VAD SKA VI MED SAMHÄLLET TILL?

lördag 15 januari 2022

Konflikten Ryssland/Ukraina, elpriser och sammanhang...

Häromdagen beslöt den amerikanska senaten att inte införa sanktioner mot de
företag (ryska, tyska, franska, nederländska och österrikiska) som står bakom den nya gasledningen från Ryssland till Tyskland genom Östersjön. Därmed är ett hinder - som bidrar till "bristen på gas" och höga elpriser i EU - borta.

Den obehagliga konflikten mellan Ryssland och Ukraina sätter många spår, förutom att att den kan sluta med ett större krig.

För att begripa vad som händer nu med både konflikt och elpris måste man förstå vad som hänt historiskt. Ett försök till förklaring börjar med Krim.

KRIM
I februari 1954, överlämnade – möjligen i fyllan och villan – Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov Krim som en gåva från den ryska rådsrepubliken till den ukrainska. Det beskrevs då som ”en betydelselös gest inom ramen för Sovjetunionen”.

Befolkningen på Krim var inte tillfrågad, den brukar inte bli det i diktaturer. Före 1954 hade Krim aldrig varit ukrainskt.

RYSSLAND ANSÅG SIG ÄGA FLOTTAN
Efter det att Sovjetunionen upplöstes 1991 blev Ukraina ett fritt land. Den enorma sovjetiska flottbas som fanns på Krim hyrdes då av Ryssland. Rysslands president Jeltsin drev dessutom igenom, med västmakternas goda minne, att hela den sovjetiska flottan skulle vara rysk egendom.

Diktaturfasonerna satt kvar även efter Sovjetunionens upplösning.

PENDLAT MELLAN RYSSLAND OCH EU/NATO
Ukrainas utrikespolitik har pendlat mellan nära relationer till Ryssland och närmande till såväl EU som Nato. Tanken, som funnits hos många som såg avspänning och fred i sikte, på en buffertstat med goda förbindelser i båda riktningarna var svår att leva upp till.

Att minska det direkta beroendet av Ryssland sågs med oblida ögon av den ryska regimen, att dra ekonomiska fördelar genom både samarbete med Ryssland och EU sågs med oblida ögon från EU.

NÄRMANDE TILL EU/NATO – SLUT MED SUBVENTIONER PÅ GAS
Efter inrikes oroligheter, demonstrationer, presidentbyten skrevs ett avtal med EU 2011 som bland annat omfattade frihandel. Men EU sköt undertecknandet på framtiden ”med anledning av inrikespolitiska problem i Ukraina” och tvivel på att landet levde upp till kraven på en rättsstat.

År 2013 var EU ändå villigt att skriva under men då meddelade Ryssland att Ukraina inte längre skulle få starkt subventionerade priser på gas från Ryssland. Marknadspriser på gas – gasledningar från Ryssland till EU går genom Ukraina - skulle vara en ekonomisk chock för befolkningen i Ukraina. Ukraina backade.

ALLIANSFRIHET UPPHÖR
Efter maktskifte 2014 valde Ukraina att söka medlemskap i Nato och inledde samarbete med alliansen, med gemensamma militärövningar och ekonomiskt stöd för bland annat modernisering av försvaret. Amerikansk och kanadensisk militär personal deltog i utbildning av ukrainska soldater.

Landets officiella ställning som alliansfritt upphörde och presidenten meddelade att en framtida folkomröstning om medlemskap i Nato skulle genomföras. Samtidigt beslöt EU-parlamentet att ”erkänna Ukrainas rätt att ansöka i unionen”.

RYSSLAND BRYTER MOT FOLKRÄTTEN
Med motivet att den ryska flottbasen på Krim skulle kunna hamna i ett Natoland - och efter en hastigt genomförd folkomröstning på Krim - ockuperade Ryssland halvön för att sedan annektera den i strid mot allt vad folkrätt heter. På detta följde en revolt bland rysktalande i östra Ukraina, väpnade separatister fick militärt stöd av Ryssland som också drog samman stora trupp-styrkor längs gränsen.
Kriget i östra Ukraina har krävt minst 13 000 människors liv.

GASEN OCH ELPRISER
Allt som jag skrivit ovan är en bakgrund också till det höga elpris som nu plågar många länder i Europa. De höga elpriserna i EU brukar motiveras med att rysk gas har blivit dyrare. Varför har den blivit det? Och har Ryssland strypt tillförseln till EU?

Först lite historia:
  • En återkommande orsak till konflikt mellan Ryssland och Ukraina handlar om just gas. Gasledningar från Ryssland till EU går genom Ukraina som också självt varit starkt beroende av den ryska gasen. Inte minst för den ekonomiskt viktiga gruv- och metallindustrin.
  • Ukraina har fått köpa gas till starkt subventionerade priser. När landet valde att söka medlemskap i Nato och EU drogs subventioner in och mer av ”normala” marknadspriser infördes.
  • När priserna inte längre subventionerades vägrade Ukraina att skriva på nytt avtal vilket 2006 innebar att ryska Gazprom under några dagar ströp gastillförseln till Ukraina vilket också innebar att gas till EU minskade. En kompromiss uppnåddes. 2009 hände samma sak. Så här har det hållit på.
  • För Ukraina är gasledningarna viktiga – oavsett om de själva köper gas eller inte – eftersom Gazprom betalar en transitavgift när gasen flödar i ledningar genom landet.
Ryska Gazprom levererar således gas till EU genom Ukraina men även genom Polen och ledningen Nord Stream 1 i Östersjön. De avtalsmässiga mängder gas Gazprom kommit överens om med europeiska köpare levereras faktiskt enligt avtalet.

Men efterfrågan har ökat kraftigt när industrin ”kommit igång igen efter corona” - konkurrensen om gasleveranser är hård eftersom bland annat Kina, Japan och Sydkorea köper all den gas de kan få. Priset har ökat enligt marknadsekonomiska principer.

Skulle EU köpa mer gas via ledningar som går genom Ukraina ska Gazprom köpa transitkapacitet för att kunna transportera den, vilket ökar priset ytterligare.

Den nya gasledningen (som går parallellt med Nord Stream 1 genom Östersjön) från Ryssland till Tyskland är färdigbyggd men inte i kommersiell drift av olika anledningar.

Sverige har velat stoppa ledningen - främst av det som kallas säkerhetsskäl - vilket i vart fall inte bidrar till vare sig ökad tillgång eller längre priser på gasen. Såväl Polen som Ukraina vill stoppa ledningen - den skulle ju medföra att transit genom dessa länder riskerade att minska.

Hur som helst: ledningen är färdiglagd, nu när USA släppt sanktionshotet är det ett formellt byråkratiska beslut i Tyskland som fattas för att gasen skall kunna levereras. För att förstå det måste man nog också förstå det motstånd mot ledningen som inte har med klimatfrågan att göra...

Så här är det:
1. Vägen till färdigställandet av Nord Stream 2 har varit snårig, eftersom bland annat USA, Ukraina och Polen länge motsatt sig projektet med hänvisning till att gasledningen stärker Rysslands inflytande över Europa.

2. I juli kom ändå beskedet om att USA och Tyskland nått en kompromiss bestående av fyra olika punkter. Bland annat förbehåller sig USA rätten att införa sanktioner, ifall gasledningen från Rysslands sida används som ett medel för påtryckning.

3. Bygget av Nord Stream 2 stod under lång tid helt stilla på grund av det amerikanska sanktionshotet mot de deltagande företagen. USA har också intressen i fossilgas - gas kan transporteras via fartyg till Europa. Först igår (den 14 januari) röstade den amerikanska senaten nej till att införa sanktioner.

4. Att gasleveranser inte kommit igång beror, som jag nämnde, även på att den tyska certifieringen inte är klar - det handlar om att företaget som står bakom gasledningen inte är konstruerat enligt tysk rätt. Firman Nord Stream 2 AG har sitt huvudkontor i Schweiz och för den tyska delen av gasledningen har man grundat ett tyskt dotterbolag.

Nu kräver ansvarig tysk myndighet att tillgångar och personal överförs till det tyska bolaget.

AVSLUTNING
När elpriset diskuteras i medierna så sker det ofta förenklat och ytligt. När gasens påverkan på detta påtalas så sker det ofta utan bakgrundsteckning. Jag har försökt förklara - om jag har lyckats vet jag inte.

Men nog är det så att jag väldigt ofta saknar tiden då jag var med i SVT:s Nyhetspanel... det finns så mycket att förklara av det som aldrig förklaras. Av vilken anledning det nu är. Okunskap? Ovilja? Tro att medborgarna inte orkar?

Hur som helst är det trist att höra den politiska debatten som är så hysteriskt ytlig och som snarast briljerar i ovilja till annat än slagord, oneliners och retoriskt fördummande.

PS! Till grund för det elpris hushåll betalar i Sverige ligger det som kallas marginalprissättning - hade samma princip gällt för mjölk hade varje liter mjölk sålts till det pris som den allra dyraste litern från en gammal fin fjällko på en fäbod kostat. Det innebär, då det gäller elen, att vatten- och vindkraft som kostar några tioöringar att producera säljs till ett pris som är både 10 och 20 gånger högre. Vinsten är enorm för bolagen.