Bespruta jordbruksmark leder till himlen

Milde Moses. Det var trettio år sedan jag debatterade med Svenska kyrkan om hur man använde sin jordbruksmark. Man vägrade ställa krav på ekologisk odling, man var i praktiken motspelare till miljörörelsen och den framväxande KRAV-certifieringen. 

Kyrkan är Sveriges största ägare av jordbruksmark än idag, påminns jag om i Kyrkans tidning, som landar i brevlådan.

Bara i ett fåtal stift görs insatser för att få fler att ställa om till ekologiskt jordbruk. I Uppsala stift sänker man arrendet för den som odlar ekologiskt. I Strängnäs stift säger man att man inte anser sig kunna ställa några krav, i Växjö stift meddelas att "det finns ett rätt starkt regelverk för miljön inom EU", så det räcker.

Stackars Stefan Edman, Magnus Wåhlin och andra som trott att det gått att påverka och att kyrkan har till uppdrag att värna skapelsen... Tji fick dom.

Och tji fick jag som trodde att mina argument skulle bita när jag debatterade med kyrkans fromma och förstående företrädare i Strängnäs stift för trettio år sedan. Där meddelar nu egendomsförvaltaren - förmodligen underställd den stora förvaltaren - Torbjörn Jarl att diskussionen ofta ändå tagits upp i stiftet. Dock inte i Egendomsnämnden. Men kanske i en och annan miljöpredikan eller vid kyrkkaffet med fromma förhoppningar.

Kapital väger tungt. Etik är fjäderlätt. Så ock varde det för kyrkan, ty den tänkte Herren hade inte mycket att säga annat än att den som tror på sonen skall erbjudas evigt liv. Fast nu har förstås påven gett ett annat bud till oss: vi behöver inte tro, bara vi gör gott. För den som tror räcker det dock med att tro. Vilket säkert känns gott att veta för Egendomsnämnden i Strängnäs.