Idén med friår var mycket enkel. Accepterar arbetsgivaren att någon som är arbetslös växlar med någon som vill vara fri ett år - och få ersättning motsvarande a-kassa - så är saken klar. Alla blir vinnare.
Tanken bygger på att människan är en biologisk, social och kulturell varelse. Tanken grundas på en frihetlig syn och att människans verksamhet i det civila livet betyder något.
Den idé som nu poppat upp - den kallas "utvecklingsår" - bygger på att människan är en ekonomisk varelse vars tid i den civila sektorn saknar värde. Således skall man kunna få ett motsvarande "friår" men bara om en myndighet anser att man ägnar detta år åt godkänd utbildning, prövar nytt jobb eller startar företag. Det är f.d. partisekreteraren i MP som lägger förslaget och det vore uselt om MP ställer sig bakom.
Att få vara människa och själv bestämma om man vill bilda sig genom att läsa de stora ryska författarna, ge mer mer tid till barnen, leva ett år med ideell verksamhet, flytta på landet och skaffa höns eller vad man nu vill godkänns inte. Fri skall man inte vara.
Tvärtom skall året underställas ekonomismens tankefigur - du skall vara nyttig för den formella ekonomin, du skall bidra till tillväxt, du är att betrakta som en ekonomisk varelse, inte som en biologisk, social och kulturell varelse.
Tanken med friåret byggde på en frihetlig syn. När jag första gången tog upp frågan om friår i samband med budgetsamarbetet mellan MP, V och S i slutet av 1990-talet höll finansminister Åsbrink (S) på att ramla av stolen när han förstod att den som skulle vara fri stod utanför alla myndigheters och arbetsmarknadens bojor.
Friåret gav möjlighet till en arbetslös att komma in på arbetsmarknaden, friåret gav en möjlighet för en annan att vara befriad från arbetsmarknaden, alla blev vinnare. Det passar inte in i den tankefigur - med det tankeschema - som är norm i ett samhälle där vi alla betraktas som ekonomiska varelser.
Det behövs ett parti som driver opinion mot denna usla tankefigur med dess ekonomistiska tankeschema.