En vanlig fråga när jag är ute och pratar. Hur kom det sig att reaktionerna i EU och USA var så svala när Ryssland smög in och annekterade Krim? Ett av skälen var själva smygandet, Krim togs över utan ett enda skott. Majoriteten på Krim var etniska ryssar, Ryssland hat sin stora flottbas där.
Ett andra skäl var förmodligen det som alla nu vill glömma: I den ukrainska regeringen hade det nazistiska Svoboda inflytande i form av vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom hade man fått platsen som riksåklagare. Det enda parti i Sverige som stödde Svoboda var nazistiska Svenskarna Parti. Svenska medier hade i många fall uppenbart svårt att hantera situationen.
Ett andra skäl var förmodligen det som alla nu vill glömma: I den ukrainska regeringen hade det nazistiska Svoboda inflytande i form av vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom hade man fått platsen som riksåklagare. Det enda parti i Sverige som stödde Svoboda var nazistiska Svenskarna Parti. Svenska medier hade i många fall uppenbart svårt att hantera situationen.
Putin talar fortfarande om avnazifiering, som motiv för det militära angrepp som tagit livet av cirka en halv miljon ryska och ukrainska medborgare, men bortser från att Svoboda åkte ur regeringen i valet 2014. Avnazifieringen skötte ukrainarna själva. Utan våld. Utan våld. Det går att förändra utan våld. Utan våld
föll Sovjetunionen. Det går. Det tar tid. Men det går.
Och nu då? Tja, förhandlingar, frusen konflikt, FN-trupp, kanske baserad på
indiska FN-soldater. Rättvist? Nej. Möjligt? Ja. Och alternativet? Dödandet fortsätter,
tvångsrekryteringar till soldater fortsätter, miljökatastrofen expanderar, fler
amputerade armar och ben, fler som får sina liv förstörda av mentala skador
efter att ha upplevt helvetet på nära håll långt bort från skrivbordsaktivister
som anser förhandlingar vara ett otyg. Och fortsättningen på det?