Jag tror inte på frihet för kapital. Jag är övertygad om att det är mer destruktivt än produktivt att kapitalet kan gå på tillväxtjakt var helst det vill.
Jag är orolig för hur jakten skadar demokratin och reducerar idén om en människa-en röst till något som alltmer fungerar som fasad till ett riggat system där makt och medel sugs upp från de många till fåtalet.
Jag menar att kapitalismen måste tyglas. Vilket den inte gör när frihet för kapital är såväl globaliseringens som nuvarande EU-koncepts mest omhuldade princip.
Det finns också skäl att på allvar samtala om den centralisering och stordrift som genom kapitalets frihet medför att en blå, kapitalistisk, planekonomi växer fram. Det är en förfärande utveckling att allt mer av samhälles ekonomi hanteras inom allt större bolag och bolagssfärer. Detta leder till att verklig marknad reduceras till en teatertablå medan propagandaapparaten i form av konsumtionspropaganda samtidigt driver oss mot en utveckling som planeten får allt svårare att hantera.
Det är oroande att vänstern idag har så lite att säga om kapitalkoncentrationen, det är oroande att vänstern i iver att verka "moderna" intar så stor tystnad när det gäller globaliseringen och EU-konceptet i denna del. Att den svenska gröna systemkritiken, också när det gäller frågor om makt, tystnat är väl snarast effekt av ideologiskt haveri i ledande kretsar - eller om det helt enkelt är så att systemkritik uppfattats som hinder att nå formella positioner...De flesta av oss begrep hur den röda planekonomin var förfärande, acceptansen för den blå tycks vara desto större. Det är en av vår tids stora tragedier.
