Morgan Johansson, justitieministern, besökte Helsingborg häromdagen. Han besökte polishuset som drabbats av sprängattentat. Han meddelade att det var "en försyn att ingen kom till skada".
Det vill säga det var en guds omsorg om människor som trätt in...
Detta är värt en fundering. För nog är det konstigt - tycker jag - att människor som räddats ur ett raserat hus efter en jordbävning, undkommit ett sprängattentat eller sluppit bli krossat av långtradaren som körde ihjäl fyra andra tackar en gud för vad som skett. Om man nu tror att guden ordnat så man själv räddat livet - varför förbannar man inte guden som lät andra kvävas till döds, sprängas till döds eller bli krossade av långtradaren?
Min förundran är så gigantisk stor över detta beteende. I smärre skala är jag lika förbryllad över vad det är som gör att euforiskt hoppande målgörare i fotbollsmatcher tackar en gud för att de lyckats slå in bollen, medan samma gud inte hade förbarmande med den stackars målvakten som fick hämta bollen i nätmaskorna.
Nu hade det naturligtvis varit lättare att leva om jag trott på en gud och liv efter detta och sånt. Visst. Absolut. Men hur skulle jag kunna tacka en gud för att jag själv undkommit medan mina grannar lemlästats? Varför anses guden god och inte ond?
Nej, jag tror inte att det var försynen - Guds omsorg - som räddade människoliv i Helsingborg. Och hade någon lemlästats så tror jag inte heller att det var en allsmäktig gud så tillåtit det.
Om nu någon säger att "vi förstår hans vägar bättre ovan där" så kan det förstås vara en lösning. En undflyende sådan kan jag tycka - jag gjorde just det.
Det är förvisdo ganska praktiskt att tro på en gud. Jag tror att livet kan bli så mycket enklare då, man kanske slipper dödsångest och har tydligen större tolerans mot att en del är rika och andra fattiga, att en del har makt och andra är maktlösa. Belöningen kommer ju senare.
Enligt kristendomens förlåtelsebudskap så kommer även den makthungrande och den som blivit rik på andars bekostnad till det eviga livet bara hen tror att Jesus är Guds son (det är ju det som är det centralt särskiljande i kristendomen jämfört med andra religioner).
Nu är det förstås väldigt enkelt och praktiskt att känna identitet som t ex kristen. Man behöver inte ta det där med "allt vad ni vill att människor skall göra er, skall också ni göra dem". Vi har ett parti som leds av kristna men som gladeligen vill skärpa rätten för människor på flykt, som om de själva i den flyendes situation helst av allt ville bli stoppade vid gränsen, avvisade och förrådda.
Och hur det nu skulle vara med att vända andra kinden till så ägnar partiet som bygger på kristen grund sig åt krigsretorik, upprustning och militarism. Och hur man räddar det man kallar skapelsen genom att vilja sänka bensinskatten och inte ens stötta ett förbud mot kärnvapen är ett under som man nog bara kan förstå ovan där.
En gång i tiden var kristdemokraterna ett kulturkonservativt parti med en stark vänsterprägel på den ekonomiska politiken och med udden riktad mot såväl den reellt förekommande socialismen i Sovjetunionen som mot kapitalismen. Sen kom Mats Odell och hans gelikar. Och man blev mer av Mercedespredikanter på temat "den som är rik är det med guds vilja och är därmed förtjänt av det, den som är fattig blir belönad ovan där". Praktiskt hyckleri kan man förstås tycka. Jag gjorde just det.
Jag ser att Djurgårdens tränare försiktigt gör ett korstecken emellanåt. Dock kan konstateras att guden hellre ser MFF som svenska mästare. Vilket bara det är helt orimligt. Utifrån jordiskt perspektiv alltså.
Som avslutning: Varför tackar man guden för att det var grannarna som sprängdes medan man själv undkom? Hade det varit Guds vilja att människor sprängts till döds i Helsingborg om hen inte visat den försorg som justitieministern talade om...?
