Är det inte borgarna som skall kastas ut från pensionsgruppen?

Det verkar som om borgarna inte riktigt förstått vad det är som händer. De smäller i dörrar och springer ut för att en miljöpartist infunnit sig i samma rum som pensionsgruppen. Borgarna berättar att man springer ut för att MP - åtminstone dess partiprogram - inte tror på evig tillväxt trots att denna tillväxt är nödvändig för att pensionsreformen skall fungera. 

Nu gjorde ju Anders Borg och hans borgare vad de kunde för att upprätthålla tillväxten under sina år vid makten. Så att pensionsreformen skulle kunna fungera... Men det gick inte så bra. Som visas i nedanstående graf.

Den visar BNP per capita. Anders Borg gillade att prata om nationens BNP men att den ökade berodde ju på att vi blev drygt en halv miljon fler som bodde i landet under borgarnas välde. Tillväxten per person blev ytterst marginell. Som synes.

Källa: Ekonomifakta

Men lite uppåt har det ju ändå gått, kanske vän av ordning invänder. Jodå. Lite, lite uppåt har det gått under styret där de som springer ut och smäller i dörrar regerade. Hushållen har nämligen ökat sina skulder och därmed har den lilla tillväxten som skett blivit möjlig. Det vill sägs: tillväxten har varit skulddriven.

Nu är det inte bara så att den lilla tillväxten per capita uppkommit genom att vi lånat mer pengar för att kunna konsumera. Denna konsumtion har, med lånade pengar, lyckats föra upp Sverige från 13 plats till 10 plats på listan över de länder där man gör störst ekologiska fotavtryck per capita.

Så med lånade pengar gör vi vad vi kan för att upprätthålla den tillväxt som gör att vi stiger på listan som visar hur vi klampar fram på planeten.

I en mogen ekonomi som den svenska fungerar inte drömmen om den eviga tillväxtens evigt uppåtgående kurvor. Det är därför STEG 3 - och Miljöpartiets kongress trots partiledningens motstånd - anser att det är värt att utarbeta en strategi där pensionssystem och annat fungerar även när vi inte längre får något tillväxt. Det är ett riktigt bra förhållningssätt.

Frågan som uppkommer är således: vilka skall ut och vilka skall in i pensionsgruppen om vi nu vill ha ett system som fungerar även i nästa steg av samhällsevolutionen. 

PS! 
För Miljöpartiet uppstår ett problem: Per Bolund, finansmarknadsminister numera, ställer sig bakom pensionsuppgörelsen som bygger på tron på den eviga tillväxten och skulle således utgöra en god troende i den troende pensionärsgruppens församling. Borgarna behöver således icke bekymra sig, inte sossarna heller förstås. Bekymra sig kanske däremot MP:s kongressledamöter gör. De verkar ha en större förmåga att både läsa grafer och frångå den gamla skriftens dogmer.