Pladdra om bladverkets utformning medan stammen dör

Anders Borg låter hushållen ta lånen, det är det dom är till för.

Jaha, så har Fredrik Reinfeldt levererat ännu en regeringsförklaring. Det har klagats på a) att den var tråkig och inte innehöll något nytt och b) att statsministern läste innantill och såg trist ut. 

Låt mig då få leverera synpunkten att en regeringsförklaring inte skall jämföras med inövad spontanitet i form av ett stå-upp-gigg. Därmed tar försvaret av Reinfeldt slut och kritiken kan påbörjas.

Det är synnerligen magstarkt att en regeringsförklaring år 2012 är totalt befriad från problematisering och analys av såväl hushållens skuldberg som det faktum att klimat- och miljösituationen blir värre år från år - och att vi är på väg att konsumera sönder både planeten och de plantera processer som gör att den kan vara ett gott hem för människan. Fredrik Reinfeldt, liksom oppositionsledaren, sätter på sig skygglappar, vill inte se, vill inte höra, vill inte låtsas om. Det är rent för jävligt.

Och naturligtvis förmår inte de politiska kommentatorerna och ledarskribenterna ens nämna saken, eftersom de helt enkelt inte begriper. Tolvtaggare som Mats Knutsson och Co är helt befriade från de mest elementära kunskaperna om planetära processer som vi faktiskt alla är beroende av. Det är som att sätta ett dagisbarn att analysera relativitetsteorin genom att titta om siffrorna är snyggt formade.

Precis som de ledande politikerna pladdrar man om bladverkets utformning utan att se att grenarna är på väg att vika sig och stammen på väg att ruttna. Jakten på ekonomisk tillväxt, som till råga på allt sker med lånade pengar, är absurd. Fattar man inte det? Man borde åtminstone fatta att det inte går att upprätthålla tillväxt på det sättet. Man blåser upp en bubbla som till slut sprängs.

Lite detaljer: Hela den radda av åtgärder för att "investera i Sverige" - utan att finansiera det genom ens marginella skattehöjningar - är möjliga bara om Anders Borgs hemsnickrade kalkyler håller - och mer hemsnickrade kalkyler får man leta efter. 

Genom att fantisera ihop fluffiga prognoser - vars innehåll vare sig Konjunkturinstitutet eller Ekonomistyrningsverket eller någon annan håller med om - så "skapas utrymme" för investeringar. Extra fiffigt är att de investeringar som utlovas till stor del skall göras efter den här mandatperioden... Varenda krona till dessa investeringar hade kunnat hämtas genom ganska marginella skattehöjningar, betalt med pengar som åtminstone teoretiskt finns.

Bolagsskatten skall sänkas - ty då skall, enligt Reinfeldt, en liten svensk flagga falla ut i de kolumner där riskkapitalister och andra investerare analyserar var de kan dra hem största möjliga vinst på kortast möjliga tid. Nu är det emellertid så att många flaggor redan fallit ut i den kolumnen och att ett race där den vinner som sänker bolagsskatten mest är ett dödligt chicken run där allt fler länder riskerar att köra över stupet medan dess ledare hysteriskt ropar: Vi vann, vi vann!

För övrigt var socialdemokraterna de som först började tala om sänkt bolagsskatt. Det tragikomiska är att moderaterna i denna fråga går till höger för att tillfredsställa socialdemokraterna...

Som jag nämnde ovan så är en av de frågor som Reinfeldt inte berörde just hushållens skuldberg. Andra länder har officiella statsskulder, Anders Borg slipper gigantiska sådana eftersom hushållen tagit på sig motsvarande skuldberg.

Ironiskt i detta sammanhang är att det är Vänsterpartiet som, bland partierna, tycks ha mest ekonomiskt ansvar eftersom de driver frågan om amorteringar före jakten på ökad konsumtion. Själv skrev jag om amorteringar och slopande av ränteavdrag här.

En regeringsförklaring - en modern sådan för att ta till ett av dessa löjligt meningslösa ord som politiker tycks anse vara både omistligt och betydelsefullt - borde innehållit problematisering, analys och samtal på teman som: 

Vad gör vi efter det att tillväxt- och konsumtionssamhället nått sin kulm? Hur skapar vi social välfärd, kulturell frihet och levande demokrati i ett samhälle utan ständig ekonomisk tillväxt?

Kan vi verkligen uppnå ”full sysselsättning” med ett Europa med närmare 25 miljoner människor arbetslösa samtidigt som vi på alla fronter effektiviserar, rationaliserar, automatiserar, robotiserar och datoriserar?

Kan vi bygga ett gott samhälle om klyftorna mellan rik och fattig ständigt ökar – om inte: hur minskar vi klyftorna mellan rik och fattig i vårt land? 

Hur skall de offentligt finansierade verksamheterna bekostas i framtiden? Är det rimligt att det är skatt på arbete och arbetstid som skall utgöra bas för denna finansiering? Om inte: vad är det då? 

Men, nej, det blir för komplicerat för Reinfeldt och Löfven och de andra. Det parti som ställer dessa frågor nu slipper i alla fall skämmas om tio år. En grön själ som jag är rädd för att det blir Vänsterpartiet - eftersom  mitt hjärtebarn tycks mer intresserad av att hylla den räddhågsna trianguleringens konst, det vill säga svärma runt sockerbiten som ligger där alla andra svärmar utan att se sockertopparna en bit bort...