsriktiga.

Ganska rimliga krav. Inget märkvärdigt. Det som är märkvärdigt är att det måste sägas. Och jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av alla oss som bor i landet skulle ställa sig bakom att det skulle få kosta. Att bygga ett ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle förutsätter att vi ger barn och ungdomar de bästa förutsättningar - och att vi ser och bekräftar. Miljöpartiets krav på barnkonsekvensanalyser som underlag för varje politiskt beslut skulle kunna förändra politiken - om det tas på allvar. Och jag är övertygad om att det som är bra för barn och ungdomar också är bra för hela landet!


20 kommentarer:

  1. Kreativiteten och modet i detta tal såg vi inga prov på under Almedalsveckan. Miljöpartiets idé om ett moratorium på köpcentra var väl det närmsta vi kom, men summan av kardemumman måste bli att den formella politiken nu lider av en tråkighet som är direkt skadlig för demokratin.

    SvaraRadera
  2. Ditt tal tar ett helhetsgrepp som många av dagens politiker inte är förmögna att göra. Skriftliga omdömen? Tja, men det är en liten detalj i sammanhanget, en detalj som de rödgröna vill införa från ettan, och som därmed genom ett enda litet penndrag ("skriftliga omdömen får bli betygliknande") kan omformas till traditionella betyg på småbarn. Det är väl så det går till när man krattar i manegen utan att låtsas vad det är man krattar för.

    SvaraRadera
  3. Herregud vad vi saknar dig, Birger!
    Miljöpartister

    SvaraRadera
  4. Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

    SvaraRadera
  5. Hm. Ditt PS får mig att överväga att grön skolpolitik kanske inte är så dum trots allt.

    SvaraRadera
  6. Hm. Ditt PS får mig att överväga att grön skolpolitik kanske inte är så dum trots allt.

    SvaraRadera
  7. "Jesse Jackson, tidigare amerikansk svart presidentkandidat, har sagt: 'Jag vill hellre se barn i bra skolor i dag, än i dåliga fängelser i morgon.' I detta ligger det mest grundläggande, själva kärnan i politiken: en bra skola är en investering i ett gott samhälle!"

    Du tycker inte detta är att lite väl slå in öppna dörrar. Vem kan inte skriva under på detta?

    SvaraRadera
  8. Måns,
    den nuvarande regeringens sätt att öka klyftorna antyder att högern strävar mot ett samhälle där det kommer att behövas större fängelser och flera poliser.

    SvaraRadera
  9. Fred Lane,
    Absolut, din analys är klockren. Målet för Alliansen är att öka klyftorna så att återväxten inom brottligheten (råvaran) ökar, annars kan ju inte jobben in kriminalvårdsverket (tillväxten) tryggas. Sanningen har äntligen kommit upp till ytan!

    Annars dra faktisk Birger några intressanta slutsatser. Ett av de stora problemen är att gymnasiet inte är anpassat för samtliga elever. Sossarnas krav att alla gymnasieutildningar ska ge högskolebehörighet förorsakar stor utslagning och måste avskaffas. Synd bara att MP gett upp den faktsikt ganska framåtblickande skolpolitik som de drivit under de senaste tio åren.

    SvaraRadera
  10. Alltså MP behöver väl inte ha gett upp detta bara för att de tvingades försvara en kompromiss (om än i lite väl starka ordalag).

    I övrigt var ju talen från MP lysande och innehöll framför allt visioner. Roliga och retoriska att lyssna på var de också. Skolpolitiken är jätteviktig och Wetterstrand lyfte ju också upp den med viktiga infallsvinklar.

    Mer resurser till skolan hade också tagits upp av Ohly och Sahlin.

    Alltså. Döm inte för hårt. Lyft också upp de goda sakerna. Att de äntligen vågade tala visioner och utgöra ett friskt alternativ till Almedalsgnället från oppositionen. Tror att Eriksson var fjättrad i "dagspolitiska" ickevisioner och svarade på Björklunds nonsensåtgärder och ville med forskning understryka att det fanns andra vägar att gå än Björklunds, just vad det gäller betygen. Annan inriktning berördes som sagt av Wetterstrand.

    ...Sedan ser jag fram emot den slutliga uppgörelsen mellan Eriksson och Schlaug. Det börjar bli tjatigt med denna eviga tuppkamp på bloggar och i möten ute i landet. Eriksson postionerar sig mot Birger för oss medlemmar och Schlaug slår tillbaka här. Kan ni, snälla, för att vi ska komma vidare med den ytterst nödvändiga politik vi vill genomföra, träffas och tala igenom er strategi. Kanske kan då Birger passa på att påminna om MP:s skolpolitk, på ett mer konstruktivt sätt? Och kanske kan Birger få lite insyn, om än inte förståelse, i hur och varför det görs vissa kompromisser och andra inte.

    Det är så tydligt att det från Eriksssons håll handlar om det gamla vanliga "fadersupproret" och det är löjligt på flera sätt att inte själv inse det. Men Birger som föregångaren eller "fadern" i sammanhanget kan också bemöta det hela på ett värdigare sätt och sträcka ut en hand för att få MP:s politik att bli så betydlesfull som möjligt för Sverige i dag - vilket vi alla vet är djupt nödvändigt. Det vill säga att vi åstadkommer något.
    En sådan "hand" skulle kunna vara att först berätta om vad som var bra i Peters tal, till exempel att han talade för oss som älskar livet och inte vill se det levande försvinna. Att det är där fokus ska ligga. Det borde du kunna hålla med om. Sedan hade du kunnat gå in på skillnader i visioner i skolpolitiken då och nu.

    Vi kan ju inte rösta på dig Birger även om vi skulle vilja och då spelar det ju mindre roll att vi ständigt får läsa om hur det en gång lät (jag förstår mycket väl att det handlar om att dessa tankar ska upp på agendan igen - och jag håller med! men strategin vad det gäller att påverka Eriksson har hittills visat sig ganska verkningslös... ergo: ring honom och tala ut!).

    Vi måste ju ändå rösta på MP av rädsla för 4 år till med alliansen och ett totalt förstört Sverige inklusive natur och skola...

    Tack i övrigt för en fantastisk blogg och superviktiga tankar och historiska återblickar.

    SvaraRadera
  11. En utarbetad läraremån juli 12, 06:31:00 em

    Jag tycker det ska finnas betyg redan från första klass. Då får barnen bekräftelse. Skolan har varit alldeles för flummig i många år, ja sossarna har förstört den svenska skolan. Nu håller det på att bli lite bättre med Alliansen. Så nu fortsätter jag som lärare ett tag till. Tidigare var det för hemskt.

    SvaraRadera
  12. Vad säges om att låta varje skola själv bestämma när de vill börja med betyg? :-O

    SvaraRadera
  13. Anonyma Miljöpartister 10:18

    Lugn bara. Birger kommer igen, men först till valet 2014. Då som medarbetare i Valförbundet Kortare Arbetstid.

    VKA blir förstås beskyllt för att det skulle vara ett enfrågeparti. Men så är det ju inte.

    Kortare arbetstid anger blott den gemensamma nämnaren. Sedan kan man kryssa för den kandidat som i övrigt ligger närmast till ens önskemål.

    Siat av
    Gt

    SvaraRadera
  14. Ett jättefint inlägg. Så grundläggande.
    Även dålig sjukvård brukar handla om brist på Zaku Bona. Eller som du sa i något sammanhang, inom sjukvården är man mer intresserad av att (fr.a) läkare blir bekräftade, inte patienten.

    Hur går det med STEG TRE - jag tänkte rösta på dom..

    Lyssnade på Tre SCH. Spännande med en del av publikfrågorna. Att gå direkt från 40 till 30 timmar tyckte jag var tänkvärt, om än orealistiskt ? Då får man lättare till den där livstilsförändringen som är avsikten, precis som frågeställaren var inne på.Nu skall det daltas, så att ingen märker av att man kanske faktiskt får dra in lite på överkonsumtionen.
    Den utländska kvinnan som tog upp tråden med vår moderna variant av kolonialisering (numera kallas det globalisering) var också spännande.
    Kanske skall man ge en så kunnig publik större utrymme en annan gång ?

    SvaraRadera
  15. Jag kanske lyssnade för vällvilligt, men om Peter menade att det var århundradets reform med skriftliga omdömen från första klass så borde det väl inbegripa det du skriver ovan?

    "Före sommarlovet mötte jag förtvivlade lärare - lärare som kände det omöjligt att sätta betyg på elever som man inte haft tid till, individer som försvunnit i den massa som en klass utgör. Jag mötte galghumor och till och med tårar."

    Om det inte samtidigt blir fler vuxna i skolan och mindre klasser så går ju inte den "viktiga" reformen att genomföra av dina egna ovannämnda skäl? Kanske tog han det som så självklart att han glömde att nämna förutsättningarna för reformen? Som när Alf Svensson talade målande om ett par som kom hem till ett kallt hus och gick igenom alla kalla rum och exemplifierar vidare med otaliga kalla saker som hade hänt med huset - men glömde det viktigaste: att berätta för åhörarna varför det var kallt i huset. Att pannan gått sönder när de var borta. Ett i övrigt retoriskt mästerverk kraschade av att han tog det självklara för så självklart att han glömde nämna det. Kan det ha hänt Peter, eller är jag naiv då?

    SvaraRadera
  16. Tycker nog att de flesta inte riktigt förstår innebörden i "alla är olika"! För vad vill man, jo få till en skola som passar alla. Men en skola kan inte passa "alla". De som nu har ett politiskt engagemang i toppen och kan påverka politiken är i de flesta fall teoretiskt lagda. Alltså har de ingen aning om hur de som istället tex är praktiskt lagda fungerar i vardag och skola. För det finns faktiskt ytterligheter, och de kan nog inte fungera i dagens skolor som den är nu. Och där kommer mycke problem och utanförskap upp. Varför inte istället ta reda på hur olika skolor bör vara för att ta till vara allas olika kunskap och sätt. Nu är allt inriktat på teoretiskt plugg och det skall bara till mer och mer av den varan. Det var inte så lång tid sedan som det praktiska kunskapen/lärandet var det som var det rätta och gjorde vardagen lättare. Kan man inte se fördelarna hos varandra istället?

    SvaraRadera
  17. Anonym 19:58. Birger var väl vänlig nog att inte fortsätta citatet från Eriksson, det gick nämligen ut på att genom skriftliga omdömen från ettan "som kommer barnen inte undan". Menar nog att den inställningen är tvärtemot grön syn på skola, barn och människor.
    Mia

    SvaraRadera
  18. Utvecklingen sedan mitten av 90-talet har väl inte precis gått enligt den väg som Birger S förespråkar? Snarare tvärt om. Detta såväl under sosse- som moderatstyre (jag vet att de också räknar in några lydpartier, men i själva verket har vi ju tvåpartisystem numer). Det går helt i linje med mycket annat i samhället som förändrats under de senaste 15 åren. Inte bara skolan utan även sjukvården är nu så dålig att många försöker köpa sig en bättre kvalitet än vad det offentliga kan erbjuda. Likaså inom trygghetssystemen och pensionerna. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är båda nu så dåliga att alla som har möjlighet ser till att ha ett ganska stort sparkapital eller en privat försäkring. Detta är en politik som ganska skoningslöst slår mot de som är mest utsatta och har minst marginaler. Jag tycker det är svårt att se hur en röst på endera sosse- eller moderatsidan i valet kommer ändra den här utvecklingen. Mona Sahlin tog upp frågeställningen i sitt tal i Almedalen, men kommer knappast göra något grundläggande åt detta. / Thomas

    SvaraRadera
  19. Lycka till med att finna kompetenta kommunala tjänstemän som "orkar" genomföra analyser av sina tjänstemanna förslag till politikerna!

    Har du inte sett vilka inkompetenta klåpare som jobbar inom offentlig sektor?

    SvaraRadera
  20. Thomas: underskatta inte Mona Sahlin. Förresten sa hon inte bara "en del" om just det du skrev om i sitt tal. Hon byggde hela talet kring det. Kring solidaritet. Jag som miljöpartist och traditionellt djupt skeptiskt till hela sosseriet var mycket impad över hur hon snyggt fick in klimatfrågan i socialdemokratisk ideologi. Det som vi miljöpartister har tyckt vara självklart hela tiden. Solidaritet står aldrig frikopplat utan måste ha med de stora sammanhangen. Klimat, andra miljöproblem, fattigdom fördelningspolitik, (och, även om hon inte nämnde det, arbetstidsförkortning och en ny syn på tillväxt). Men det är på gång. Som sagt underskatta inte vart Sahlin kan ta sossarna. Men det är ett trögrörligt parti som har mycket att göra upp med vad det gäller sin självbild och därför syns det kanske inte alltid utåt vad som händer.

    Jag kan bekräfta att situationen är som du beskriver den, Thomas, och då gäller det ha hopp! (och att MP får tillräckligt hög procent i valet så att att de ännu inte övertygade sossarna får reda på vart vinden blåser...)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.