Pernilla Stålhammar - som blev vald till utrikespolitisk talesperson när Valter Mutt valdes bort efter kritik av värdlandavtal, CETA och vapenexport till Saudiarabien - skriver offentligt på Facebook att det finns personer på höga positioner med tydliga kontakter hos främmande makt som försöker stoppa henne i provvalet till riksdagslistan.
Det är minst sagt uppseendeväckande och förskräckande om främmande makt försöker påverka vilka som sätts upp på valbar plats på valsedlar. Den främmande makten skall vara Ryssland förstår man.
När ett riksdagspartis utrikespolitiska talesperson antyder att hon motarbetas av Kreml måste förstås partiet och myndigheter utreda detta. Om det finns nationella säkerhetsrisker i partiet, på höga positioner
dessutom, måste naturligtvis partiet ledning utreda detta
omgående och ge ett offentligt svar.Stämmer det, eller stämmer det inte. Stämmer det så kräver det åtgärder, stämmer det inte så måste det också rimligen leda till åtgärder. Påståendet är ju våldsamt, minst sagt. Antingen är det sant eller också lever partiets utrikespolitiska talesperson i en fantasivärld kanske pimpad med inslag av personlig vendetta. Vilket som skulle vara värst vet jag inte. Hur som helst måste Stålhamnars uttalade tas på allvar.
Sånt här kan inte bara få fladdra förbi i ett parti
som skall vara seriöst. Det är inte vilken riksdagsledamot som helst som uttalat sig, det är ett regeringspartis utrikespolitiska talesperson, vald av riksdagsgruppen.
Jag är minst sagt förvånad över den tystnad som råder i frågan. Språkrören borde väl rimligen reagera..
Hur som helst. Att bara gå vidare vore det sjukaste av allt. Rent partistrategiskt vore det dessutom olyckligt att frågan dyker upp veckorna före valet om partiet ligger kring 4%. Så vädra ut nu!
Kanske har påståendet om att det finns ryska intressen inför provvalet i Stockholm drunknat i Pernilla Stålhammars Facebookinlägg eftersom det även innehåller berättelse i form av ett intimt privatiserat karaktärsmord på den tjänsteman som tidigare anklagats och som medierna skrivit om.
I kommentarsfältet finns inlägg från de som är, eller har varit, tjänstemän i partiet och som känner oro och olust över vad som skrivs på en offentlig sajt där många lätt känner igen vem det handlar om. För tänk om det inte är sant? Om det är någon sorts personlig vendetta? Andra miljöpartister, till exempel Anders Strand från Grön Omstart, tar det som skrivs istället för given sanning rakt av och tackar för inlägget. De flesta som kommenterar är av denna uppfattning. Allt från SvD:s Per Gudmundson till f.d partisekreteraren Carin Jämtin (S).
Men nästan ingen tycks kommentera att Pernilla Stålhammar hävdar att finns personer på höga positioner med tydliga kontakter hos främmande
makt som försöker stoppa henne i provvalet till riksdagslistan.
Hur som helst: man kan bli matt för mindre. Totalt mörker, otäckt och pinsamt och farligt.
(Det enda som inte tycks nattsvart i Pernilla Stålhammars offentliga FB-inlägg kan möjligen sägas vara att hon av någon anledning berättar att hennes sexliv varit fantastiskt och att hon "älskat det intensivt" samt att hon hon numera, efter relationen med tjänstemannen som var henne behjälplig inför förra valet, åter "blivit tagen med storm och känna
djup passion till en sån där underbart snygg excentrisk lång man med
ett underbart rörligt intellekt". Hur som helst: allt annat tycks så svart det kan bli. För såväl henne, den anklagade och partiet.)
Man kan bli matt för mindre. Till exempel för vad som händer i MP Västerbotten.
I Västerbotten har ledamöter från Partistyrelsen, efter önskemål från ganska många medlemmar, tagit över den regionala styrelsens funktion efter årtionden av trista strider som den som följt dem bara kan skaka på huvudet åt. Det är förstås ett stort steg från riksorganisationen att "ta över" om än under begränsad tid. Stadgarna tillåter att så sker - och två av de partistyrelseledamöter som fått uppdraget är nog hyggligt respekterade även bland partiledningens kritiker.
Per Gahrton krävde på FB att partistyrelsen måste redovisa sina argument offentligt. Vilket jag håller med om eftersom det annars som ett brev på posten (ingen vidare tidsaktuell liknelse utan mer av historisk art...) misstankar om att man vill stoppa Jabar Amin från att hamna högst upp på riksdagslistan.
Jag kan - hör och häpna... - förstå partistyrelsens agerande. Faktiskt. Det är mer än bökigt i Västerbotten, personstrider och mer än påståenden om långvarig manipulation som fräter bort partiets möjlighet att fungera som parti. Hur den nya tillfälliga styrelsen agerar har jag inte en susning om, kanske blir det bättre, kanske värre. Inte lätt. Jag har själv reagerat tidigare på händelser i Västerbotten på hur listor valts fram.
I SvD har Jabar Amin dragit paralleller, minst sagt uppseendeväckande, med Erdoğan. Svar har kommit från medlemmar i Västerbotten.
Den här typen av händelser är väl ingenting som MP just nu behöver. Kampen för att få riksdagsplatser är nog inte alltid grogrund för att plocka fram det bästa hos människor, vare sig i Stockholm eller Västerbotten. Hur som helst: ett av skälen till att vi bildade MP en gång i tiden var att vi inte skulle hålla på som de andra partierna. Men det höll inte.
Kanske hade jag ändå rätt när jag lite retoriskt som språkrör hävdade att partiet borde ha ett bäst-före-datum inskrivit i sina stadgar och att upplösning borde ske efter detta datum... Organisationer är ofta bästa i början, då man försöker leva som man lär, sen sitter man snart på det sluttande planet och sedan börjar man lära som man lever.
Må man nu reda ut sina problem - såväl i Västerbotten som med påståenden om Kremls inblandning i Stockholm - med en jäkla fart, för de kommer annars att förfölja partiet ända till valdagen. Att få outredda oklarheten i halsen veckorna före valdagen, då man kanske ligger kring 4%, är mycket värre än de trista rubriker som kan bli följden av snabba öppna utredningar nu.
Att vara partisekreterare i MP är just nu ingen lätt uppgift... Det har det måhända aldrig varit, men svårare än nu kan det nog inte bli. Som i alla skeenden finns det mörker och skuggor, förvillanden och egenintressen, sanningar och lögner, tolkningar och misstolkningar, hela verkligheter och utdrag ur verkligheter, påhejare och tvivlare, funderingar om vem som skall offras för det som på mer eller mindre etiska grunder anser vara högre syften... Homo sapiens är en avancerat kreativ varelse. Inte alltid till det bättre.
PS! Så här har jag skrivit tidigare om fallet med tjänstemannen och partiledningens agerande.
