Stackars Demirok...

Bilden till vänster är från Centerns annonser som användes inför valet 1998.

Han har det inte lätt, Muharrem Demirok. Inte bara att det rättstavningsprogram min laptop utrustats med vägrar godkänna namnet, Centerns ungdomsförbund - alltid detta ungdomsförbund! - vill ha bort honom. De skyller på dåligt ledarskap - om det vet jag ingenting - men huvudskälet är att han inte är tillräckligt höger i glinas ögon. De hör numera hemma i de ideologiska träskmarkerna kring Timbro.

Centerns Ungdomsförbund... som en gång då det begav sig kallades Åsa Nisse-marxister var härligt gröna. Sen snurrade dom ett halvt varv och blev nyliberaler och nu är dom bara allmänt maktkåta och vill surfa med hjälp av Sverigedemokraterna.

Demirok har det inte lätt. Hans påpekanden att Magdalena Andersson är inbjudande medan Ulf Kristersson är avvisande är faktabaserat men det räcker inte för Centerns högervingar.

I Centern har alltid funnits högervingar. För övrigt är Centern det enda riksdagsparti som haft rasism inskrivet i sitt partiprogram. Så att anknyta till Åkesson blir liksom ett litet kretslopp i sig.

Nu tillhör inte jag dom som är förtjust i dagens Centerparti, efter det att Olof Johansson lämnade över till Maud Olofsson togs makabert stora steg till höger. Medan Olof Johansson kunde fnysa åt bolagshögern suktade Maud Olofsson att sitta i dess knä, vilket visade sig vara en god investering ty goda uppdrag fick hon efter sin tid som partiledare.

Hon lyckades slå sönder Postnord och skadeskjuta Vattenfall och driva på för marknadiseringen av skolan så Timbrohögern skuttade av förtjusning. 

Och sedan kom Annie Lööf med än mer nyliberalt i kappsäcken som hon dock - tack för det! - vägrade måla brun. Och då skapades ett Centerparti som de övriga borgerliga partierna valde bort eftersom de såg större potential i Jimmie Åkesson. 

Stackars Demirok, han har det inte lätt.

Urbana centerpartister är så där lagom populära i landsbygden där drömmen om Torbjörn Fälldin finns kvar. Han hade jord under naglarna. Och kunde köra traktor, röka pipa och bjuda in journalister till det stora köket på gården medan fåren bräkte.

För övrigt berättas det att Torbjörn körde ner fingrarna i blomkrukorna för att får lite jord under naglarna när jobbet som statsminister höll honom borta från gården. Journalister skulle mer påtagligt se  att han var jordnära.

Berättelsen är förmodligen inte sann. Sant är däremot att jag röstat på Torbjörn en gång i tiden, han var hjälten som stod upp mot kärnkraften, mot centraliseringen, mot storskaligheten och betonghäckarna i sosseriet. I Stockholm anföll Centerpartiet sosseriet från vänster, Åsa Nisse-marxisterna vara tunga.

Jag lämnade stan och drog till landet. Tog mig till ett lokalt Centermöte i Vingåker. Det var något annat det. Jag kom aldrig tillbaka. Vi bildade Miljöpartiet istället.

Hur ska Miljöpartiet se på Centern idag? Språkrören säger att de vill bilda regering med allt från V till C med Magdalena Andersson som statsminister. Men Demorok vill inte ha med V att göra, säger han. Så då blir det nog så att MP må välja mellan C och V för eventuellt samarbete.

Hoppas språkrören inte gör samma misstag som några av företrädarna som hävdade att de hellre samarbetade med C och FP än med V. Trots att MP hade mycket mer sakpolitik - sänkt arbetstid, nej till Nato, stopp för vinstdrivna skolor - gemensam med V än med de nyliberala C och de marknadsfundamentalistiska FP.

Nåja, det där löser sig för språkrören efter valet för då kommer Magdalena Andersson att helst av allt vända sig högerut. Hon är liksom skapad på det sättet. Hon och Damberg och Hultqvist och ... hua!