DN har en serie med kulturskapare som får berätta om nio verk som påverkat dem. Serien går under rubriken Min kulturhistoria. Jag tänker inte vara sämre. Så här kommer en serie på 10 händelser/verk som påverkat mig. De 8.
Väckarklocka av Elin Wägner. Ni som följt mig på sociala medier eller hört mig föreläsa har nog hört vad den boken betytt.
Den var inte så välkommen, men den bröt sig in.
I mycket unga hade jag fastnat i en Hemingway-period och sedan som mellan-tonåring i en Strindbergs-period. Pimpat med inte minst rockmusik och Fantomen. Min mansbild blev väl aningen vriden. Men så, när jag var drygt 25 år så råkade jag springa på Väckarklocka på ett bokbord. Det var tjockaste boken som erbjöds. Jag läste fort så den lockade med sin tjocklek…
Läste sista kapitalet först. Det heter Molnfödelse. Och allt vändes upp och ner. Plötsligt hade jag fått en ny världsbild. Utan Väckarklocka hade jag aldrig blivit politiker. Så på något sätt är boken en del av min privata kulturhistoria. I Väckarklocka väver Elin Wägner en ideologisk väv byggd på miljö, fred och kvinnors rättigheter.
Elin Wägner skrev ett trettiotal romaner. Den bästa, i mitt tycke, heter Vinden vände bladen. I en recension drog jag paralleller med de stora ryska författarna. Tycker att den recensionen håller än idag. Det är en bok som hamnat i skymundan, kvinnliga författare hamnade ofta i skymundan. I vart fall om de inte som Selma Lagerlöf valde att ha män som huvudpersoner. Elin Wägner valde att ha kvinnor. Vilket väl inte tilltalade alla de kulturmän som styrt och ställt och bestämt vad som är stor litteratur och inte.
Elin Wägner skrev förresten en fantastisk biografi över Selma Lagerlöf. Det var nog därför hon till slut hamnade i Svenska Akademien som andra kvinna efter just Lagerlöf. Det var ju liksom en bekräftelse av de män i akademien som minsann varit så eminenta att de valt in Selma Lagerlöf...