Att läsa är inte så populärt bland de yngre som ska ta över samhället och driva demokratin framåt... Vi föder upp ett gäng analfabeter, tycks det. Unga killar och tjejer som tycker det är svårt, tråkigt och allmänt jobbigt att läsa längre texter.
Den här texten är nog redan för lång...
Det gäller att få kickar snabbt, och långa texter är kanske inte alltid så kickvänliga. Tänker jag när jag än en gång läser Gösta Berlings saga. Samtidigt har moderna författare en fäbless för att skriva långa böcker, med en massa ord staplade på varandra. Det är ju lätt att skriva en bok idag. Jämfört med förr.
 |
| Ett lysande undantag... |
Mitt första manus tog en evinnerlig tid. Nedknackat på skrivmaskin. Och med TippEx som hjälpmedel. Ändå var det sättet att skriva ett under av lättsamhet jämfört de under Strindbergs och Wägners tid.
Böcker. Jag går runt i vårt hus - ett lantligt kök, ett "teverum", ett biblioteksrum, ett sovrum, ett arbetsrum för mig, en ateljé för Lena, ett gammelkök med vedspis, en hall och två gästrum. Större bokhyllor i fyra av rummen, mindre bokhyllor i två och så enstaka böcker i resten av rum, inklusive köket. Ett par tusen böcker är det. Och de flesta lästa. Är vi riktigt kloka? Och helt omoderna?
Ingenting säger i att man blir klokare av böcker, man kan bli men behöver inte. Har mött åtskilliga storläsare som är dumma som spån. En del är väldigt bildade, men ändå dumma som spån.
Men, och nu kommer slutpläderingen, att kunna läsa är en förutsättning för att fungera som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Och böcker är en förutsättning för historiskt minne - det digitala kan manipuleras men det tryckta finns som bevis på hur vi såg på saker, vad vi tyckte, hur vi tänkte. Och utan den barlasten kommer vi att gå vilse i framtiden. Vi är på väg redan.