Expressen: Hej! Här kommer några frågor. Du skriver såhär om förhandlingarna med finansminister Erik Åsbrink: ”När vi kom till punkten om friår på vår förhandlingsdagordning uppstår en märklig tystnad. Jag förklarar vad friåret går ut på. Erik Åsbrink ser närmast chockad ut. Han får ur sig: ”Menar du att man skall kunna ligga i hängmattan ett helt år? Han ser ut som om han tror att jag skämtar. Hela tanken tycks honom så befängd”.
 |
| Nej, det är inget friår som nu genomförs. Det är en så kallad utvecklingsledighet, en sämre variant på det friår som avskaffades av den borgerliga regeringen 2007. Dessvärre är det nya förslaget framtaget av MP:s tidigare partisekreterare vilket visar hur ideologiskt annorlunda det "nya" miljöpartiet är i jämförelse med det "gamla". Den utvecklingslediga ska "uppdatera sin kompetens genom att utbilda sig, prova på ett annat jobb eller starta eget företag." Friheten är borta. |
1. Vad tänkte du när S, om än utan Åsbrink, gick med på detta bara ett par år senare? Minns du någon annan spännande detalj från förhandlingarna?
I princip gick man genast med på att det skulle genomföras eftersom man förstod att vi ansåg frågan avgörande för budgetsamarbetet. Dessutom upplevde jag aldrig att Göran
Persson var avig, tvärtom upplevde jag att han under en partiledaröverläggning förstod finessen med att friåret var självreglerande - det skulle ju krävas någon arbetslös med kompetens för att någon skulle få friår.
Dessutom, och det var viktigt, var det arbetsgivaren som skulle godkänna friåret och vikarien. Den reella kostnaden, om man bortser från att kostnaderna kom på olika konton, var i praktiken noll eftersom den som skulle få friår skulle få 90 procent av a-kassan, medan den som fick vikariatet inte längre behövde a-kassa. Eftersom friåret gav en vikarie jobbet skaffade företaget sig ökat kontaktnät och kunde få tillgång till erfaren personal om det skulle behöva nyanställas.
2. Känslan när jag läser om friåret och dess turer de senaste decenniet är att det är något (åtminstone på idébasis) överlevt mot alla odds. Håller du med? I så fall – varför är det så tror du?
Svaret är nog enkelt: det är en win-win-situation. Den som inget hellre än vill ha ett jobb får ett, den som inget hellre vill än att få ett år att göra något annat får det.
Dessutom: rätt genomfört reglerar det sig självt och blir ett ekonomiskt nollsummespel. Och arbetsgivaren har rätt att säga nej. För den som bygger politik på grön ideologi är det en tung fråga eftersom det dessutom förenar frihet med solidaritet. Den som får friåret blir onekligen fri, som ursprungsidén som ut, att utbilda sig, starta eget företag, göra det hen drömt om ett helt år för att kunna orka jobba längre än till sextiofem år...
3. 2010 valde MP att "tona ned" friåret på grund av att det var så känsligt. Varför är/var det så kontroversiellt?
Skälet var nog i första hand att de dåvarande språkrören var ganska ointresserade av friåret, Peter Eriksson sa dessutom att det var svårt att förklara det (vilket jag inte fattar hur det kan vara) men framförallt var det nog för att man ville verka regeringsfähigt vilket innebar att mycket av sådant som stack ut i grön politik bars ner i källaren.
4. Varför är/var friåret så viktigt för MP?
Det vr viktigt därför att det var ideologiskt klockrent: ökat frihetsrum för individen som kombinerades med solidaritet.
5. Vad är din bild, gillar ens S friåret eller är detta en evig kompromiss från deras sida?
Dagens S-ledning har säkert påverkat MP:s ledning så att själva frihetsdelen i förslaget försvunnit och regleringarna blivit fler. Jag känner dock flera socialdemokrater som talat varmt om friåret, och den modell som nu genomförs är säkert harmlös för sossarna.
6. Hur mycket av det gamla friåret som du brann för upplever du lever kvar i de förslag som nu presenteras?
Jo, friåret var min baby precis som den gröna skatteväxlingen. Det som finns kvar med den modell som skall genomföras nu är inte speciellt mycket, det är inte ett friår i bemärkelsen att man är fri att göra det man vill: starta företag, utbilda sig, bilda sig, vara hemma hos barn eller gör det man drömt om för att sedan kunna orka jobba längre än till 65 år.
Jag möter än idag - jag föreläser en del - som kommer fram och tackar för friåret som gjort det möjligt för dem att vara kvar inte minst i skolan eftersom alternativet om de inte fått friåret varit att byta jobb helt. Men jag möter ibland också de som kommit in på arbetsmarknaden genom att fått vikariat. Bäst är att få höra kvinnor i vården som - inte minst äldrevården - som säger att friåret mitt i livet gjort att de inte gått under.