När jag slutade som språkrör fick jag livstid i Grön Ungdom. Gåva eller förbannelse? Gåva förstås.
De unga drabbades dock av demens efter några år och glömde skicka medlemstidning etc... När jag numera skriver om sänkt arbetstid och tillväxtkritik beskrivs jag som tomte av ledande figurer inom ungdomsförbundet.
GU:s spåkrör Gustav Fridolin gav mig också en rakhyvel när jag slutade, vad han nu menade med det... Min företrädare på posten som rör, Per Gahrton, var en av dem som höll fina tal på kongressen i Vadstena sommaren 2000. Han avslutade med att vädja till mig att inte bilda ett nytt parti om jag skulle bli förbannad över partiets framtida vägval...