Jag har blivit luttrad. Bryr mig inte längre så mycket om partiernas valmanifest, bryr mig mer om dess partiledningar, bryr mig mindre om vad de säger i valdebatter och mer om vad de sagt under mandatperiodens riksdagsdebatter.
För en sak vet jag efter mina år som språkrör: som innehavare av en sådan position kan man välja och vraka - ur valmanifest och partiprogram - vilket man lägger ner sin kraft på.
Det är därför jag hellre vill se ett radikalt grönt ledarskap än ett ledarskap som kallar radikal politik för plakatpolitik. Det är därför jag hellre vill se ett ledarskap som har omsorg om de som vill mer - inte som anser att de som vill mer är fiender som skall mobbas ut.
Det är därför jag hellre vill se genuint modiga politiker som vågar sticka ut hakan än sådana som räds för att göra det. Det är därför jag hellre vill se nya spåkör - när dessa skall väljas - som varit kritiker än sådana som varit delaktiga i den löfvenska regeringen och ansvariga för mobbandet.
Det är därför jag hellre ser sådana som känns äkta än sådana som gjort karriär på att vara suveräna kommunikatörer med trevlig framtoning.
Ska partiet åter kunna kräva att värdlandavtalet med Nato rivs upp, att effektskatten på kärnkraft återinförs, att normalarbetstiden sänks, att medborgarlön utreds, att CETA-avtalet är finemang, att krigsretoriken upphör krävs andra än de som applåderat värdlandavtal och hyllat att effektskatten togs bort, kritiserat 30-timmarsveckan och hävdat att medborgarlön är ointressant - och som sur grädde på det beska moset dessutom tigit när Löfvens försvarsminister bjuder in USA att genomföra militärövningar på svensk mark. Och som enda gröna i Europa tagit ställning för CETA-avtalet.
Väljs sådana som gjort allt detta kommer MP:s själ att totalt lämna partiet. Och ett nytt parti att bildas. Allt annat vore högst märkligt. Hade dagens politiska partier, med den politik man fört i riksdagen, funnits 1981 (då MP bildades) hade ett nytt grönt parti bildats. Med samma argument som MP en gång bildades. Vi behöver ett systemkritiskt parti som vågar stå upp, vilket kräver företrädare som vågar stå upp. Företrädare som förstår att politik också handlar om att skapa opinion för det man vill.
