Lars Norberg

2007, S:t Anna skärgård. Foto: Per Lager.

Lars Norberg är död. Han var en av de stora inom Miljöpartiet de Gröna. Han lärde mig, mitt under en hektisk period som språkrör, att tänka tanken att långa tankar måste få ta tid. Ni som följt bloggen vet att jag ofta återkommer till det temat: vi behöver tid för långa tankar.

Lars  var moderat som blev centerpartist som slutade sin politiska vandring som miljöpartist, från att ha arbetat med tekniska lösningar för kärnkraftverk till att bli grön riksdagsledamot.

Han fick sluta sitt jobb som chef för den tekniska avdelningen på Stal-Laval, som tillverkade turbiner för kärnkraftverk, då han 1976 i boken En betraktelse på domedagsafton kritiserade just kärnkraften.

Han blev kvar som överingenjör i företaget, men fick sparken när han i en radiobetraktelse dragit en parallell mellan rövarbandet, i berättelsen om den barmhärtiga samariten, och västvärldens industriers rövarfasoner i tredje världen.

Stal-Laval var ju just ett av dessa rövarföretag. Att han själv, som överingenjör, var en av rövarbandet konstruktörer, mildrade inte effekterna av hans självkritik. Han fick sparken och blev erbjuden jobb på Linköpings universitet som teknisk expert på tema teknik och social förändring.

I samma veva bildades Miljöpartiet, där Lars självfallet hörde hemma efter några år som partilös. Han kom med i partiets politiska ledning, blev riksdagsledamot när partiet som första nya parti på 70 år kom in i riksdagen 1988. Han och hans hustru Inga har varit med på otaliga MP-kongresser under åren. Lars var också ordförande för MP i Söderköping.

Klok som få. Var bland annat ordförande för Framtiden i våra händer. Han var den som såg till att föra in De Fyra Solidariteterna - som sedermera formulerades om till tre - som kom att bli den bäst formulerade kärnan för Miljöpartiets gröna ideologi.

De fyra solidariteterna kom med första gången då vi utarbetade partiets ekonomiska handlingsprogram.

• Solidaritet med naturen och det ekologiska systemet.
• Solidaritet med kommande generationer.
• Solidaritet med världens fattiga.
• Solidaritet med utsatta i vårt eget land.

Numera är det nedkokat till tre solidariteter, men med samma innebörd. Radikaliteten hos Lars överraskade många, hur kunde en så vänlig och lågmäld person vara så radikal? Han skrev bland annat: ”När man avvisar kapitalismens och kommersialismens livsstil kan det ligga nära till hands att vända sig till marxismen. Men det är inte särskilt radikalt om vi kommer ihåg att radikal betyder att man skall gå till roten med det onda...”

Lars förstod mer än de flesta att livet såväl handlar om teoretisk kunskap som praktiskt arbete, han kände sig lika hemma bakom böcker och doktorsavhandlingar som med sågen, hammaren och spaden i handen därute i St. Anna i Östergötland.

Min tacksamhet är stor till Lars, vilket jag försökt berätta redan tidigare. De ord som bäst beskriver Lasse är rakryggad, modig och vänlig. Hans böcker står i hedershyllan här hemma. Det har de gjort i 30 år. Och kommer att stå där så länge jag lever.