Hösten överföll mig igår när jag steg ut på trappan tidig morgon. Den där höstkylan, lite fuktig, lite påträngande som en klängig halvfull person på puben som fått för sig att jag är Lennart Daléus som hon älskat på avstånd ända sedan folkomröstningen om kärnkraft. Lennart var ledare för Linje 3.
Jag har förresten på en pub på Centralen i Stockholm också blivit anklagad för att vara gamle folkpartiledaren Bengt Westerberg. Den anfallande avsåg att slå just Bengt Westerberg på käften för något han sagt. Jag förnekade denna identitet, han blev alltmer förbannad innan han insåg misstaget och bjöd på en öl med motivet att mig hade han minsann alltid uppskattat.
Det är inte långt mellan en smäll på käften och en vänskaplig öl. I stort sett bara några sekunder. Det är inte långt mellan en snepussande beundrare och ett besviket konstaterade att inte vara den som pussen var ämnad för.
I båda fallen var det en fördel att vara den jag är. Vad nu detta har med den överfallande hösten att göra. Annat än att det handlar om överfall.
Satte mig på altanen, solen hade taggat upp och värmde lite grand. På bordet bredvid låg DN, Filter och Råd&Rön. En hare skuttade förbi, ointresserad av fallfrukten som låg som ett dåligt samvete. Hjortarna är utestängda - förr hade de fri tillgång till trädgården på ett haveristiskt sätt. Höstens fallfrukt försvann, liksom vårens tidiga blommor. Och de gamla tujorna formades på ett sätt som imponerade på många gäster...
Plötsligt längtade jag efter Mahlers symfoni nummer 9. Lyssnade och bliv lycklig, lika lycklig som jag varit flera gånger den senaste veckan eftersom det är första gångerna på fem år jag kunnat sova i en säng utan att ha smärta till den milda grad att jag fått sätta mig i en fåtölj och försöka sova.
Den senaste operationen - den sista? - var en välsignelse, hade dessutom tur att på grund av misstag från regionen hamna där en mycket skicklig och sympatisk kirurg jobbade. Irriterande misstag ska man inte förkasta...
Efter att lyssnat på Mahler blev det att ta hand om äpplen, nu att hem-musta. Köket är som det är så här års, fullt av grönsaker, frukt, ångkok, dofter.
Mahlers symfoni? Jo, det här stycket, vet inte om längtan efter det kom av hösten eller världsläget eller hoppet om vår, kanotfärd och varm mossa i skogen.
 |
| Klicka och njut... en i mitt kommentarsfält på Facebook avskydde fioler pga faderns gnidande på en sådan under hennes barndom. Mina barn övade fiol, men det avskräckte mig inte trots det första årets gnissel...:-) |