 |
| Jag, vet, jag vet, det jag säger anses flummigt i en ekonomistisk värld... |
Kära åhörare. Kul att så många är här. Jag ska tala fort, för jag är rädd att män med vita rockar kommer att dra mig från talarstolen och köra mig till närmsta dårhus.
Min uppfattning är nämligen –håll i foliehatten! – att ekonomin är till för människor!
Det är inte alls så som de andra säger: att vi måste jobba mer, konsumera och producera för att hålla igång de ekonomiska hjulen. Ekonomin skall vara smörjmedel för att människor skall få så goda liv som möjligt. Människan skall inte vara smörjmedel för att ekonomin skall växa som fort som möjligt.
Nu ringer någon redan efter de vita rockarna, ser jag.
Nej, det är inte livets mening att konsumera. Nej, det får inte vara syftet med våra liv att skaffa fler prylar än grannen. Nej, världen klarar inte att alla konsumerar lika mycket som vi gör. Och, vem ända in i helvetet, kom på begrepp som "sätta människor i arbete", "skapa arbete", "utanförskap"? Vitsen med politik måste väl ändå vara att medverka till så goda liv som möjligt, inte skapa så mycket arbete, konsumtion, tillväxt som möjligt...
Men detta, kära åhörare – ni som ännu är kvar – utgör ett problem. Ett verkligt problem. För systemen vi lever med kräver att konsumtionen ständigt ökar och att shoppinggalleriorna förblir de tempel där vi kan frälsas från frid, harmoni och förnöjsamhet.
Lägg till det att kapitalismen, som de facto gett oss så mycket gott, blivit alltför kreativ för sitt eget bästa och att tillväxten, som tjänat oss så väl under så många decennier, blivit direkt olönsam för både planet och människor som redan lever i överflöd.
Kära åhörare, här står vi nu i Almedalen, ser solen vandra över himlen, mot sin nedgång, och kommer varje dag, veckan lång, få njuta av tal från partiledare som tappat taget om den utveckling som obönhörligen pågår och som utgör en del av samhällsevolutionen. De ser inte att vi behöver byta strategi, se över våra invanda idéer och avslöja våra egna fördomar om vad ekonomi och samhällsutveckling är.
Och nu ska jag upprepa – jag ser att män och kvinnor med vita rockar är på väg – den fruktansvärda tanken: Ekonomiska system är till för människor. Människor är inte till för ekonomiska system. Tack för ordet. Jag meddelar om jag får tillgång till e-post på rummet.