Jaha, det var väl det jag trodde.... MP och V (Feministiskt Initiativ finns inte med i Aftonbladets kompass) delar första plats. I de första kompasserna var jag uppåt 90 procent miljöpartist - det är inte jag som ändrat uppfattning utan partiet. Jag står och stampar där jag befunnit mig i årtionden, är övertygad om att MP hade rätt under de år jag var språkrör...
Så här tycks det vara för oss som vill se en så bra miljö- och klimatpolitik som möjligt samtidigt som vi anser att social rättfärdighet och fredsfrågor är viktiga:
MP är det som ger mest i miljö- och klimatvaluta - men, som det varit den senaste tiden, ganska lite när det gäller social rättfärdighet och nästan ingenting när det gäller fredsfrågan.
V är mindre engagerat i miljö- och klimatfrågor än MP (även om man anses vara bäst i Naturskyddsföreningens analys) men driver sociala rättfärdighetsfrågor betydligt hårdare och accepterar inte t ex värdlandsavtalet med Nato. Och så driver man att vinster i skola och vård inte skall delas ut till ägare. Vilket också var en MP-fråga tidigare.
Men V har ett mindre lyckat förhållningssätt till demokratiska spelregler, vilket visade sig i att partiledaren inte kunde ta avstånd från sitt ungdomsförbunds idéer om att störa ut Åkessons torgmöten.
Så får man balansera. Det var lättare, i vart fall, att rösta när jag själv var språkrör, partiets linje var bättre då när det gällde sociala frågor, fredsfrågor och synen på t ex vinster i välfärden.
Den politiska mitten har flyttat till höger, alla partier, även V, har flyttat åtskilliga snäpp till höger i ekonomisk politik.
Med dagens borgerliga vokabulär var gårdagens borgerliga partier svindlande nära att vara småkommunister... inget av dem slogs för att internationella bolag skall ha rätten att ta ut vinster från skattefinansierad skola.