Elin Wägner - ursäkta att jag återkommer till henne så ofta, men det är inget att göra åt - varnade för systembygge som ger mycket makt åt de som för tillfället har makt. Det kan ju vara bra om makten är trevlig, demokratisk och tycker som vi. Men är systemet konstruerat så kan det också användas av andra som råkar få makt. Det gäller minoritetsregeringar i Sverige såväl som presidenter i USA.
Den rödgröna regeringen har drivit igenom att en moderat minoritetsregering kan bjuda in Nato att montera upp baser för missiler i Sverige. Och president Obama har grävt upp gamla lagutrymmen som gör att presidenten själv kan ta beslut som kan tyckas både bra och dåliga. Om detta handlar för övrigt gårdagens ledare i Syre.
Kan Obama, så kan Trump. Kan den rödgröna regeringen, så kan en regering med Jimmie Åkesson. Bör vi inte låta bli att vara så naiva att vi applåderar envälde och stärkt makt för minoritetsregeringar?
Själv skulle jag förstås gärna vilja att en grön minoritetsregering drev igenom allt möjligt bra, men då måste jag också acceptera att en SD-regeringen i minoritet driver igenom motsatsen. Därför har jag alltid varit kritisk till beslutet att ge minoritetsregeringar makt över riksdagen. Även när det gäller att besluta om budgeten.
Elin Wägner hade nämligen rätt.
