De gröna statsråden, inte minst Isabella Lövin, hävdar ideligen att Sverige ligger i fronten när det gäller klimatfrågan, att vi är världsbäst. Vilket snarast medför att väljarna, precis som i frågan om flyktingar, kan luta sig tillbaka och känna att nu får fan världen i övrigt ta sitt ansvar, vi har tagit vårt. Så kom inte och kräv mer av oss. Vi är redan bäst.
Så gång på gång undrar jag nästan desperat hur Miljöpartiets strategi ser ut. Förundras över hur kontraproduktiv den är. Hur man faktiskt deltar i att förminska klimatfrågan trots att man vill lyfta den.
Så gång på gång undrar jag nästan desperat hur Miljöpartiets strategi ser ut. Förundras över hur kontraproduktiv den är. Hur man faktiskt deltar i att förminska klimatfrågan trots att man vill lyfta den.
Därför vore det en nåd att stilla bedja om att Lövin någon enda gång i valrörelsen kunde berätta att Sverige ligger på tionde plats på listan över de länder i världen som gör störst ekologiska fotavtryck per capita. Att vi faktiskt tillhör de värsta, inte de bästa. Självgodheten är inte bara dryg och kontraproduktiv. Den är falsk också.