Äntligen har Liberalerna blivit befängda.

Johan Pehrsson i DN meddelar att han vill se miljötullar. 1987 då Folkpartiet ansåg sådana MP-förslag var befängda.

 

Det tog 35 år för Liberalerna att fatta. 

1987 gick folkpartiledaren Bengt Westerberg till våldsamt angrepp mot Miljöpartiets krav på införande av miljörelaterade tullar. Det var, meddelade folkpartiledaren, en befängd idé att skydda länder som infört miljöskatter, frihandeln var ju helig även om allt blev snedvridet...

Nu har då Johan Pehrson kommit fram till att den befängda iden är det klokaste man kan tänka sig för att balansera att en del länder har lägre koldioxidskatter etc än till exempel Sverige. 

Det tog 35 år för liberaler att komma på det, en del är sanslöst sega.

Det var i ett rundabordssamtal - som Veckans Affärer arrangerade mellan mig (som språkrör i MP) och två (!) folkpartister - som Bengt Westerberg meddelade hur sanslöst flummig idén om miljötullar var.

När jag kommer till redaktionen visar det sig att Folkpartiet skulle ställa upp med två personer: både partiledaren och den ekonomiske talesmannen Carl Hamilton. Journalisten som skulle hålla i det såg generad ut när jag påpekar att det är två mot en. Hamilton såg lika generad ut när jag frågade honom om inte "Bengt fixar det här själv".

Eftersom redaktören på Veckans Affärer smilat elakt på temat "vi klipper som vi vill..." tog jag upp en bandspelare och sa att jag skulle spela in hela samtalet. Det var inte populärt.

För mig var det en aha-upplevelse utan like. För första gången insåg jag att de gamla etablissemangen var rädda såväl för mitt sätt att argumentera som för Miljöpartiets opinionssiffror som pekade på över tio procent - partiet tycktes vara på väg in i riksdagen (vilket också skedde).