Sällan har jag känt en sådan lust att delta i en partiledardebatt som jag gör denna morgon. Samma känsla som efter partiets återkomst till riksdagen 1994. Fri hand att lägga upp tal och inlägg, uppdrag att ur ideologiskt perspektiv förklara den gröna samhällsmodellen genom sakpolitiska förslag.
Det känns konstigt att känna denna lust. Kanske beror det på att jag känner så starkt tilltro till den gröna samhällsanalysen, de gröna värderingarna, de gröna förslagen. Och sörjer att detta numera göms - i förhoppning att andra partier skall älska ett MP som övergett sin egen politik - i den gröna skattkistan.
Hur ska vi gröna kunna förändra samhället om medborgarna inte får chansen att höra vad gröna vill? Hur ska gröna kunna få inflytande i en regering om gröna basvärden redan monterats bort innan regeringsinträdet?
Nu är vi där vi är. Inget att göra åt. Men. Det krävs en omstart. Skärpt politik... Med början idag.
Jag skulle vilja höra språkrör berätta om MP:s syn på människan, och hur livskvalitet kan ställas mot jakt efter materiell tillväxt i ett snurrande ekorrhjul som drivs av krav på mer arbete så vi kan producera mer så vi kan konsumera mer så vi kan "skapa mer arbete".
Jag skulle vilja höra en ideologiskt djupt och brett förankrad analys om varför friår är en grön frigörande reform som kombinerar ökat frihetsrum med solidaritet utan att någon blir lidande.
Jag skulle vilja höra en ideologiskt djupt förankrad analys om varför dagens lagstadgade arbetstidsnorm är ett hinder för såväl ökat frihetsrum som ökad solidaritet.
Jag skulle vilja höra en kraftig och djup ideologisk analys över varför vi behöver debatt om nedrustning snarare än upprustning, om fred istället för krig, om konfliktlösning istället för om hur vi skall bygga upp nya konfliktzoner.
Jag skulle vilja höra sanningen om varför Sverige numera ligger på tionde plats på listan över länder som per capita gör de största ekologiska fotavtrycken i världen. Jag skulle vilja höra en såväl ideologisk som verklighetsbaserad analys som når såväl våra hjärnor som hjärtan om hur detta kan brytas och vi samtidigt kan få bättre liv.
Jag skulle vilja höra hela raddan av gröna förslag - läs vår gröna partihistoria och plocka upp alla förslagen! - på hur landsbygden inte bara skall överleva utan bli en attraktiv och möjlig levnadsplats för människor som vill men inte vågat.
Jag skulle vilja höra den gröna analysen över hur vi skall kunna utveckla välfärdssamhället - skola, vård, omsorg, trygghetssystem - i en tid när arbete, som utgör den stora skattebasen idag, kommer att utgöra en allt mindre del av samhällets totala ekonomi.
Jag skulle vilja höra om människans frihetsrum istället för kapitalets, om delaktig demokrati istället för röd- eller blå planekonomi, om bygge av robusta strukturer istället för sårbara, om rättfärdig fördelning istället för underdånig marknadsfundamentalism förtäckt som globalisering.
Jag skulle vilja höra ett brandtal om vikten av att se skillnad på frihet för människor och frihet för kapital, jag skulle vilja höra ett brandtal om all den mångfald som kan skapas utan att girigheten ges fritt utrymme.
Jag skulle vilja höra ett brandtal som förklarar skillnaden mellan fri handel och frihandel, om vikten att skapa regional självtillit, om vikten av att kunna ställa samma krav på importerade livsmedel som på inhemska - förbjuder vi ägg från burhöns och fläskfilé dränkt i antibiotika så skall vi inte heller importera ägg från burhöns eller fläskfilé dränkt i antibiotika.
Herregud, i den gröna skattkistan ligger ju så många ideologiskt förankrade svar på de svåra framtidsfrågor där röda och blåa inte har några svar alls! Det är gröna språkrörs skyldighet, anser jag, att redogöra för gröna svar, våra analyser, våra förslag, vårt hopp om framtiden! Istället har man valt att stänga skattkistans lock - och sedan några år till och med montera på ett lås. Se nu till att språkrören inte också kastar bort nyckeln! För då kastar man bort också hela den idé som utgjorde skälet till att partiet bildats.
Förmodligen beror mycket av det som nu sker på att partiledningen fastnat i en gåtfull strategi - se gårdagens blogginlägg. Men, vad värre, det kan också bero på att denna strategi medfört att man tappat tilliten till den gröna ideologins grundläggande värderingar. Vilket i sin tur kanske beror på att man överväldigats, drunknat, fastnat i den världsbild som det var vårt uppdrag att försöka montera ner.
Låt nu löftet om "skärpt politik" bli förverkligat genom en grön omstart. Tål inte socialdemokraterna det så är det deras sak. Mitt enda råd till språkrör: känn tillit till gröna lösningar på såväl ekologiskt som samhälleligt betingade problem, var inte rädda för rågången mellan MP och de andra, var stolta över den, känn tillit till att människor kommer att attraheras av den, känn tillit till att tillräckligt många kommer att rösta grönt så att andra partier måste börja förhålla sig det MP. För att de måste. Överge idén om att ligga så nära andra partier som möjligt genom att sudda ut det som är den gröna ideologins grundläggande värderingar, analys och förslag. Då har ni ju redan från början förlorat slaget om världsbild, slaget om vilken framtid vi skall sträva efter.
Skärp politiken. Inte genom att vara underdånig, utan genom att vara modig. Känn tillit till grön politik. Var inte rädd för den. Det var inte för att dölja grön politik, gömma undan den, sätta lås på den, som vi bildade Miljöpartiet. Tvärtom!
Hög tid att släppa ut den gröna politiken, vara stolt över den, stå upp för den. Jag är övertygad: den är vinnande! Just nu, i just vårt tidevarv, är det dags att skörda det vi sått. Vi var före vår tid. Nu är vi mitt i vår tid. Att inte förstå det är ett gravt misstag.