Tillvänjningen och Nato

Gomorron! Tillvänjning har sina sidor - ibland vackra, ibland tragiska, ibland farliga.

Att stilla vänja sig vid smaker, dofter, relationer, förhållanden och nya normer för vad som är det "naturliga".

Tillvänjning kan också beskrivas som ett sluttande plan. Inom politiken är det viktigt att ta upp människor på det sluttande planet om man vill skapa en ny norm, det nya "naturliga", det nya självklara. 

I Natodebatten har det sluttande planet varit oerhört effektivt. I det här fallet har det gällt att hålla truten om vad hela konceptet Nato innebär, bara släppa de harmlösa eller positiva bitarna.

Huruvida politiker blåljuger eller om de själva är vilseförda vet jag inte, det är nog blandad kompott. Ledande politiker kanske känner ett ansvar för att hålla borta viss information för att underlätta för sina lokala partimedlemmar att följa med och argumentera "rätt".

 

NYA UPPGIFTER SOM INTE VARIT KÄNDA TIDIGARE... 

När DN - se rubriken - meddelar att det är tuffar krav som väntar Sverige som medlem så härrör det från ett offentligt seminarium hos Krigsvetenskapsakademien. Där "nyheter om medlemskapets innehåll" presenterats. Lagom nu när ansökan är inlagt och ett bortdragande av ansökan skulle uppfattas som en fientlig handling hos de vi söker samverkan med.

Vi har således kommit dithän på det sluttande planet att vi har väldigt svårt att kravla oss upp igen. En klok strategi om man vill förändra samhället - klok men odemokratisk och fult som fan.

DN skriver; "En rad konkreta besked om vad Natomedlemskapet kan innebära kom fram förra veckan under ett öppet möte i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Det är delvis helt nya uppgifter som inte varit allmänt kända tidigare."

Skrivet av den den journalist som påbörjade sin lobbyverksamhet i Svenska Dagbladet, köptes över till DN och under åratal mörkade sin verksamhet i Krigsvetenskapsakademien.

En av de där små sakerna som presenterades som nyheter - och som hade anklagats för att vara svartmålning om frågan varit upp i valet - är att det är Natoländerna som ska lägga fast målsättningar för det svenska försvaret, så kallade ”interim capability targets”.

- Det är den enda delen i Nato där det inte krävs enhällighet, meddelas glatt av Tommy Åkesson som arbetar vid Sveriges Natodelegation i Bryssel. Som för övrigt inrättades redan 2008 under Reinfeldts tid som statsminister.

HARMLÖS INLEDNING
Om du inte känner till det så beror det nog mest på att du inte ska känna till det, och det började lite försiktigt som del av det som kallas Partnerskap För fred och Euroatlantiska Partnerskapsrådet. En gAnska harmlös förflyttning nedåt på det sluttande planet som ska sluta (?) med att minst 8 procent av statens utgifter (2 procent av BNP) ska gå till militären.

Det kan tyckas vad som helst om Natomedlemskap. Det är helt OK att anse att medlemskap är kanonbra. Det är helt OK att vara djupt kritiskt. Och det är fullt rimligt att en organisation som de facto är utformat som Nato kräver saker av Sverige och att beslut tas utan enhällighet - det som inte är rimligt är att sådant förtigits, låtsats bort i akt och mening att sådan information skall komma när tillvänjningsprocessen kommit en bit på väg...

(Du som gillar Natomedlemskap kan ju - innan du kastar dig över tangenterna läsa det senaste stycket en gång till så du inte kommenterar något jag inte har skrivit, vilket ju annars är regel för såväl troll i öst som väst.)

Det jag - ursäkta mitt tjat i snart tjugo år kring just detta - är förbannat på är att allt får ske utan politisk debatt och att det sluttande planets strategi används som strategiskt sätt att skapa normer för vad som är naturligt och självklart utan att det ska märkas...

Tack för idag. Slut för idag.