Det är förstås orättvist. Att med viss förskräckelse följa ett politiskt parti man är intresserad av och därmed bedöma det efter annan måttstock än man bedömer de andra partierna.Ju mer jag lyssnat till vad politiker i det parti som ligger närmast mig i sak säger och skirver ju mer bedrövad blir jag. En del av dess riksdagsföreträdare har jag noll förtroende för. Vilket ger minus den stund jag ska bestämma vilket parti jag ska rösta på.
De andra - förmodligen sämre - alternativen följer jag inte med samma intresse, lyssnar inte lika noga och lusläser inte vad de skriver. Och märker därmed inte allt som säkert skulle ge åtskilliga röda minuspoäng.
Så det är förstås orättvist att bedöma de som ligger närmast med en annan måttstock än besvikelsens - men hur ska man annars göra så här i förskingringens tid? Skriva namnet på de fyra minst dåliga partierna på var sin lapp, lägga lapparna i en trollhatt och dra?
Hur jag än röstar får jag dåligt samvete - antingen för att inte röstat på det som ligger närmast eller att röstat på ett sätt som gör att sådana man definitivt inte har förtroende för stärks i deras kamp för att hålla sig kvar. Om ettan på en EU-valsedel är någon vars ideologiska hemvist och djup man starkt ifrågasätter är den enda som kommer in - och man själv personröster på andranamnet som man har förtroende för blir man blåst... och i just EU-parlamentet betyder personen en hel del.
Ett variant är att satsa sin röst på ett nytt parti, men om man inte har koll på den som står först - och person är viktigt i just EU-parlamentet - så kan man ju bli rejält blåst oavsett om partiet kravlar sig in i parlamentet eller inte.
Så finns det andra partier, vars företrädare kanske är bra, men som röstat konstigt under senaste mandatperioden och dessutom valt att bli medlem i den stora S-gruppen i parlamentet av någon konstig anledning.
Slutligen finns ett tänkbart parti till, vars etta i vart fall är trovärdig men som har en radda mer eller mindre konstiga kollegor.
Så står man då där som en åsna mellan hötappar. Och önskar att man kunde rösta på sitt alldeles egna parti. Fast det hade förstås inte kommit in.