Jag avskyr vackra fasader som döljer skit. Det gäller allt från politiska partiers fasader till toppfigurer i näringslivet som bakom strikt uppsyn beter sig som skitstövlar, eller så kallade kulturarbetare som bär sig åt som svin (ursäkta, kära fyrbenta grisar, jag menar inget illa om er).Det blev en del insyn bakom fasaderna under åren som politiker. Därav min stora förståelse för de "populister" som hävdar att det finns en klyfta mellan folket och eliterna. Det vore på tiden att progressiva politiker för vilka ord som humanism och solidaritet är honnörsord - och inte bara de med bisarra eller rent av förfärande åsikter - påtalade denna klyfta.
De som själva sitter i eliten och spelar med när det mest vedervärdiga utspelas är värda lika mycket förakt som de som utför vedervärdigheterna. De som känt till, men tigit och därmed samtyckt, i Svenska Akademien eller i t ex Dramatens ledning, borde inte komma undan så lätt genom att bara, när skiten läggs i öppen dager och det blir allmänt känt, göra pudlar, be om ursäkt och se sorgsna ut. De är ju bara sorgsna för att skiten läckt ut, inte för vad som fanns i de dolda rören.
Liberalernas ledning ska vi inte bara tala om, där kände man till sin EU-parlamentarikers extraknäck men tyckte det var okej så länge det inte läckte ut och blev en fråga i medierna. Då, och först då, börjar man sucka och stöna. Inte för sakfrågan utan för att det blivit offentlig debatt om den. Något mer typiskt för eliterna finns väl inte... Det är sällan fel med fingrarna i syltburken och skit i ledningarna, men det är förskräckligt fel när det kommer ut. Då står ursäkterna som spön i backen. Det man ber om ursäkt för är att det runnit ut till allmän beskådning.
Två gånger har jag och den jag varit med på Dramaten lämnat i pausen. Vi visste inte hur rätt vi gjorde - vi lämnade bara för att skådespelarinsatsen var så usel och oengagerad, inte för att att det var skit i ledningen. Det visste vi inte då. Nu vet vi det. Så, Dramaten, hej då! Vi tittar in igen när ni bytt ut de märkvärdiga i styrelsen och de bisarra i ledningen.
Och Liberalerna ska vi inte tala om, hycklarnas hycklare.
Swedbanks styrelse föreslog, och beviljades, ökade arvoden. Där har ni skiten i öppen dagar. Och sedan kräver eliterna att folket ska beundra dem... uppskatta deras upphöjda kvalifikationer... begapa deras eleganta fasader... nicka bifall till hutlösa arvoden... och acceptera deras ursäkter när det läcker. Det är hög tid med högtryckstvätt. Hur vore det om ett parti, som inte byggde sitt förakt på rasism och inskränkthet, vågade ta fram den där högtryckstvätten. Eller är man rädd för att eget skit skulle spolas ut till allmän beskådning? Som t ex de där bisarra privatresorna, förklädda till läroresor och betalda av skattemedel, som riksdagspolitiker i årtionden ägnat sig åt? Om de finns kvar.
Själv tappade jag, under mina år som politiker, totalt tron på en figur som i ledande ställning i ett parti med miljö som varumärke uppmanade alla sina kollegor att passa på att resa (det vill säga flyga) så mycket som möjligt "för att utbilda sig". Och jävlar vad det flögs! Riksdagen betalade. Men det var före det att medier, vars medarbetare flyger mer än de flesta av mer eller mindre välgrundade skäl, behagade skriva om klimatfrågan. Så den skiten stannade i rören.