Sjöstedt utsparkad med språkrörens goda minne...?

Så har då socialdemokraternas regim visat upp sig. Ohövligt, förnedrande och  maktfullkomligt avvisade man Jonas Sjöstedt utan att vare sig sondera möjligheterna till regeringssamarbete eller annat samarbete. Rimligen hade Löfven språkrörens godkännande - kanske till och med ackompanjerade med applåder - för sitt agerande.

Att Löfven hellre skulle vilja samarbeta med FP och/eller C har varit klart ända sedan han valdes. Lika klart har det varit att Gustav Fridolin och tunga personer på MP:s kansli agerat för att samarbeta "till höger". Man har ogillat kongressbeslut om sänkt arbetstid, tillväxtanalys och förbud mot vinster i välfärden. Gustav har skrivit hyllningsartikel till liberalen Staaf och pläderat för att MP skall bli det stora "mittenpartiet". Från språkrörsstaben har meddelats, under rubriken "Fram träder Miljöpartiet liberalerna", att ett nytt MP vuxit fram.

Jag vågar nog hävda att den "framväxten" i så fall skett ovanför medlemmars huvuden och mot kongressers vilja... Jag uppfattar att de flesta miljöpartister fortfarande identifierar sig som gröna, inte som vare sig socialister eller liberaler.

Att MP som ensamt litet parti ser ut få ynnesten att ingå i en regering som helt domineras av Löfven, Damberg, Hultqvist och liknande har sina risker - men ur partiledningens perspektiv kanske det inte är så dumt eftersom denna tycks nästan lika kritisk till flera av det egna partiets ideologiskt betingade kongressbeslut som Löfven förmodligen är...

En annan notering: Miljöpartiets ledning sörjer säkert på ett sätt att man inte nådde upp till sina förväntningar vad gäller procent på valdagen - men å andra sidan hade ett resultat i nivå med förväntningarna faktiskt krånglat till det för partiledningen. Man hade fått in fler ledamöter i riksdagen som tillhör den ideologiskt radikala gröna falang som inte har något större besvär med vare sig partiprogram eller kongressbeslut. Sådana som gillar att väva en väv av nödvändigt radikal miljöpolitik, rättfärdig fördelning och insikt om att människan är något större än kugge i ett ekonomistisk hjul som snurrar allt fortare och som mal ner såväl planeten som människans värdighet.

Sådana som hade utgjort lite tuggmotstånd när de kollektiva regeringsbesluten skall malas genom riksdagsgruppen. De radikala kan ses som en tillgång när man förhandlar, några man kan hänvisa till för att driva kraven längre. Om man nu själv hade velat det förstås...

Min uppfattning är att MP blev för litet för att ingå i en regering eftersom denna tar besluten kollektivt och den lilla massan miljöpartister kommer att tvingas acceptera mängder med beslut som kommer att uppröra stora delar av partiet. Försvarsfrågan, vapenexporten, energipolitiken, miljöskatterna, rovdjurspolitiken, vinster-i-välfärden-politiken etc etc.

Per Gahrton har beskrivit Löfven som en analfabet när det gäller miljöfrågor. Detta tycks bevisas varje gång den blivande statsministern framträder. Så illa var det inte alls med vare sig Persson eller Sahlin. Den socialdemokrati som MP nu har att göra med är sämre än på många årtionden sett ur grönt perspektiv.

Besluten i en regering är kollektiva, de lilla skaran gröna statsråd får finna sig i att åka tillbaka till den gröna riksdagsgruppen och tvinga den att agera röstboskap i fråga efter fråga. Dödsdansen riskerar att pågå till nästa val, där MP får svårt att klara sig kvar i riksdagen. Kanske splittras partiet när saknaden av gröna grundbultar blir så stor att smärtgränsen överskrids.

Som läget blev efter valdagen borde MP nog se de närmaste fyra åren som ett maratonlopp med målet om fyra år. Det hade därför varit bättre att låta S försöka bilda en egen regering, samarbetat i sakfrågor där man kan få gehör för goda kompromisser och därutöver bedrivit verklig grönt betingad politik i akt och mening att beskriva en vision som kanske skulle kunna få människors hjärtan att både brinna och längta. Nu blir det att administrera system, strukturer och normer som inom mängder av områden kommer att leda än längre bort från den gröna visionen. Allt medan V och FI står bredvid och längtar till valdagen 2018.