Basinkomst ligger inte i fas med arbetslinjen som är den politiska dominerande normen, av närmast religiöst slag, i dag.
En av de liberaler som luftat tanken att arbetslinjen gått för långt är Sakine Madon, chefredaktör på Uppsala Nya tidning. Hon skrev en god recension av min nya bok och lyfte just kritiken av arbetslinjen. Däremot kritiserade hon min plädering för basinkomst med att ”förespråkarna aldrig kommer runt att det innebär att leva på andra människors slit och arbete.”
Men just det – ”att leva på andras arbete” – försvaras med näbbar och klor av liberaler då kapitalägare lever på andras arbete. Så det kan inte vara själva principen hon är emot, utan fördelningen från rik till fattig.
För övrigt behöver inte alls en basinkomst finansieras genom skatt på andras arbete. Genom att man beskattar produktionen (eller omsättningen), oavsett om det är människor, robotar, hybrider, AI eller något annat som står för arbetet, är det snarare så att robotar, hybrider och AI finansierar merkostnaden för basinkomsten …
Vilka ska annars få ut vinsten av teknikutvecklingen? Bara ägarna av kapital?
Miljöpartiets tidigare språkrör Märta Stenevi argumenterade, till skillnad från Daniel Helldén, mot basinkomst. Märkligt eftersom det är MP som drev frågan under alla år jag var språkrör. Hon motiverade med att det vore fel att ge människor med höga inkomster ytterligare pengar. Men det är ett skraltigt – och faktiskt både missriktat och infamt – argument eftersom de flesta modeller och tankar kring basinkomst inte alls leder till just det.
Hur ska trygghetssystem se ut i framtiden när allt fler människor kommer att pendla mellan studier, lönearbete, arbetslöshet på ett helt annat sätt än tidigare? Dagens socialförsäkringssystem är uppbyggt kring en helt annan verklighet, kräver massor med byråkrati, kontroll och ändå ramlar människor mellan stolarna.
(Del 1 av BASINKOMSTVECKAN finns här.)