Och sen då, när kriget är slut?

Nog är det klent med långa tankar när kriget och dess följder debatteras. Insikten
av att det ska fungera också efter kriget saknas ibland, balansgången med att straffa och undergräva framtida demokratisk utveckling är allt annat än lätt. 

Vi har att leva med ett Ryssland även efter det att Putin-regimens krig är slut. Redan nu ser vi hur Ryssland steg för steg förvandlas till system som rådde i Sovjetunionen. Cementeras detta kommer vi att ha ett långsiktigt problem - framför allt kommer vanliga ryssar att få ett helvete.

När vi i väst nu har som mål att krossa den ryska ekonomin på alla upptänkbara sätt - utom att omedelbart stoppa importen av gas, olja och uran eftersom det är ett pris vi tydligen anser vara för högt - så finns den uppenbara risken att om tio år inte bara har en isolerad och eländig variant av Nordkorea inpå knuten utan mängder med människor som känner hopplöshet.

Kan lärdomarna av första världskriget vara till nytta? Vinnarsidans hantering av Tyskland kom att göda ett monster. Hur västvärlden skall balansera för att inte göda ett sådant är faktiskt värt en del tankemöda som jag tycker saknas i dagens akuta debatt.

Har jag några bra svar? Nej. Bara frågor. Det borde de som har makt också ha.

En av dem som skrev om situationen efter första världskriget var Elin Wägner. I sin bok Från Seine, Rhen och Ruhr förklarade hon varför vinnarna av kriget skulle skapa ett monster. Här skriver jag om boken.