Almedalen fredag: Tips till Björklund - lär dig skilja på frihet för människor och frihet för kapital

Gotland lär under politikerveckan vara Sverigedemokraternas drömsamhälle. Av det mångkulturella samhället ser man inte mycket. 

Här härskar den vita medelklassen - och framför allt den vita media- och politikerklassen. Partier och medier har en del att göra. Förutom att de bör sluta nafsa kärleksfullt på varandra när småtimmarna anländer och den kvarvarande integriteten runnit bort i takt med att det tradiga rosévinet runnit in... 

Idag är det Björklunds tur att äntra scenen. Förmodligen vet han, när han nu skall tala om Alliansens förträfflighet, att den socialdemokratiska strategin redan är klar: kan man inte bilda egen regering, så får det bli med Folkpartiet som första partner och med MP som tillskott. Björklund vet också att man - läs: kommande partiledare Maria Arnholm uppbackad av Birgitta Ohlsson - inte kommer att säga nej. Det tycks alla veta i Visby också.

Löfven behöver Folkpartiet för att behålla kärnkraften, vinster i välfärden och nå det närmande till Nato som han egentligen vill ha. Arnholm och Ohlsson vill bort från KD och moderater som förminskar dem.

Råd till Björklund inför kvällen tal? Tja, ett liberalt uppvaknande vore ju inte helt fel. Säg så här, Jan:

"Liberalismens allra viktigaste fader John Stuart Mill menade att allting inte kan växa hela tiden, till slut når också samhället en fas där ekonomisk och materiell tillväxt blir kontraproduktiv och bör följas av, som Mill menade, mer fri tid, mer kultur och mer andlighet. Vi bör därför, som goda liberaler, lämna idén om den eviga tillväxten och förorda sänkt arbetstid och sluta tjafsa om ökad konsumtion, materiella värden och den erbarmliga arbetslinjen.

Jag vill också hänvisa till Adam Smith - nationalekonomins fader och mig närstående på många liberala vis - som menade att marknadsekonomin fungerar kanonbra eftersom vi kommer att handla med stort ansvar för att slippa skämmas inför vår granne och Vår Herre. Men tiden har förändrats, det har även jag upptäckt till min fasa.

Nu handlar vi inte längre så mycket av grannen, vilket betyder att vi slipper se dem som vi utnyttjar i ögonen. Och vår Herre är det inte mycket bevänt med längre.

Därför är mitt budskap till er, liberala vänner, följande: Eftersom spelreglerna för en fungerande marknad, enligt marknadsekonomins fader, inte längre gäller så kan man väl säga att marknaden inkompetensförklarat sig själv.

Detta kräver att vi, som goda liberaler, tänker om, tänker nytt. Vi kan börja med att, som goda liberaler, lära oss att förstå skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital. Det förstnämnda skall vi, som goda liberaler, slåss för, det sistnämnda måste vi lära oss att se mer nyktert på än vi gjort under de senaste tjugo åren... Så låtom oss göra avbön och be om förlåtelse för våra synder. Kapitalismen måste tyglas om den goda frihetssträvande liberalismen skall vinna!"


Kommentar till gårdagens tal: Sjöstedt vågade ta upp utmaningen

I övrigt må denna dag sägas att Jonas Sjöstedt - förutom att ta upp mitt gamla förslag från 1999 om grundlagsskydd även för offentligt ägande - vågade ställa frågan om rimligheten av den ständiga jakten på ekonomisk tillväxt. Det var mer än tio år sedan någon svensk partiledare/språkrör vågat göra det.

Det tycks således vara Vänstern som i Almedalen visat att man förstått att vi måste söka svar på det som 24 författare påpekar i boken Att svära i kyrkan - vilket innebär att vi måste börja våga samtala om följderna av konsumtionssamhället och om hur vi skall ta oss ur det system som är beroende av evig ekonomisk tillväxt. En tillväxt vi inte kommer att få. En tillväxt som senaste tio åren kunnat uppnås på krita.

Sjöstedt noterade också noga sitt tidiga engagemang i miljöfrågan och frälste hela raddan av kärnkraftsmotståndare som tappert viftat med sina gula flaggar under varje tal utan att få någon reaktion från talarstolen.

Det som dukats upp för MP, togs om hand av V utan att för den skull Gustav gjort dåligt ifrån sig. Men MP:s strategi verkar vara att inte offentligt utmana Löfven i någon fråga. V:s uppdrag verkar vara att verkligen försöka tvinga Löfven att både lite grönare och lite rödare.

Den ensidigt röda färgen på scenen - liksom Sjöstedts markering att han talade till just de som identifierar sig som socialister - utgör en hög, bred och tjock kulturmur för oss andra som gillade vad han sa. Han utestänger gamla centerpartister som fått nog av sitt gamla parti men som upptäckt att V ligger dem närmast i flera hjärtefrågor, han utesluter de som identifierar sig som genuint gröna, han utesluter massor av politiskt lagom-intresserade som vare sig vill klassa sig som borgare eller socialister.

Att öppna öronen för vad som sägs kräver att politiska kulturmurar inte täpper till dem först. De som är innanför muren är redan där. Och de socialdemokrater som ogillar Löfvens ständiga flirtande med borgerliga partier vet vilka som är garanten för en regering utan något alliansparti. Detta kan markeras utan att den politiska kulturmuren byggs upp mot alla andra. Sjöstedt bör räta på ryggen och se att sympatier finns utanför muren.

Partistrateger bör lära sig se med utanförperspektiv på verksamheten. V är dåliga på det. Förstår man det, och agerar därefter, så har partiet minst 15 procent i nästa val.