När euron infördes i länder med helt olika förutsättningar försvårades möjligheten att motverka en uppkommen kris i de enskilda länderna.Euron infördes som ett sätt att påskynda den "ekonomiska intimiteten" i unionsbygget. Den borde införts då länderna, genom sitt samarbete, fått mer likartade förhållanden. Då, och först då, hade det varit ett naturligt steg.
Men istället skulle man skynda, skynda, skynda för att uppifrån skapa "det gemensamma". Men sådant som en gemensam valuta - som har enorma konsekvenser när det gäller nationers möjlighet att parera uppkomna kriser och hålla nere påtvingad arbetslöshet - måste få ges möjlighet att växa fram underifrån.
En gemensam valuta behöver såldes inte alls vara fel, men förutsättningarna för införande måste vara rimliga. Att införa en gemensam valuta, med allt vad det innebär, i länder med helt olika ekonomisk struktur är direkt skadligt.
Finanskriser, som startar i andra världsdelar, utgör ett hot på EU:s länder. Liksom naturkatastrofer som inte går att göra något åt. Eller klimatkrisen som länderna själva bidragit till genom decenniers oförmåga att minska fossilberoendet. Med euron införande skapade ett nytt hot.
Enskilda nationer och regioner som lever med euron saknar verktyg att agera. Nu skall istället ett enormt gemensamt "återhämtningspaket" sjösättas inom EU. 750 miljarder euro. Upplånade av EU gemensamt, är tanken. Största delen som bidrag, minsta del som lån. Enorma summor. I en redan överbelastat EU-budget där pengarna rinner mellan fingrarna. Med byråkrati, fiffel, bisarr politik.
I Sverige finns en politisk enighet - bortsett från Liberalerna - att det måtte vara viss måtta på det hela, att det finns pengar inom EU-budgeten att fördela om snarare än att tillföra. Klokt.
De gemensamma stora lån som EU nu planerar är ytterligare steg mot Europas Förenta Stater. I tron att centraliserade beslut alltid är så mycket bättre än decentraliserade. Som om centraliserad dumhet inte fanns i lika stor omfattning som det finns decentraliserad dumhet. Fördelen med det sistnämnda är att alla inte behöver drabbas lika illa av beslut som visade sig vara mindre kloka, eller rent av korkade.
Mångfald är faktiskt en styrka inte bara inom naturen och kulturen utan också inom ekonomin. Att binda alla vid samma mast - vilket är tendensen i den globaliserade senkapitalistiska tiden - medför att om en faller så faller alla. Mångfald även i ekonomiskt systembyggande är av godo!
Leif Pagrotsky - det före detta statsråd som bjöd språkrör på hembakad tårta för att få oss på gott humor och tappa omdöme - har på Expressens debattsida meddelat att det planerade stimulanspaketet, med rubriken coronastöd, i själva verket, mellan skål och vägg, motiveras av att euron skall räddas.
Tja, så lär det vara. I första hand bör det således vara euroländerna som nu bör stå för kostnaden, inte länder som valt att bibehålla egen valuta.
Kostnaden blir betydande för ett system som infördes i fel tid på centraliserade villkor utan hänsynstagande till att de historiska, sociala, ekonomiska och näringspolitiska förutsättningarna för en gemensam valuta inte existerade. Vi som kritiserade att det gick för fort, att tiden inte var mogen, hade rätt.
Det planerade "återuppbyggnadspaketet" sägs få gröna inslag. Dessvärre lär det bli tvärtom. För det första är det nämligen så att det i varje euro - liksom i varje krona, dollar eller rubel - finns inbyggd klimatpåverkan. För det andra kommer lånen till största delen att användas för att återföra allt till det som varit hur grön retoriken än är. Men om det ska vi tydligen inte tala.