Kärnkraft, klimat och strålskyddsmyndigheten

Regeringen har nu valt att byta ut generaldirektören för Strålskyddsmyndigheten, som för övrigt sänkt säkerhetsbetyget från "tillfredsställande" till "acceptabelt" för Ringhals. 

Regeringen vill bygga ut kärnkraft, och obskyra säkerhetsnissar kan vara i vägen... kan man ju misstänka.

Några funderingar kring kärnkraft;

Planerbar

Kärnkraften beskrivs som planerbar. Som en sorts trygg basförsörjning av energi. Vilket blir ironiskt eftersom reaktorer i bland annat Sverige, Frankrike och Finland krånglat. 

I Frankrike var nästan hälften av den ”planerbara” kärnkraften nedstängda under elkrisen.

Den enda planering som lär vara absolut är denna: om ett stort haveri eller en sprängning av ett kärnkraftverk inträffar kommer varenda politiker kräva att allt stängs. Har vi då gjort oss än mer beroende

av kärnkraft kommer vi att sitta riktigt ordentligt på pottkanten – inte bara radioaktivt sett, utan även
ekonomiskt, socialt och demokratiskt.

Riskanalys
Det finns två olika typer av risker. En som kommer smygande - och vars konsekvenser man kan åtgärda genom planerade beslut. Den andra som är plötslig och oväntad, och därmed svår att planera för. Klimatrisken tillhör den första - och vi gör inte tillräckligt åt den trots att vi känt till den sedan 1980-talet. Kärnkraften tillhör den andra - från en dag till en annan kan vi befinna oss i kaos. Att lösa den förstnämnda med att bygga in oss i den sistnämnda är minst sagt irrationellt.

Sårbarhet

Det finns två varianter av sårbarhet. En handlar om tillgång till råvaror. En annan handlar om direkta händelser - det kan vara angrepp med följder som kan vara katastrofala (terroristangrepp är ett exempel), det kan vara plötsliga tekniska problem eller materialutmattning. Vintrar med flera reaktorer avstängda också k Sverige har förekommit. Att minimera den förstnämnda sårbarheten genom att anamma den sistnämnda är inte rationellt. Vid ett allvarligt haveri i något kärnkraftverk skulle opinionen dessutom kräva stopp för reaktorerna, vilket, inte minst, om beroendet är än större än idag, skulle skapa stora elförsörjningsproblem.

Tidsaxel

Det finns en tidsaxel. Den innehåller ett antal bekymmersamma fakta. Inom mycket kort tid skall vi avveckla fossila bränslen, eller åtminstone förhindra produktion av klimatrelaterade gaser. Kärnkraftverk, om vi nu skulle bortse från risk- och sårbarhetsanalysen, tar lång tid att bygga, särskilt om de skall vara i omfattning som faktiskt kan göra någon nytta för klimatet. (Kärnkraft är för övrigt inte koldioxidneutralt). Vi behöver satsa på åtgärder som får resultat nu, inte om femton-tjugo  år. Vindkraft och solkraft är exempel på snabba lösningar.

Kostnadsanalys

Kostnadsanalysen tyder på att kärnkraftsproducerad el inte är konkurrenskraftig mot vare sig förnybar el eller energihushållning. Priserna för byggande av kärnkraft har snarast gått upp jämfört med vad man spått och förutsett, i Finland t ex. Medan sol, vind etc rasar i pris (delvis beroende på Kinas uttalade mål att tillverka mängder med solceller, delvis beroende på mängdutbyggnad i Tyskland vilket skapade en snabbt växande marknad i Europa).

Lagring
Sverige tillhör de gynnade länderna då det gäller lagring av kraft, vattendammarna fungerar som stora batterier - regulatorer - vilket innebär att förutsättningarna att balansera systemet är förhållandevis stort, vilket i sin tur minskar problem som kan uppstå då "vinden inte blåser och då solen inte skiner" (citat känd politiker).

Koldioxidneutralt?
Konsumentverket förbjöd (2010) lobbyorganisationer och elbolag att dela ut broschyrer i skolan/marknadsföra kärnkraft som koldioxidfri energi. Fossila bränslen krävs för alla moment i kärnbränslekedjan – uranbrytning, konvertering, energikrävande anrikning, transporter, bränsletillverkning, byggande under många år, den tidskrävande rivningen av reaktorer och därtill avfallshantering under minst 100000 år. 

Korts sagt: kärnkraft är irrationellt, senfärdigt, dyrt, sårbart och innehåller ett riskmoment som är svårt att hantera i en demokrati. Det utgör därmed ett svagt alternativ i frågan om att lösa klimatproblematiken.

Personligen identifierar jag mig som grön och har därmed också andra grunder för kritisk hållning: storskalig och centraliserande kraftproduktion bör inte satsats på, småskalig och decentraliserad kraft minskar sårbarhet, ökar självtillit och ger större utrymme för delaktig demokrati.