VAD SKA VI MED SAMHÄLLET TILL?

lördag 23 december 2017

Sverige som ledande spionland - anser såväl Putin som The New York Review of Books...

DN meddelar upprört att en rysk spionchef "går till angrepp mot Sverige" genom att anklaga oss, som ju är så snälla och oskyldiga, för att vara "en ledande aktör i ett amerikanskt hybridkrig mot Ryssland". Inget nytt alls.

Länk till artikel HÄR.
 För ett år sedan meddelade den välrenommerade tidskriften The New York Review of Books under rubriken ”The Swedish Kings of Cyberwar” att Sveriges samarbete med amerikanska NSA, blivit alltmer kvalificerat, inte minst vad gäller spioneri mot Ryssland.

Så vad är då så upprörande i den ryske spionchefens uttalande? Har The New York Review of Books fel? Och var inte figurer i ledande ställning i bland annat försvarsdepartementet nyss lite stolta över vad tidningen offentliggjorde?

Hur vore det om DN, SvD, regeringen och andra slutade låtsas att Sverige är oskyldiga till allt.

Hur vore det om man rent av försökte återkoppla till idén om gemensam säkerhet och dess grundbult: att försöka begripa hur andra uppfattar det man själv håller på med. Att svensk media, och försvarsministern i den rödgröna regeringen, är totalt uppfylld av krigsretorik sedan några år tillbaka är en del av den krigsspiral som håller på att byggas upp. Kriget skall ses som en normalitet - och Sverige bidrar i den spiral av vanvett som byggs upp.



Visst bör Hultqvist avpolleteras med det snaraste


Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har gett uttryck för samma sak som George W Bush gav uttryck för. Är ni inte med oss är ni emot USA, sa Bush.  Är ni inte med mig så är ni emot Sverige, meddelade Hultqvist.

Det var det han sa i Sälen under senaste Folk och Försvar. Delar ni inte min, och regeringens, uppfattning i frågan om värdlandsavtalet med Nato så är ni emot oss, emot Sverige, rent av ute i fiendens ärende. I det här fallet inte bin Ladens, men väl Rysslands.

De som framfört kritik mot värdlandsavtalet är, enligt försvarsministern, sådana som uppskattar att så split och splittring i försvars- och säkerhetsdebatten – antagonister  har sin bas någon annanstans än i Sverige.

Så försöker han tysta en debatt. Kritiker anklagas för att inte tänka själva utan gå någon annans ärenden. Allt som inte passar in är alternativa sanningar och bärs av onda avsikter. Sedan må man heta Hans Blix eller Jonas Sjöstedt eller Valter Mutt.

Strategin är uppenbar: att motsätta sig en försvars- och säkerhetspolitik som bygger på att vi steg för steg vävs in i Nato ska framställas som något skumt, något som bygger på ”alternativa sanningar”, indoktrinering från ryska troll.

Så kan Donald Trumps alternativa sanningar omformas och bli till strategi för en försvarsminister i en rödgrön regering. Det är inte vackert.

Ett svenskt statsråd i en rödgrön regering borde vara för god för sådana lågvattenmärken.

Det är inte att vara emot Sverige – än mindre vara mot demokratiska värden –  att vara kritisk till beslut som innebär att en minoritetsregering – till exempel bestående av M och KD – kan ge Nato rätten att nyttja svenska hamnar, flygplatser och vägar för att upprätta baser från vilka man ges rätt att anfalla ”tredje land”.

Det är inte emot vare sig Sverige eller rimlig säkerhetspolitik att vara kritisk till den demokratiskt undermåliga debatt som gjort tystnad och det sluttande planet till huvudspår i strategin för att föra in landet i Nato.

I september ska den stora militärövningen Aurora 2017 utspela sig i Sverige. Värdlandsavtalet ska prövas i praktiken med insatser från USA och andra Natoländer. Det blir nästa steg på den vandring som har en enda riktning – uttalad av borgerliga, outtalad för andra.
Vi har nått dithän att USA:s och andra Natoländers närvaro i Sverige blivit en normalitet, utan att debatt föregått. Att vara kritisk till detta är inte att vara emot Sverige för att gå "andras ärenden"

Vi har nått dithän att när den välrenommerade tidskriften The New York Review of Books – under rubriken ”The Swedish Kings of Cyberwar” – analyserar Sveriges samarbete med amerikanska NSA, så blir slutsatsen att Sveriges spionage, inte minst gentemot Ryssland, blivit allt viktigare och alltmer kvalificerat.

Skulle en svensk politiker citera detta hade Hultqvist antytt att hen gått Putins ärende.

För det där ska vi inte tala om. Gör vi det ändå  blir vi av försvarsminister Hultqvist inplacerade i den låda där de som sår split och splittring, de som är antagonister som hör hemma någon annanstans, befinner sig …

Det är denna inställning, från en försvarsminister i en rödgrön regering, som gör att jag stundom hoppas att han skall entledigas från en rödgrön regering. Jag är lite förvånad att borgarna kräver hans avgång med tanke på att han driver Sverige allt närmare Nato på ett sätt som borgarna själva inte kunnat göra utan att få på sig såväl De gröna som Vänsterpartiet och delar av socialdemokratin.

/Ledare i ETC, sommaren 2017/