.png)
mig, och deras egen bil var ju att betrakta som säkert område.
Jag fick information om att partiet som jag var språkrör för var utsatt för viss infiltration, Främmande intressen försökte få in spion och påverkare i det gröna partiet. Vem? Min fråga möttes med en motfråga: Har du märkt något misstänksamt?
Så färdades vi vidare i den svarta bilen med de mörkt tonade fönstren. Ända fram till min destination.
Jag hade en fundering på vem det kunde vara, behöll det för mig själv, men personen i fråga hade plötsligt dykt upp som partner till en sedan flera år aktiv partimedlem. Nästa gång jag träffade på den plötsligt uppdykande, som jobbade för att bli invald i central del av partiet, förde jag ett samtal som, utan att det blev sagt, av en infiltratör skulle uppfattas som att hen var avslöjad.
Plötsligt försvann personen, till viss sorg för sin partner.
Många år senare - jag var inte längre vare sig språkrör eller riksdagsledamot - återfinns i centrala delar av partiet person som snarare går "den andra sidans" ärende, som uppgiftslämnare till en rapportförfattare som enbart på denna persons uppgifter påstår att centralt placerade miljöpartister agerar i Rysslands intresse. Problemet var att anklagelserna passade som hand i handske för personlig vendetta och i personlig kamp för egen karriär.
Det gäller att se upp, vara medveten. Om risker. Från öst. Och väst. Alla har de intressen i stort och smått. Olika dignitet, olika metoder - men påverka vill dom. På samma sätt som svenska partier vill påverka i andra länder och till och med får bidrag för just sådant.
Givetvis med demokrati och mänskliga rättigheter som mål. Så var det tidigare i alla fall. Målen för alla är kanske inte lika självklara nu?