Våra äldre

Dagens Nyheter ställer frågan – i en artikelserie – om vi vet om vi befinner oss i en ålderskris… Det vet man, meddelas i artikeln, om man ifrågasätter det liv man lever, tvivlar på om man gjort rätt val ”när det gäller karriär, jobb, partner och boende”.

Jag finner att jag aldrig befunnit mig i ålderskris. I vart fall inte senare än 1971 då jag ifrågasatte det jag höll på med (byråkratutbildning) och boende (Sollentuna Centrum). Så min ålderskris inföll tydligen vid 22 års ålder. Därefter har det varit lugnt.

Fast jag har förstås inte valt vad jag skulle komma att jobba med, det bara blev. Har bara sökt ett enda jobb eller uppdrag aktivt: jobbet på en väderstation som ett sätt att komma bort från Sollentuna och ut på vischan, skogen, hagarna, rätten att känna sig mer fri.

Jobb och uppdrag efter det har jag aldrig sökt, det har bara ramlat över mig. Är alldeles för fyrkantigt stolt för att söka jobb eller uppdrag. Däremot tackar jag gärna ja när jag fått roliga erbjudanden. Som språkrör för Miljöpartiet, som programledare för En bok, en författare i UR, som ordförande i Rädda Tisnaren och Vingåkers Volleybollklubb och en del styrelseuppdrag i organisationer vars syfte jag delar.

Således ingen ålderskris.

Frågan är om jag är konstig. Liknöjd? Jag vet inte. Det enda jag vet, som är åldersrelaterat, är att jag är djupt förbannad på alla politiker och liknande som talar om ”våra äldre”. Vad då ”våra”? 

Trots mängden med årsringar ska jag be att få vara mig själv och inte tillhörande ”våra gamla” som om vi över 70 vore hundar, saker eller tomatplantor.

För övrigt är det helt okej att åldras, det har varit några jobbiga år med operationer och kryckor och smärta, men det mesta har en bortre parentes. Även smärta och jävelskap. Att den bortre parentesen för mina tunga år inte blev döden utan levande i nästan hel smärtfrihet och återgång till gym och sömn hela nätter är jag tacksam för. Vad nästa bortre parentes är vet jag inte, men den kommer i vart fall. Vare sig man vill eller inte.

Vi lever i en parentes - och det bortre parentestecknet kan anfalla bakifrån när som helst. Något omoget gli i EPA-traktor kan ju alltid krocka när man kör vägen från byn till det lite större samhället. För övrigt blir det snart vår, båten ska i sjön, fröerna i jorden och fika intas i bersån. Men fan ta den som beskäftigt kommer och surrar om "våra äldre".