Lite söndagspladder

Lite tragiskt är det. Att inte lita på tågtrafiken, utan att välja elbilen för att vara säker på att komma i tid till en föreläsning en lördag som igår. Således en reda från Byle utanför Vingåker till Borlänge.

Och det funkar bra med elbil? Ja, laddade lite grand, för säkerhets skull, utanför en butik där jag handlade lite vatten och frukt inför hemfärden. Tyst resa, susa genom ett höstrikt landskap. 

Föreläsningen? Jo, tack. Maximteatern var välfylld, ryggen höll för ett prat på 70 minuter plus samtal. Och alla böcker blev sålda.

Alltid lika stressigt - varför går sådant inte över efter alla år?? - dagen före, dåligt med sömn dessutom, och sedan går det ju alltid väldigt bra. Det ger en oerhört kick att få en full lokal att vara helt tyst och uppmärksam, känna att skratten är varma och kommer där de ska, att intensiteten i lyssnandet är hundraprocentigt. Och så alla trevliga samtal efteråt.

Hemfärden gick som på små moln. Märkligt. Alltid likadant. Efter långt mer än tusen föreläsningar under de 33 år jag har hållit på. Den första i form av nyvalt språkrör för Miljöpartiet hösten 1985.

Funderar alltid på att inte boka upp fler, att det får vara slut med det här flaxandet. Tyckte ju det var skönt att slippa resandet under coronatiden, då blev det digitala föreläsningar som ju inte alls är samma sak...

Hur som helst: det var blå himmel när jag vaknade i morse. Efter ett träningspass, med rehab, är det bloggande och frukost. Ser ut att bli en bra dag. Slipper drönare som skjuter sönder vårt hus, slipper ljudet av missiler, slipper se uniformer och automatkabiner. Lever kort sagt i en parentes av tiden...

Den nya regeringen avser väl inte skjuta ihjäl den utrotningshotade på bilden, men tänker inte heller skydda den, ser den som ett hinder för att skogar ska bli timmeråkrar.