Anna Kinberg Batra och tillväxtmanin

Anna Kinberg Batra kan den ekonomiska politiken på sina fem fingrar. Berättade Mats Knutson i gårdagens Rapport. Det föranledde mig att kika på budgetdebatten som hölls i riksdagen häromveckan. Jag blev lite förvånad... Låt mig, som exempel, ta Anna Kinberg Batras replik till Miljöpartiets Janine Alm Ericson. (Mina kommentarer i rött) 

För övrigt  betyder ekonomi "hushållning (med jordens knappa resurser),


Herr talman! Janine Alm Ericson vet nog att alliansregeringen lyckades kombinera två mycket viktiga ting, nämligen stark ekonomisk tillväxt - i alla fall förhållandevis, jämfört med andra länder - och minskade utsläpp. De hör nämligen ihop.

Nog hör ekonomisk tillväxt och utsläpp av koldioxid ihop alltid, men inte på det sätt som den blivande moderatledaren vill tro.  Hon inkluderar nämligen enbart den produktion som sker i vårt land men bortsett från att vi ”outsourcat” miljöförstörande verksamhet till andra länder, varifrån vi sedan importerar färdiga varorna. 

Sett till den svenska konsumtionen så har våra utsläpp inte alls minskat. Tvärtom. De ökar stadigt, enligt Naturvårdsverkets senaste rapport (Rapport 6483, 2012). 

Kinberg Batra utgår från att vi blir allt klimatsmartare ju snabbare vi lägger ner det svenska jordbruket och importerar alltmer mat - med den inställningen kan vi äta kött till frukost, lunch och middag och ändå framställa oss som klimatsmarta. Och vi släpper ut allt mindre koldioxid om vi blir så rika att vi kan ersätta mopedresan till farmor i Djursholm med en Thailandresa - den sistnämnda räknas inte in i tabellen "våra utsläpp". Det finns en moralisk dimension i detta - men också en i allra högsta grad fysiskt reell.

Utan en stark ekonomi kan man inte bli till exempel det land i EU som har högst andel förnybar energi, det land som investerar mer än någonsin i förnybara energikällor och det land som tar sitt ansvar även globalt och internationellt.

Att Sverige har högsta andel förnybar energi beror på att landet är begåvat med stora älvar där vi får ut mycket el från vattenkraften. Att vi skulle vara det land i EU som "investerar mer än någonsin i förnybara energikällor" är en ren lögn - har hon hört talas om Tysklands 1,3 miljoner solcellsanläggningar? Och sen det grövsta av allt: vi är "det land som tar sitt ansvar globalt och internationellt". Hört talas om statliga Vattenfall?

Jag har bara två minuters talartid, så jag hinner inte med att berätta allt.

Vilken himla tur för henne, annars hade kunskapsluckorna stått som spö i backen.

Framför allt är Miljöpartiets stora problem hur sämre tillväxt skulle vara så mycket bättre om vi behöver investera i till exempel förnybar energi.

Framför allt är det stora problemet att ett parti som säger sig gjort allt för att öka tillväxten under sina två mandatperioder misslyckats med detta. BNP per capita har nämligen bara ökat marginellt under den borgerliga regeringen, trots att hela politiken varit inriktad på detta. 

Och, vad värre för Anna Kinberg Batra och hennes kollegor: utan hushållens ökande skuldsättning hade BNP per capita krympt. (Den ökade BNP som Sverige som nation visat upp beror på att vi blivit 500 000 fler i landet under den borgerliga regeringen - fler människor driver förstås upp BNP, det är därför t ex Turkiet har större BNP än Sverige).

 
Problemet är inte att Miljöpartiets kongress beslutat att man vill utreda hur ett system som inte är beroende av ekonomisk tillväxt skall utformas - problemet är de politiker som gör allt för att skapa tillväxt men inte lyckas trots att system och strukturer är beroende av just tillväxt...

Problemet är inte de som kan läsa innantill i t ex Nationalencyklopedin: "Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder." Problemet är de som inte begriper skillnaden på fysisk, linjär och exponentiell tillväxt.  

Problemet är inte de som begriper att kampen för bättre liv i ett materiellt fattigt land också ger ekonomisk tillväxt. Medan i ett annat skede av samhällsevolutionen bättre liv kan vara sådant som inte driver fram ekonomisk tillväxt. Problemet är de som tror att samma modell för utveckling ska gälla oavsett var man befinner sig i samhällsevolutionen.

Problemet är inte de som frågar sig vad är ett bättre liv, utan de som frågar sig hur kan vi få ekonomisk tillväxt.

Varför är lägre arbetstid, hot mot tillväxten och ett ekonomiskt system utan tillväxt så mycket bättre om man vill ta sig an de viktiga klimatutmaningar som vi har?

Lägre arbetstid betyder för det första inte att mindre arbete blir utfört, utan att fler delar på det. För övrigt: I Sverige beräknas upp emot 2.5 miljoner jobb försvinna de närmaste 20 åren, enligt Stiftelsen för strategisk forskning. Den borgerliga regeringen var mycket stolt över att "skapat" 300 000 nya jobb på åtta år. Blir en regering "lika bra" de närmaste tjugo åren "skapas" cirkus 1 miljon jobb i ett land som dessutom befolkningsmässigt växer ganska snabbt.

Hot mot tillväxten, som Kinberg Batra talar om, är ju det som lett fram till att inte ens den borgerliga regeringen lyckats mala fram någon tillväxt under sina år. Hot mot tillväxten är inte något som tillväxtkritiker skapar, "hot mot tillväxten" skapar verkligheten själv. För lika naturligt som det är att utveckling och tillväxt går hand i hand i materiellt fattiga länder, lika marigt blir det att upprätthålla tillväxten i materiellt mogna länder. Sveriges nationella tillväxt under de senaste decenniet är  dessutom skulddriven. Och eftersom någon frikoppling mellan tillväxt och utsläpp av t ex koldioxid inte förekommit är problemet dubbelt

Ta sig an de viktiga klimatutmaningar vi står inför, säger Kinberg Batra. Men det är ju det vi inte gör när vi fastnat i ett ekonomistiskt hjul som kräver ekonomisk tillväxt som i realiteten bygger på att ständigt ökande konsumtion.


Det är tillväxten som har gjort att vi har kunnat satsa som vi kunde på Alliansens tid. Det är en ekonomisk politik för bättre tillväxt som möjliggör till exempel satsningen på tusentals laddstolpar som vi, till skillnad från regeringen, har i vårt budgetalternativ.

Detta blir ju ett nästan patetiskt resonemang. Vi har inte haft någon tillväxt att tala om per capita i vårt land. Om regeringen inte valt att sänka skatter med mer än 100 miljarder  så hade vi fått råd med både laddstolpar och social anständighet.

Sverige behöver mer sådant. Men då behöver Sverige mer, och inte mindre, tillväxt.
(Applåder)

Visst, vi behöver mer soliga dagar också, och fred på jorden. Som sagt: problemet är inte de som begriper att det blir allt svårare att uppnå tillväxt utan skuldsättning och negativ miljöpåverkan utan de som gör allt för att uppnå den där tillväxten utan att lyckas.

PS!

Synd att inte Anna KB studerade på Handels när rektorn hette Staffan Burenstam Linder. Han var också vice partiledare i Annas KB:s parti. Och skrev i sin bok Den rastlösa välfärdsmänniskan om vad jakten på ekonomiskt tillväxt i ett materiellt moget samhälle skulle leda till:

"En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa".