VAD SKA VI MED SAMHÄLLET TILL?

tisdag 6 december 2022

Att skriva ett brev... och lite annat.

Undrar vad hon skriver. Kanske svar på ett brev hon fått. Ett kärleksbrev? Hon verkar tillfreds i alla fall. 

Jag gillar den här tavlan. Den finns på Nationalmuseum. Som några veckor ytterligare har fritt inträde.

Det hade definitivt inte sett lika vackert ut om hon suttit vid en dator och skrivit. Det är inte heller samma sak att få ett handskrivet brev och att få ett mejl. Det handskrivna säger så mycket mer om personen, i vart fall förr när vi fortfarande hade vana att skriva. Mejl är platta, som kommunikation ganska lustlösa, opersonliga hur personliga de än är.

Tragikomiskt nog så tänker jag alltid på det där med att skriva sina egna tal och debattartiklar när jag ser henne sitta där med pennan i hand. Måste bero på att min värld varit full av sånt, vilket på många sätt kan vara lite inskränkt.

Å andra sidan är det nog bra att som politiker skriva sina egna tal. Har förstått att partiledare - och även språkrören efter det att jag avgick vid sekelskiftet - har talskrivare. Jag tycker sådant är konstigt. Att hålla tal som andra har skrivit... Skulle aldrig falla mig in.

Förta gången jag hörde talas om det i Miljöpartiet var när Paolo Silva presenterades som Maria Wetterstrands talskrivare i medierna. Det var kanske tecken på att MP blivit etablerat som parti. Alltför etablerat enligt min uppfattning i så fall.


Att skriva sina tal och debattartiklar själv gör att de får en personlig profil - men än viktigare är att själva skrivandet kräver tänkande som gör att politikern blir något mer än bara en rollfigur som fått sina argument och sin retorik serverad. Kort sagt: det är ett otyg med talskrivare och spökskrivare.

Undrar vad kvinnan på tavlan heter. Maria? Eller Elinor?

Konstnären är i alla fall finländaren Albert Edelfelt. Han dog den 18 augusti 1905. På dagen 2 år före det att min mamma föddes. Vad nu det har med saken att göra. Edelfelt är begravd på Sandudds mycket vackra begravningsplats i Helsingfors.

Jag hoppas kvinnan på tavlan hade många år kvar att leva när konstnären förevigade henne. Tror det var bra år. Hoppas att hon aldrig lät sig reduceras till en rollfigur.