Har den kollektiva glömskan tagit över...?

Från dagens krönika:

Plötsligt tänker jag på Harry Martinsson. Aniara och allt det där. I hans universum överlever alla minnen, de överförs till det kosmiska minnet. Låter ju fint, även om vetenskapen ifrågasätter den tanken.

Kan rädslor – dom är berättigade! – också ta vägen någonstans? Överförs dom också till den stora kosmiska rädslan i Martinssons universum?

Universum är inte bara är underligare än vi föreställer oss, det är förmodligen underligare än vi kan föreställa oss. Det är människans inre också. Underligare än vi kan föreställa oss, eller i vart fall nästan. För mycket kan vi nog föreställa oss.

Tänker på det när jag hör resultatet från valet i Italien. Märkligt – vanligen goda människor som väljer att rösta på parti med rötter i fascismen. Eller med rötter i nazismen, som i Sverige.

Läs hela här:

"Tänk om Harry Martinsson hade rätt … Minnen från historien sveps upp i universum för att aldrig mer återkomma. Den kollektiva glömskan har tagit över. Historielösheten som norm. … Då ligger vi illa till. Och då behövs en grön omstart. Inte en omfamning av det som är."