Ursäkta att jag stör... Men ska vi vara lite petimetriga? Och dra konsekvenser av att vi som mänsklighet inte kan fördra begreppet "tillräcklighet"? Läste just att spjut, som använd i friidrott, nu ska förses med en rörelsesensor så att vi som mänsklighet kan lära oss att uppnå nya världsrekord i att kasta spjut i OS etc. Det är ju fantastiskt på sitt sätt. Jag inser det, jag gillar friidrott dessutom. Jordartsmetaller som också krävs för rörelsesensorer i spjut lär vara sådana som neodym, lantan, yttrium och cerium. Dessa finns i gruvor. Och är ett skäl till att bryta ny gruva i Norra Kärr vid Vättern. En sådan gruva hotar vattnet i Vättern som är en av norra Europas största dricksvattentäkter. Om vi inte kan anamma begreppet "tillräcklighet" - och som mänsklighet anser att miljö och natur väger tyngre än "ekonomisk och teknisk utveckling" - så är det högst naturligt att starta gruvor som förser också spjut med jordartsmetaller. Vad gäller spjuten så är det naturligtvis mycket små mängder. Men spjuten är bara ett exempel på en sådan liten mängd. Många små mängder leder till större mängder. Jag tänkte på detta när Amanda Lind fick frågan från SVT:s utfrågare som med förvånad uppsyn frågade henne om vi måste behålla våra saker längre trots att teknik och uppfinningsrikedom kan ge oss bättre saker som är roligare och bekväma att använda. Se där ett dilemma. Det är ju inte bara för det goda livets behov som vi ständigt konsumerar mer, byter ut våra grejer och finner gårdagens jättebra teknik som något mindre bra än löften om vad fler gruvor kan ge oss. Ledarskribenter och Mats Knutsson skulle kasta sig över en politiker som på fullt allvar sa att det får fan vara nog nu, vi måste ta begreppet "tillräckligt" på större allvar än begrepp som "mer, större, snabbare". De skulle få höra att Sverige skulle bli fattigare istället för det som regering och ekonomiska experter vill: rikare. Rikare kan innebära något så bisarrt som fler siffror i fiffigare ordning på konton. Det är nämligen så att systemet med förfärande likgiltighet för verkligheten har en förmåga att likställa finansiellt kapital (siffror) med sådant som naturkapital (verklighet). Ju mer vi sargar planeten ju rikare blir vi på siffror... Det är naturligtvis helt sjukt. Men systemet är sjukt. Det har gett oss mycket, men dess bäst-före-datum har överskridits. Men tillväxten då? Vi har fått lära oss att utan tillväxt - det vill säga att vi är lika rika som förra året - är detsamma som att bli fattigare. Hur vore det om någon statsministerkandidat vågade nysta i det? Om att själva systemet vi lever med är destruktivt i längden... Efter valet har partierna nästan fyra år på sig innan de kortsiktiga vallöftenas tid återkommer så nog borde någon då våga på allvar. Vi har ju gjort det förr. Innan den så kallade ekomodernismen vann gehör eftersom den var mer bekväm att handskas med bara skyddslapparna var på. Jag förvånas ändå lite grand över att det tycks vara tabu i valdebatten att på allvar kritisera den livsstil, som styr vårt handlande. Rädslan för att kritisera livsstilen innebär ju faktiskt att man accepterar den grundläggande konsumtionsnorm som vi lever med. Det är förstås skönare att säga att "vi är ingen livsstilsrörelse", det låter mindre hotande, mindre påträngande. Men ändå inser många att den norm vi lever med, den livsstil vi lever med, är totalt ohållbar. Den norm som råder kan upprätthållas genom att allt mer av vår vardag fylls med konsumtionspropaganda. En norm som obevekligt leder till att planeten sargas och vi själva som människor reduceras till verktyg för att hålla igång systemet. Producenter, företag, politiker bär sitt ansvar, men det gör vi som efterfrågar och konsumerar också. Visst är det obekvämt att spegeln OCKSÅ riktas mot oss som individer. Om detta skulle jag vilja att en valrörelse handlar. Även om det blir obekvämt, svårtsmält och inbjuder till hånleenden från de som lever i villfarelsen att vi kan fortsätta som vi gör. Hej och hopp, nu är valrörelsen snart slut. Må det bli förändring. Än större än vad som tycks möjlig. Det tycks viktigare att spjutet kan kastas 45 centimeter längre.