Åsiktströsklar, konspirationsteorier och konspiratorisk slutsats...

Tröskeln för att ha en åsikt är väldigt låg. Så har det nog alltid varit. 

Skillnaden mellan förr och nu är att den där åsikten, som tagit sig över den minimala tröskeln, nu kan spridas, samlas upp och stärka uppfattningen att ens egen åsikt, som kravlat sig över den knappt befintliga tröskeln, är minst lika tung som de åsikter som förs fram av de som ägnat åratal att sätta sig in i frågan.

Det är så de mest oerhörda uppfattningar om ditten och datten, stort och smått, kan vinna så  pass gehör att det anses som sanningar lika väl som sanningar baserade på kunskap.

Detta är ett problem. Det blir inte mindre besvärligt av att kritik av gamla vedertagna sanningar - som etablerats av allehanda experter - medfört att det numera är en allmän uppfattning att Jorden inte är platt, att solen inte kretsar kring Jorden och att all kolesterol inte är farlig...

Så vad ska man tro på? I en tid när konspirationsteorier flödar, vävs samman och skapar bilder som är lika bisarra som skrämmande.

Ibland upplever jag att de mest bisarra vävar av teorier om varför det är som det är - om inte skapas så i vart fall - understöds av krafter som gärna ser att rimliga bitar i den där väven vävs ihop med så bisarra teorier att även de rimliga bitarna färgas löjliga - och i vart fall känns jobbiga att prata om eftersom ingen vettig person vill hamna i närheten av de bisarra.

Märkte ni att här fanns ett drag av konspirationsteori... 

Det är inte lätt att alla gånger föra diskussion utanför etablerade åsikter. Kanske är det därför den offentliga debatten i seriösa medier - inte minst i Sverige  - är ganska återhållen vad gäller systemkritik. Till glädje för de som lever gott på systemens bevarande.

Några exempel på svårigheter: 

Att som till exempel Svenska Freds förespråka fredssamtal mellan Ryssland och Ukraina utmålas lätt, och totalt förvrängt, som Putinkramande. Trots att nog alla anar att det till slut ändå kommer att bli förhandlingar eftersom ingen part kommer att tillåtas att "vinna"...

Att ifrågasätta globaliseringens avarter utmålas lätt som inskränkt nationalism och stöd till bisarra konspirationsteorier i häraden kring Q, trots att det inte har ett dyft med det att göra.

Att vara kritiks till läkemedelsbolagen - och dess krassa verklighet som medför att de inte vill ha friska människor utan beroende människor - utmålas lätt som stöd för anti-vaxrörelsen och dess mer eller mindre bisarra teorier.

Exemplen kan mångfaldigas. Min slutsats är att konspirationsteoriernas högljudda företrädare är politiska och ekonomiska makthavares bästa tillgång.