Hur kan man vara supporter till Djurgården om man fullt medvetet agerar så att klubben får böta 400 000 kronor? Jag vet inte, men uppenbarligen anser man sig kunna vara det. Är det en generationsfråga? Eller en fråga om hur mycket vikt som läggs vid jaget istället för det som är vi? Eller är det uppfattningen att förbjuden pyroteknik under en kort stund av en match är nödvändigt för att fotbollen i sig är undermålig som underhållning?
Djurgården har nyligen mottagit beslut från UEFA gällande bortamatchen mot LASK som innefattar böter på 37 750 Euro för att "supportrar" tänt pyroteknik på läktaren. Dom visste att böter skulle utdömas, ändå tändes det på.
Det är ju lätt att ställa sig frågor som: Hur egofixerade kan man bli? Hur korkade kan man bli? Hur mycket ska AIK-supportar få garva åt att djurgårdare tömmer klubbkassan på 400 000 kr??
Frågor som jag som inte begriper storheten i - att införd maskering fjutta eld på några bengaler som man köpt för en hundring styck medan klubben man älskar får pröjsa tusenfalt mer i böter för varenda pinne som brinner.
Det är ju lätt att ställa sig frågor som: Hur egofixerade kan man bli? Hur korkade kan man bli? Hur mycket ska AIK-supportar få garva åt att djurgårdare tömmer klubbkassan på 400 000 kr??
Frågor som jag som inte begriper storheten i - att införd maskering fjutta eld på några bengaler som man köpt för en hundring styck medan klubben man älskar får pröjsa tusenfalt mer i böter för varenda pinne som brinner.
Jävla egon eller brinnande supportrar?